Bakom signaturen K.J. står Klara Johanson (1875–1948), en av de viktigaste svenska litteraturskribenterna under 1900-talet: tidig feminist, obotlig individualist, på samma gång en enstöring i bokrummet och en politiskt och socialt engagerad modern kvinna. Med sin skarpsyn och suveräna stil har hon varit en förebild för generationer av svenska kritiker. Hennes storhet ligger inte bara i den skarpa formuleringen och det nästan impressionistiska sättet att se samband, utan också i det ständiga leendet i mungipan.

Vid förra sekelskiftet gjorde Klara Johanson sig känd som en kontroversiell och stilistiskt briljant kåsör och litteraturkritiker på Stockholms Dagblad, på tjugotalet skrev hon ”Anmärkningar” i den radikala kvinnotidskriften Tidevarvet och skapade med dem en alldeles egen genre mitt emellan kåseri, krönika och skönlitteratur. Hon var en av Sveriges främsta litteraturkritiker. Genom sin skiftande verksamhet byggde Klara Johanson en ny värld för litteraturen. Ingen vet vilken ställning Søren Kierkegaard, Goethe eller Fredrika Bremer, vars brev hon utgav, hade haft i Sverige idag om hon inte inbegripit dem bland sina eviga följeslagare.

Carina Burman, som förra året utgav den första stora biografin över K.J., har i En skapande kritiker sammanställt ett urval av Klara Johansons essäer, anmärkningar och kåserier, av vilka många aldrig tidigare publicerats i bokform. Här möter vi den politiskt engagerade kvinnosakskvinnan lika väl som drömmaren, som gömd i sitt bokrum studerar såväl romantikens författare som den samtida litteraturen från Sverige, Tyskland och Amerika.