Det är en myt att barn lär sig språk bara de placeras i en omgivning där språket används. En väsentlig del av det pedagogiska yrkeskunnandet hos förskolans personal består därför i kunskap om den betydelse språk och språkbruk har i förskolans praxis för det enskilda barnet. Att vara med i en fotbollsmatch kräver ett annat språkbruk av barnet än att stå framför andra och berätta om fakta. Att tala med en vuxen om en gemensam upplevelse kräver andra språkliga strategier än att delta i en barnstyrd lek. Alla barn måste få möta relevanta språkliga utmaningar och deras skilda språkliga förutsättningar bli tillgodosedda och värdesatta.

Författarna i den här boken utforskar olika aspekter av förskolans språkliga praktiker, såväl interaktionen mellan barnen som mellan barn och vuxna. I de avslutande kapitlen analyserar och diskuterar författarna den språkbrukspraxis i Danmark som förknippas med förskolans utvärdering av barnens språk. Vilken bild får man av deras språk i en sådan utvärdering? Och varför ser den ut som den gör?

Språklig praxis i förskolan vänder sig till blivande och verksamma lärare i förskolan.