Den unga kvinnan Emma åker tillbaka till sin hemstad för att träffa sin mor. Minnen från uppväxten kommer till henne. En omvälvande händelse på högstadiet var när Katja kom ny till klassen. Hon kommer som fosterbarn till staden och flyttar in i trappuppgången bredvid Emma. Romandebuten Inte närmare än så är en berättelse om stor vänskap i en mindre stad.

Så här säger Jenny Tedjeza själv om sitt skrivande: "Texterna och läsandet har istället varit det som har fört mig in i denna världen. In i samhället och gemenskapen. Böckerna ger mening och perspektiv till min stund på jorden. Den som läser är aldrig riktigt ensam. Inte ens under tonåren när hela livet känns som ett misstag och en omöjlighet och klasskompisarna skrattar åt enstöringens författardrömmar."

Debut om stor vänskap i en liten stad. Romandebuten Inte närmare än så är en berättelse som etsar sig fast, sägs det i en recension. En annan får Roy Anderssons film "Gilarp" i tankarna.

Den unga kvinnan Emma åker tillbaka till sin hemstad för att träffa sin mor. Minnen från uppväxten kommer till henne. En omvälvande händelse på högstadiet var när Katja kom ny till klassen. Hon kommer som fosterbarn till staden och flyttar in i trappuppgången bredvid Emma.

Bland annat går Emma och Katja på fest, här ett citat ur boken: "Hon satt på trappan och rökte, nästan helt gömd i en stor stickad tröja. Jag stängde dörren efter mig och trädde på mig jeansen. Drog åt skärpet i midjan och vek upp byxbenen. Hon vände sig inte om när jag satte mig bredvid. Vi satt tysta och såg på månen som bleknade och några stjärnor som dröjde sig kvar. Det var så tyst att jag kunde höra hur cigaretten brann när hon drog ett nytt bloss. Sedan några fåglar som vaknade bland träden och vi kunde se resterna av festen på gräsmattan. Flaskor och glas på de provisoriska borden. Fimpar och rödvinsfläckar på lakanen."

"I Jenny Tedjezas fall tycker jag mig ändå höra en estetisk – och nog även etisk – medvetenhet bakom den relativa minimalismen. Som ville hon få läsaren att andas och känna och tänka mellan de lakoniska påståendesatserna. Hellre än att utlämna sig själv, eller Emma, utelämnar hon fakta. Just därför är romanen – i all enkelhet, fattigdom och tristess – drabbande på ett vis som för tankarna till Roy Anderssons film Giliap."

Jan Karlsson, Kristianstadsbladet

Tedjeza tar berättelsen på allvar, och hon berättar den som om vi aldrig har hört den förut. Det är imponerande."

Marie Pettersson, Helsingborgs Dagblad

"Samtidigt finns det ett allvar i romanen som imponerar, en vilja att berätta något viktigt, att skildra människor som sällan märks. Jenny Tedjeza gör dem synliga, skapar porträtt som dröjer kvar, etsar sig fast."

Johan Werkmäster, Göteborgs-Posten