Majken Niska är en ensamstående tvåbarnsmor. Det är sommar och barnen är hos sin pappa. En granne, Ingalill, lånar ut en stuga, och här utspelar sig romanen under tolv sommardagar. Majken blir nyfiken på mannen som bodde i huset, George, när hon hittar ett meddelande som lämnats kvar i en bok i hans bokhylla. Ingalills man dyker också upp under förevändningen att han ska titta till huset, klippa gräsmattan.

Vem vågar sommaren? är en berättelse som ställer alla de stora frågorna om drömmar och möjligheter som man kanske skulle våga öppna sig inför. Och vad som kan få oss att göra det: möten med böcker, berättelser och människor.

Majken är frånskild och ganska ensam. När hennes barn är med sin far på Västkusten låter hon sig övertalas att låna en stuga på landet. Där ställs hon mot sin stora ensamhet. En tät berättelse som ställer alla de stora frågorna om livsvillkor, drömmar och möjligheter.

Majken Niska är en ensamstående tvåbarnsmor. Det är sommar och barnen är hos sin pappa på Västkusten. En granne, Ingalill, har övertalat henne att låna en stuga hon fått i arv efter en morbror. Den här romanen utspelar sig under tolv sommardagar i denna stuga. Majken är en ganska ensam människa, kanske inte mer ensam än någon annan, men att umgås med bara sig själv i detta främmande hus förstärker sådana känslor och väcker tankar på vad hon gjort i sitt liv och hur det kommer sig att hon övertalats att åka hit.
Majken blir nyfiken på mannen som bodde i huset, George. Och hon kommer honom nära genom hans boksamling och en papperslapp med ett meddelande som lämnats kvar i en bok. Genom en pratglad granne, Edla, får hon veta mer om Georges liv och en vacker kärlekshistoria.
Så dyker Ingalills man upp under förevändningen att han ska titta till huset, klippa gräsmattan. Och mellan dem börjar någonting sakta spira fram.
Vem vågar sommaren? (som för övrigt är ett Harry Martinson-citat) är en tät liten berättelse som ställer alla de stora frågorna om varats obotliga ensamhet men också om liv, drömmar och möjligheter som man kanske skulle våga öpnna sig inför. Och vad som kan få oss att göra det: möten med böcker, berättelser och människor.
Augustprisjuryns motivering till bästa ungdomsbok Dansar Elias? Nej! stämmer väl in även på denna bok: ”en smärtsam och vacker berättelse om kärlekens och saknadens obändiga kraft.”