Söker du efter "Omega" av Johannes Anyuru? Du kan sluta leta. Våra experter i antikvariat hjälper dig eftersöka boken - utan extra kostnad - och den levereras direkt hem i brevlådan.
LitteraturMagazinets recension
av
Omega, Johannes Anyuru
Ett svindlande tidsperspektiv
Omega
Av Johannes Anyuru
|
Bok- presentation: |
Omega |
|
Författar- presentation: |
Johannes Anyuru |
|
|
Det fetaste är här i början innan trummorna och
det kommer, nu när det är pianot bara, som det
långsamt rämnande Thelonious
Monkljuset i minnen, eller som ljuset
på andra avlägsna platser: månen Europas
oceaner, åttiotalet, Icke-Schengen ... det är någon
sampling, fyra toner bara, som liksom faller över
varandra, brli-kling-bli-kling, inget mer, och ändå
hinner den som är sist kvar gråta för alla de
andra? Kanske ... Keep It Real, från Jamals första
album, det är Erick Sermon som har proddat tror
jag
Du tyckte mycket om den i alla fall, när du levde
Brli-kling-bli-kling: det är fred. Sen kommer
trummorna, som är kriget, och rösten, som också
är kriget
Johannes Anyuru slog igenom stort med debutdiktsamlingen Det är bara gudarna som är nya, där han använde Iliaden som ram och resonansbotten för sin skildring av det samtida Sverige. Nu är han tillbaka med sin andra diktsamling Omega, där formen är friare och tonen mer personlig. Utgångspunkten är han själv, hans eget liv flätas samman med ett större mänskligt sammanhang och medvetande.
Utgåvor
Johannes Anyuru blev omåttligt hyllad och närapå sönderkramad när han debuterade 2003 med den uppmärksammade Det är bara gudarna som är nya. Nu är han tillbaka med den mer personligt hållna Omega. Utgångspunkten är han själv, hans eget liv flätas samman med ett större mänskligt sammanhang.
Det fetaste är här i början innan trummorna och
det kommer, nu när det är pianot bara, som det
långsamt rämnande Thelonious
Monkljuset i minnen, eller som ljuset
på andra avlägsna platser: månen Europas
oceaner, åttiotalet, Icke-Schengen ... det är någon
sampling, fyra toner bara, som liksom faller över
varandra, brli-kling-bli-kling, inget mer, och ändå
hinner den som är sist kvar gråta för alla de
andra? Kanske ... Keep It Real, från Jamals första
album, det är Erick Sermon som har proddat tror
jag
Du tyckte mycket om den i alla fall, när du levde
Brli-kling-bli-kling: det är fred. Sen kommer
trummorna, som är kriget, och rösten, som också
är kriget
Johannes Anyuru slog igenom stort med debutdiktsamlingen Det är bara gudarna som är nya, där han använde Iliaden som ram och resonansbotten för sin skildring av det samtida Sverige. Nu är han tillbaka med sin andra diktsamling Omega, där formen är friare och tonen mer personlig. Utgångspunkten är han själv, hans eget liv flätas samman med ett större mänskligt sammanhang och medvetande.
Det fetaste är här i början innan trummorna och
det kommer, nu när det är pianot bara, som det
långsamt rämnande Thelonious
Monkljuset i minnen, eller som ljuset
på andra avlägsna platser: månen Europas
oceaner, åttiotalet, Icke-Schengen ... det är någon
sampling, fyra toner bara, som liksom faller över
varandra, brli-kling-bli-kling, inget mer, och ändå
hinner den som är sist kvar gråta för alla de
andra? Kanske ... Keep It Real, från Jamals första
album, det är Erick Sermon som har proddat tror
jag
Du tyckte mycket om den i alla fall, när du levde
Brli-kling-bli-kling: det är fred. Sen kommer
trummorna, som är kriget, och rösten, som också
är kriget
Johannes Anyuru slog igenom stort med debutdiktsamlingen Det är bara gudarna som är nya, där han använde Iliaden som ram och resonansbotten för sin skildring av det samtida Sverige. Nu är han tillbaka med sin andra diktsamling Omega, där formen är friare och tonen mer personlig. Utgångspunkten är han själv, hans eget liv flätas samman med ett större mänskligt sammanhang och medvetande.
Bok: 14982
Anmäl textfel
