LitteraturMagazinets recension
av Torka aldrig tårar utan handskar, Jonas Gardell
Gardell lämnar ingen oberörd
Det ligger en ung man i en av sängarna på Södersjukhusets avd. 53, bredvid sitter en annan man och läser dikter av Karin Boye för att försöka distrahera både den sjuke och sig själv. De unga männen har gjort smärtsamma val för att söka och finna kärleken. En flyttade från familjen i Koppom, Värmland till huvudstaden och den andre fick ompröva hela sin världsbild. De sökte sig från inskränkta miljöer med människor som fördömde eller till och med förnekade deras sexualitet. I denna första del av Jonas Gardells svit om de som överlevde, och de som inte gjorde det, får vi följa Rasmus och Benjamins första tid i Stockholms gaykretsar.
När Rasmus och Benjamin kommer ut på allvar är det 1982 och förhoppningarna på frihet och öppenhet är stora för homosexuella i Sverige, då staten sedan ett par år tillbaka inte betraktar dem som sjuka. Samtidigt går det rykten om en ny sjukdom som dykt upp i USA, men än så länge är alla lyckligt omedvetna om den katastrof som väntar.
Gardell har själv sagt att han länge har vetat att han ska skriva historien om hur den första aids-vågen drabbade unga män. Som läsare känns det också självklart att det är hans berättarröst som skildrar detta, kanske inte i första hand för att han under tre decennier varit en frontfigur för homosexuella i Sverige, utan för att han som författare har en förmåga att skildra sårbarheten och styrkan såväl i kärleken som hos oss människor.
Rasmus från Koppom, som utstår mobbning från jämnåriga och brist på förståelse hos sina föräldrar, är en ganska typisk romanfigur av Gardell. När han sedan tar studenten och flyttar till sin moster i Stockholm har han svårt att motstå mänsklig bekräftelse, oavsett vem som erbjuder den.
Att verkliga människor är förebilder till Gardells karaktärer är tydligt, då det finns en äkta känsla i deras tankar och handlingar. Det är människor som inte riktigt känner att de tillhör, som ofta blir utsatta för både psykiskt och fysiskt våld av översittare men som kämpar för att få göra sina egna val i livet och uppnå sina egna drömmar.
Benjamin är en av de som måste ta en strid för kärleken. Hans familj tillhör Jehovas vittnen och under hela sin uppväxt har han troget följt sina föräldrar och sin församling utan att ifrågasätta deras normer, människosyn eller traditioner. Som ung man kommer han tvingas att ompröva sin inställning till såväl homosexualitet som till julfirande.
Gardells tidigare stora litterära projekt har bland annat handlat om Gud och Jesus, samt den motsättning som finns i kristendomen mellan kärleksbudskapet och de stränga regler som tillämpats i Bibeln och kyrkan. I denna romansvit är det Benjamin som får symbolisera den paradoxen och som funderar mycket kring de existentiella frågorna redan tidigt i barndomen.
Nästa år när romansviten avslutas med två ytterligare delar är det 30 år sedan aids kom till Sverige och Gardell, som själv är en överlevare, berättar om sina vänners öden. Parallellt med berättelsen får läsaren en historielektion i ämnet, hur homosexualitet har behandlats i skolans undervisning, i media och av myndigheter. Det radas upp citat och beslut som gör mig arg och förbluffad. När man läser historieskrivningen och om den homofobiska kampanj som pågick under 1980-talet påminns man om hur tunn den humanistiska fernissan är. Det är också viktigt att komma ihåg att det fortfarande finns mycket att göra för att bryta de normer som leder till diskriminering av så många människor. Därför är det en viktig insats som Gardell gör som historielärare. Förändringen kräver aktiva val och handling, den kommer inte av sig självt. Samtidigt tycker jag att berättelsen stannar av när de mer dokumentära styckena fogas in i romanen. Även om jag förstår att Gardell vill lyfta fram denna viktiga del av vår historia, tycker jag att det stör läsningen då dessa skiljer sig både i språk och i form mot den skönlitterära berättelsen. Kanske hade det varit bättre att ha ett mer omfattande förord?
"Torka aldrig tårar utan handskar" diskuterar en viktig samhällsfråga som tidigare inte har lyfts upp på det sättet. Händelserna utspelas i en intressant brytningstid och på det sätt som Gardell skildrar förloppet med en gripande kärlekshistoria är han på god väg att skapa en modern klassiker. Även om jag hellre hade läst hela berättelsen i en större bok, bidrar naturligtvis upplägget att dela upp den i en trilogi till att ge verket maximal uppmärksamhet. Många längtar redan efter att få fortsättningen på Rasmus och Benjamins historia, trots att tragiken är ofrånkomlig.
Mottagen: 8 augusti 2012
Jonas Gardell inleder säsongen 2013
Många författare sommarpratar
Läs mer ...
Anmäl textfel
