"Meira Ahmemulic ger nya perspektiv på graffiti. Och även om man irrar bort sig bland tankegångarna så kan man i alla fall ta till sig det viktigaste, att vi borde fundera mer över det offentliga rummet och vem som ska bestämma hur det ska se ut." (Bodil Juggas, Arbetarbladet)

Hur skulle det se ut om man byggde en stad vars själva idé är förgänglighet? En stad där alla får bidra med sina byggnader och sina namn? En stad vars förutsättning är aktivt deltagande. Meira Ahmemulics originella debutbok är en urbanteoretisk studie lika mycket som ett journalistiskt experiment. I ord och bild beskriver den en stads uppgång och fall.

Vid grundandet av en stad, oavsett vilken storlek man tror den ska få, sker oundvikligen allt det där som äger rum i städer, vilka som helst. Så var det också i City of Names, staden som har uppstått två gånger och fallit två gånger – på Komettorget i Göteborg och på Mariannenplatz i Berlin; staden som tog form ur tags – graffitimålarnas egennamn – och skapade ett alfabet för nya ord och meningar, nya städer. Staden upprepar sig.

”[…] surrar och hamrar av lust. Lust att bygga, lust till fantasin och utopierna, lust till staden och skrivandet. Men det som gör att boken bär är att den också ger plats åt tvivlet. […] Italo Calvino hade gillat ’City of Names’, staden som byggdes av hittegods, gåvor och ord.” (Stefan Jonsson, DN)

”City of Names innehåller något som de flesta andra arbeten av den här sorten saknar: en reflektion av sig själv och sin tillkomsthistoria. Det är inte så underligt att det oftast saknas, konstens första kapitel är inte att kritisera sig själv utan att föreslå något. Men det är vackert när den reflektionen finns.” (Lars Mikael Raattamaa, AB)

"Boken är ett konstverk i sig men också en infallsrik och skarp analys av staden som idé." (Karin Widegård, GP)

Meira Ahmemulic (1974) är konstnär verksam i Göteborg och Berlin. Under de senaste åren har hon arbetat såväl med skrivande som curatorsverksamhet och konstnärliga aktioner i olika stadsrum.