LitteraturMagazinets recension av Torka aldrig tårar utan handskar: 3. Döden, Jonas Gardell

Gardell har gjort en viktig insats

När man börjar känna av deja vú i läsningen har det varit lite för många omtagningar"

Bok- presentation:	Torka aldrig tårar utan handskar: 3. Döden
Författar- presentation:	Jonas Gardell
Utg.år:	2013
MP3 CD Finns i lager, 280 kr Pocket Finns i lager, 73 kr

Redan innan sista delen av Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar” gavs ut beskrevs romansviten som en klassiker. Det är ett exempellöst genomslag som trilogin om kärleken, sjukdomen och döden har fått.

Frågan är om inte höjdpunkten i berättelsen om Rasmus, Benjamin, Paul och de andra nåddes i andra delen, ”Sjukdomen”. Den gavs ut efter det att TV-serien hade visats och uppmärksamheten var som störst. Berättelsen fick ett bättre flöde än i första delen, ”Kärleken”, och var mycket gripande.

Den tredje delen, ”Döden”, behandlar det ofrånkomliga slutet för de drabbade. Begravningarna löser av varandra när döden skiljer vänner och de älskande åt. Sorgen och ilskan är stor när de AIDS-drabbade dör efter stort lidande. Många gånger förnekas de döda sin identitet även när de ska begravas.

Förnekelsen är lika påtaglig som döden när flera av seriens huvudpersoner förlorar kampen mot sjukdomen. Inledningen av boken handlar om Bengt som sökte en skådespelarkarriär i Stockholm som ung. Det ger honom också större möjlighet att vara öppen med sin homosexualitet. Parallellt beskrivs hans begravning där hans sexualitet åter göms av familjen. Det är plågsamt att läsa om hur den dödes älskade i flera fall tvingas avstå från det sista avskedet.

Det är en viktig insats som Gardell har gjort när han lyft fram behandlingen av homosexuella på 1980-talet. När vi förfasas över ryska lagar som begränsar HBTQ-personers liv är det bra att påminnas om att det inte är så där värst länge sedan som liknande regler och åsikter rådde i Västeuropa och Sverige.

Naturligtvis är också tredje delen fängslande, men emellanåt växlar berättelsen lite för mycket mellan olika spår. Dessutom är de gardellska upprepningarna som man känner igen från tidigare böcker och föreställningar inte alltid nödvändiga. När man börjar känna av deja vú i läsningen har det varit lite för många omtagningar.

I första delen avbröts det skönlitterära berättandet av mer reportagelika avsnitt som visserligen var intressanta men gjorde läsningen lite upphackad. I tredje delen blir känslan liknande och jag vidhåller att en mer sammanhållen bok hade gjort ”Torka aldrig tårar utan handskar” ännu bättre.

Mottagen: 21 augusti 2013

 Relaterade artiklar 

Jonas Gardell inleder säsongen 2013

Många författare sommarpratar

Årets sommarpratare i P1 presenterades den 29 maj 2013. Ett tiotal av dem är författare, bland annat Jonas Gardell, Mikael Niemi, Theodor Kallifatides, Sara Danius och Sami Said. Kristian Gidlund, som i maj kom ut med “I Kroppen Min” som bygger på hans blogg med samma namn, pratar den 30 juni. Han lider av obotlig magsäckscancer och ska prata om livet och sjukdomen.”Jag ska prata om landet jag lämnar, om vår demoniserade rädsla för döden. Och jag ska berätta om resan mot livets slut och alltings början.”

Läs mer ...

Anmäl textfel

LitteraturMagazinets recension av Torka aldrig tårar utan handskar: 3. Döden, Jonas Gardell

Det känns futtigt att säga att böckerna är viktiga

Jag hoppas, hoppas, hoppas att den kommer ut i nya utgåvor, år efter år, och läses av generation efter generation"

LitteraturMagazinets recension av Torka aldrig tårar utan handskar: 3. Döden, Jonas Gardell

Den här trilogin borde läsas av alla

Ger oss förståelse för det lägsta – och det allra högsta – i människans väsen"