LitteraturMagazinets recension av Spetsad, Kjell Eriksson
"Så långt ifrån den vanliga svenska deckaren som man kan komma"
Det första mordoffret ligger i vattnet, spetsat på en påle. Som om inte kulhålet var tillräckligt. Det andra offret skjuts utanför bykrogen. Miljön är en liten ö utanför Brasiliens kust. Knarkhandeln och morden ökar år från år.
Det tar mig lite tid att komma in i boken. Miljön är främmande. Poliskommissarie Santos är en medelålders man som inte gillar att lägga två strån i kors om han inte måste. Mutor ställer han sig inte heller helt avvisande till, det har hänt han tittat åt ett annat håll mot betalning. Bland den brokiga skara som är hans underlydande sticker den yngste, Luiz, ut. Han kommer från fastlandet och vantrivs i byhålan.
Här är fattigt och precis som på andra platser som varit isolerade, så är släktskap något som är komplicerat. Släktskap är som sammanflätade nät på ön. Det är förståeligt att folk avskyr polisen. Det är väl känt att polisen är både lat och utökar sin lön. Vittnen tiger. På nätterna visar man sitt missnöje genom att urinera på arrestens ytterväggar. Det här är så långt ifrån den vanliga svenska deckaren som man kan komma.
Helst vill Santos ligga i hängmattan och bli serverad öl av sin fru, men han blir irriterad när offren är släktingar. Kanske han borde göra något. Som läsare blir jag inte klok på hans ”ledarskap” och heller inte riktigt på hans motiv.
Den som gräver mest är den unge polisen, men inte ens hans insatser kan riktigt jämföras med normalt polisarbete.
Den karaktär som bär upp historien för mig är en fattig fjortonåriga pojke som drömmer om ett bättre liv.
Det är en välskriven bok, kanske inte direkt en bladvändare, men oerhört intressant.
Efter den tröga starten är jag fast. Det är inte så att det inte händer en hel del redan i början, men jag har svårt att först riktigt ta till mig berättelsen. Romanen beskriver människors levnadsförhållanden, korruption, knarkhandel och polisens liknöjdhet. Döden är alltid närvarande i ett samhälle där vapen är lätta att komma över.
Så uppfriskande det är när en deckarförfattare vågar pröva nya vägar. Jag ser fram emot en uppföljare av Kjell Eriksson.
Mottagen: 3 juni 2013
Anmäl textfel