Det är juli 1976 och en värmebölja håller London i sitt grepp. Det har inte regnat på månader, trädgårdarna kryllar av löss, vatten finns bara i tillfälliga pumpar på gatan och Robert Riordan säger till sin fru Gretta att han ska gå runt hörnet för att köpa tidningen. Han kommer aldrig tillbaka. Maggie O'Farrells senaste roman är en intim skildring av en familj i kris.

"Konstigt väder lockar fram konstiga beteenden."

LONDON, JULI 1976. En värmebölja som verkar oändlig har svept in över staden. Det har inte regnat på månader när den pensionerade Robert Riordan säger till sin fru Gretta att han ska gå och köpa tidningen, men aldrig kommer tillbaka. Robert försvinner och de tre vuxna barnen måste återvända hem döttrarna Monica och Aoife som slutat tala med varandra och sonen Michael Francis som står på randen till skilsmässa var och en med egna idéer om faderns försvinnande. Inget av syskonen anar att deras mor tror sig ha en förklaring, som hon väljer att behålla för sig själv.

Sommaren utan regn är en intim skildring av en familj i kris. En psykologiskt trovärdig roman som lyckas med bedriften att vara nagelbitande spännande och djupt mänsklig på en och samma gång.

Maggie O'Farrell föddes i Nordirland 1972 och växte upp i Wales och Skottland. Hon har tidigare arbetat som journalist men är numera författare på heltid. Debutromanen After Youd Gone (2000) hyllades både i Storbritannien och internationellt och Den hand som först höll min vann det prestigefulla Costa Book Award 2010 för Bästa roman. Sommaren utan regn är hennes sjätte bok.

Inget skapar mer sprängkraft än en familj full av hemligheter som förs samman under en kris. Med tusen små detaljer skapar Maggie O'Farrell en närvaro som är både intim och allmängiltig. SvD

Storheten ligger i detaljerna. I sättet som Maggie O'Farrell liksom pratar, tjattrar fram de allra mest väsentliga detaljerna i faderns försvinnande, trogen den babblande mammans sätt att uttrycka sig. Eller hur hon registrerar varje liten rörelse i hur familjemedlemmarna placerar sig i rummet när de föses samman för överläggningar.

Med mig bär jag närheten till Monica, Aofie och Michael Francis och till deras djupt dubbelmoraliska mor Gretta - en närhet framskriven med ett intensivt och flödande språk. Kulturnytt, SR

[E]n roman som har sin styrka i dramaturgin och de poetiska naturskildringarna. UNT

Alla kännetecken för en roman av Maggie O'Farrell finns där: en familj med hemligheter i sitt förflutna och ord som aldrig sades, sedan länge bortglömda släktingar, en klaustrofobisk stämning av besvärande känslomässig närhet. Det här är en fulländad och beroendeframkallande historia berättad med äkta mänsklighet, värme och smittande kärlek för dess karaktärer. Rekommenderas starkt. OBSERVER

En författare vars djupsinne och insiktsfullhet svävar precis under ytan på vad som förefaller vara otvungen lätthet Den här romanen har något utsökt över sig,

en värme och en lättillgänglighet som gör det omöjligt att sluta läsa och utan tvivel kommer göra den till en succé. Hon har gjort det igen. GUARDIAN

LONDON, JULI 1976. En värmebölja som verkar oändlig har svept in över staden. Det har inte regnat på månader när den pensionerade Robert Riordan säger till sin fru Gretta att han ska gå och köpa tidningen, men aldrig kommer tillbaka. Robert försvinner och de tre vuxna barnen måste återvända hem – döttrarna Monica och Aoife som slutat tala med varandra och sonen Michael Francis som står på randen till skilsmässa – var och en med egna idéer om faderns försvinnande. Inget av syskonen anar att deras mor tror sig ha en förklaring, som hon väljer att behålla för sig själv.

Sommaren utan regn är en intim skildring av en familj i kris. En psykologiskt trovärdig roman som lyckas med bedriften att vara nagelbitande spännande och djupt mänsklig på en och samma gång.