I Jonas Karlssons nya novellsamling återfinns pricksäkra tonträffar, på-kornet-detaljer och karakteristiska underfundigheter, sådant som han har gjort till Karlssonska signum. Samtidigt har det blivit både svartare och ännu lite mer skruvat än tidigare, med berättelser som förvisso utspelar sig i en alldaglig nutid, men där verkligheten plötsligt kan ta skruv och bli obehagligt overklig. Som när man får en oväntad faktura på 5,7 miljoner. Och medan en man börjar tröttna på att ständigt mötas av överseende blickar för att han är så "speciell" blir en skådespelare i puffbyxor lynchad av publiken. Allra värst är det kanske för mannen som blir värddjur för en oönskad ryggdunkande bekantskap.

När verkligheten blir obehagligt overklig

Jonas Karlssons novellsamlingar Det andra målet (2007) och Den perfekte vännen (2009) blev båda snabbt stora framgångar hos såväl läsare som kritiker. Och nu utkommer han med en efterlängtad tredje samling: Spelreglerna. Somligt kommer att kännas bekant, här återfinns nämligen samma pricksäkra tonträffar, på-kornet-detaljer och karakteristiska underfundigheter som han sedan tidigare har gjort till Karlssonska signum. Här avtäcks glidningar i vardagens skevheter och tillvarons ibland obarmhärtiga missförstånd. Och samtidigt har det emellanåt blivit både svartare och ännu lite mer skruvat än tidigare, med berättelser som förvisso utspelar sig i en till synes alldaglig nutid, men där verkligheten plötsligt kan upplevas obehagligt overklig. Som för mannen som får en oväntad faktura på 5,7 miljoner. Och medan en man börjar tröttna på att livet igenom ständigt mötas av överseende blickar för att han är så " speciell" blir en skådespelare i puffbyxor lynchad av publiken. Allra värst är det kanske för mannen som tvingas bli värddjur för en oväntad, oönskat ryggdunkande bekantskap.

Pressröster om Den perfekte vännen (2009):

"Språket sitter som en smäck. På många håll underfundigt roligt, på andra bara mjukt och följsamt, sådär naturligt att man inte tänker på det." Expressen

"Jonas Karlsson är skicklig. Bäst är han i den långa novellen "Rummet", där berättaren och det han ställer till med som anställd på en svensk myndighet av något slag, ideligen glider ur läsarens händer. Man tror att man vet vart Karlsson är på väg, men så vrider han till ytterligare ett par snäpp." Dagens Nyheter

När verkligheten blir obehagligt overklig

Jonas Karlssons novellsamlingar Det andra målet (2007) och Den perfekte vännen (2009) blev båda snabbt stora framgångar hos såväl läsare som kritiker. Och nu utkommer han med en efterlängtad tredje samling: Spelreglerna. Somligt kommer att kännas bekant, här återfinns nämligen samma pricksäkra tonträffar, på-kornet-detaljer och karakteristiska underfundigheter som han sedan tidigare har gjort till Karlssonska signum. Här avtäcks glidningar i vardagens skevheter och tillvarons ibland obarmhärtiga missförstånd. Och samtidigt har det emellanåt blivit både svartare och ännu lite mer skruvat än tidigare, med berättelser som förvisso utspelar sig i en till synes alldaglig nutid, men där verkligheten plötsligt kan upplevas obehagligt overklig. Som för mannen som får en oväntad faktura på 5,7 miljoner. Och medan en man börjar tröttna på att livet igenom ständigt mötas av överseende blickar för att han är så " speciell" blir en skådespelare i puffbyxor lynchad av publiken. Allra värst är det kanske för mannen som tvingas bli värddjur för en oväntad, oönskat ryggdunkande bekantskap.

Pressröster om Den perfekte vännen (2009):

"Språket sitter som en smäck. På många håll underfundigt roligt, på andra bara mjukt och följsamt, sådär naturligt att man inte tänker på det." Expressen

"Jonas Karlsson är skicklig. Bäst är han i den långa novellen "Rummet", där berättaren och det han ställer till med som anställd på en svensk myndighet av något slag, ideligen glider ur läsarens händer. Man tror att man vet vart Karlsson är på väg, men så vrider han till ytterligare ett par snäpp." Dagens Nyheter

I Jonas Karlssons tredje novellsamling återfinns pricksäkra tonträffar, på-kornet-detaljer och karakteristiska underfundigheter, sådant som han har gjort till Karlssonska signum.

Samtidigt har det blivit både svartare och ännu lite mer skruvat än tidigare, med berättelser som förvisso utspelar sig i en alldaglig nutid, men där verkligheten plötsligt kan ta skruv och bli obehagligt overklig. Som när man får en oväntad faktura på 5,7 miljoner. Och medan en man börjar tröttna på att ständigt mötas av överseende blickar för att han är så "speciell" blir en skådespelare i puffbyxor lynchad av publiken. Allra värst är det kanske för mannen som blir värddjur för en oönskad ryggdunkande bekantskap.

När verkligheten blir obehagligt overklig

Jonas Karlssons novellsamlingar Det andra målet (2007) och Den perfekte vännen (2009) blev båda snabbt stora framgångar hos såväl läsare som kritiker. Nu utkommer han med en efterlängtad tredje samling i pocket: Spelreglerna. Somligt kommer att kännas bekant, här återfinns nämligen samma pricksäkra tonträffar, på-kornet-detaljer och karakteristiska underfundigheter som han sedan tidigare har gjort till Karlssonska signum.

Här avtäcks glidningar i vardagens skevheter och tillvarons ibland obarmhärtiga missförstånd. Och samtidigt har det emellanåt blivit både svartare och ännu lite mer skruvat än tidigare, med berättelser som förvisso utspelar sig i en till synes alldaglig nutid, men där verkligheten plötsligt kan upplevas obehagligt overklig. Som för mannen som får en oväntad faktura på 5,7 miljoner. Och medan en man börjar tröttna på att livet igenom ständigt mötas av överseende blickar för att han är så " speciell" blir en skådespelare i puffbyxor lynchad av publiken. Allra värst är det kanske för mannen som tvingas bli värddjur för en oväntad, oönskat ryggdunkande bekantskap.

"Jonas Karlsson visar fin känsla för vardagens absurditet" Svenska Dagbladet

"Det är skickligt och oupphörligt underhållande" Expressen

"... hans hittills bästa." Hallandsposten

"... ännu en blodfylld, välskriven novellsamling, dessutom försedd med en elegant liten narrativ tråd som förbinder berättelserna med varandra, av en författare som vid det är laget med spikrak rygg kan kalla sig just så. Författare." Skånska Dagbladet

"Karlsson skriver lätt, elegant, flytande och snitsigt. Begåvningen bara rinner ur honom." Aftonbladet