Undvik att skriva hissmusik

Om vi bortser från intrigen och persongalleriet, miljöerna och dispositionen – vad kan du mer göra för att din text ska bli fängslande och läsvärd? Svaret är enkelt: variation.
Och jag talar inte om att växla berättarperspektiv eller att hoppa i tid och rum, utan om variation på ordnivå, meningsnivå och detaljnivå. De små, små förändringarna som gör enorm skillnad.
Ordnivå
Skaffa dig största möjliga ordkunskap genom att läsa mycket och läsa alla sorters texter, från Höga visan till nyhetstelegram. Lär dig hitta rätt i din ordskatt och variera med synonymer när du börjar upprepa dig. Hittar du inget annat ord, prova att bygga om hela meningen.
Meningsnivå
Blanda korta och långa meningar. Det är världens bästa och enklaste knep för att göra en kompakt textmassa intressantare och även mer lättläst, vad den än handlar om. Texter med många långa meningar känns statiska och enformiga medan texter med många väldigt korta meningar känns ryckiga och ojämna. Jag kan inte säga hur långa eller korta meningarna ska vara eller hur ofta du ska växla, till detta finns inget facit, men att variera lite är alltid bättre än att inte variera alls.
Detaljnivå
Fågel, fisk eller mittemellan? Ibland fastnar man med blicken i en viss höjd vilket inte är speciellt roligt för läsaren. Om du som författare bara sveper över rummet lite från ovan får man ingen tydlig bild av personerna som befinner sig där - men man vill heller inte djupdyka i en kaffekopp och få varje spilld droppe på duken redovisad. Genom enkla beskrivningar ger du läsaren utrymme att fylla i själv, sedan kan du göra precisa blixtnedslag på detaljnivå som ger det där lilla extra, både till det du beskriver och till upplevelsen av texten.

Se på din text som ett musikstycke! En enformig melodi blir till hissmusik, det vill säga man slutar lyssna. När det gäller text så slutar man läsa medan man läser, man börjar tänka på annat och upptäcker efter flera sidor att man inte minns någonting.
En hackig melodi blir störande på ett annat sätt, man tillåts aldrig vila och följa med på ett bekvämt sätt i musiken, eller i texten. Man får lägga all kraft på att hålla sig kvar istället för att komma in i handlingen.
Sträva efter en behaglig melodislinga i grunden som bryts av emellanåt med hjälp av större variationer och växlingar. Strö sedan ut små, nästan omärkbara nyanser, de där pärlorna som bara glimmar till men som känns in i märgen. Sen är du så gott som hemma!
Men – hur gör man då? Med risk för att låta tjatig: Öva, prova, läs. Snart nog har du lärt dig när du har tagit i för mycket och vad som är lagom för att variationen ska gynna din text. Prova gärna något av följande:
Läs varje mening högt och gör en konstpaus mellan varje. Känns de ungefär lika långa? Prova att ändra några och se vad som händer. Tycker du att det är svårt att gå på känsla kan du räkna stavelser istället eftersom det snarare är där och inte i teckenmängden eller antalet ord det enformiga har sitt ursprung.
Titta på en scen i din berättelse som inte är så spännande som du skulle önska. Fågel, fisk eller mitt emellan - vilken nivå befinner du dig på mest? Släng in en mening som lyfter eller sänker blicken och se vad som händer.
Låt, som vanligt, någon annan läsa texten. Har du en ursprungstext som du gjort om kan läsaren få jämföra texterna och tycka till.
Erika Wallman
Anmäl textfel