1658, krigslyckans år. Ännu ett slag hade vunnits. Men för Erik Ståhlnacka från Uppland kunde framtiden ha sett roligare ut. Snart väntade knektutskrivning, den värsta fasa som fanns för en yngling. Hellre tvangs han iväg till hårt arbete på främmande ort med ett obegripligt språk, i det avlägsna Norra Bothnia. Jobb väntade som gruvdräng i Svappavaara. I romanen Mommas dräng berättar Margareta Sarri om Erik Ståhlnackas levnadsöde.

”Stålnacke är numera ett inte helt ovanligt namn i malmfälten. Och bakgrunden till hur detta namn invandrade till Norrbotten finns att läsa i Margareta Sarris bok Mommas dräng, där hon nedtecknat berättelsen om Erik Ståhlnacka. [...] Margareta Sarri skildrar berättelsen om Erik med ett mustigt berättarspråk. Den skildrar enkla människor som lever för att överleva.”

Norrländska Socialdemokraten 13 dec, 2007