LitteraturMagazinets recension
av Klassiska symboler : en uppslagsbok, Jan-Öjvind Swahn
Underhållande och lärorikt om symboler och deras historia
Vem var Lady Godiva och vad hade skomakaren med henne att göra? Varför har storken blivit en fruktbarhetssymbol och varifrån fick elektronen sitt namn? Svaren på dessa frågor och mycket mer ges i uppslagsboken "Klassiska symboler".
Jan-Öjvind Swahns "Klassiska symboler" utkom första gången 2006. Jan-Öjvind (1925-2016) var professor emeritus i folkloristik och en av våra främsta auktoriteter inom kulturhistoria. Peter Olausson är tidigare ordförande i föreningen Vetenskap och folkbildning och expert på faktoider. Olausson har med varsam hand uppdaterat den tidigare utgåvan.
Jag har verkligen ingenting emot digitala uppslagsverk, men det är betydligt charmigare med en riktig uppslagsbok att hålla i handen, och att kunna bläddra i fram och tillbaka mellan texter skrivna av inte fler än två författare. Språket, tankegångarna och hänvisningarna är sammanhållna på ett sätt som omöjligtvis kan upprepas av en mängd medförfattare som saknar redaktör.
På nästan varenda uppslag finns dessutom stora teckningar och fotografier i färg, så även ögat får sitt. Symbolerna är i den här boken tjänar som ingångar till myter, sägner och historia, det är alltså inte några "fantasirika utflykter i symbolismens irrgångar", för att citera Jan-Öjvinds förord.
Den som gillar historia och humaniora har i "Klassiska symboler" en rolig läsning framför sig. Varför elefanter slutade användas på slagfält, och varför ljungen är en olycksbådande blomma, är kunskap som helt och hållet kommer på köpet.
Mottagen: 22 december 2019
Anmäl textfel
