Recension
av Pom och Pim, Lena Landström
Charmigt, utan stereotyper
Pom och Pim är en barnbok skriven och tecknad av Lena och Olof Landström, samma författarpar som teckat två av mina gamla favoritserier Kalles klätterträd och Farbrorn som inte ville va´ stor.
Trots höga förväntingar blir jag positivt överraskad när jag läser Pom och Pim. Jag konstaterar att författarna som ändå hållit på ganska länge lyckas presentera något modernt och fräscht.
Redan vid första anblicken på Pom och Pim och den charmiga lilla figuren med högt hårfäste och utan hals ler jag. Stort plus för att figurernas kön inte avslöjas. Jag menar att litteratur till barn alltför ofta är fokuserad på en kvinnlig eller manlig huvudperson vilket låser läsaren på ett sätt som vi slipper med Pom och Pim. Därtill älskar jag när figurer som riktar sig till barn ser barnsliga ut och inte liknar supermodeller eller små vuxna.
Pom tar med sitt gosedjur Pim ut. Pom snubblar oturligt nog på en sten men har i fallet turen att hitta en peng. Hen har tur i oturen, vilket upprepar sig under historiens gång. Detta snappar mitt fyraårige barn upp och snart fyller han i "VILKEN TUR/OTUR!".
Korta meningar och lite text på var sida gör att de minsta barnen kan ta till sig och att den vuxna orkar läsa boken många gånger. Bilderna är helt underbara, tydliga och roliga som lockar till skratt.
Kanske har inte författarna menat att idka genusdebatt med den här boken, jag vet inte. Men mitt antikönande men rosagillande hjärta klappar högt för Pom och Pim.
Mottagen: 13 september 2012
Anmäl textfel
