Ingrid är 35 år och ensamstående mamma, hon arbetar på ett daghem och har precis avancerat till föreståndare där. Ingrid dricker vin, mycket vin. Hon lyckas ganska väl med att dölja det för sig själv och sin omgivning, men dottern är inte lika lätt att lura. På jobbet blir hon motarbetad av sina tidigare arbetskamrater som inte kan förstå att det var Ingrid som fick tjänsten som föreståndare. Det är tufft, vilket ytterligare motiverar ett glas vin när hon kommer hem.

Moa Herngren har skrivit en trovärdig och stark roman om en kvinna som super bort sitt liv. Det är smärtsam läsning med hög igenkänningsfaktor. Huvudpersonen är en vanlig, svensk kvinna av idag som många av oss kan identifiera oss med, vi har också de alla vardagens problem hon brottas med och Moa Herngren visar hur dessa "små", som det brukar heta, kan bli till synes oöverstigliga. Dramatiskt, spännande och rått.

Ingrid är 35 år och är ensamstående mamma, hon arbetar på ett daghem och har precis avancerat till föreståndare där. Ingrid dricker vin, mycket vin. Hon lyckas ganska väl med att dölja det för sig själv och sin omgivning, men dottern är inte lika lätt att lura. På jobbet blir hon motarbetad, närmast mobbad, av sina tidigare arbetskamrater, numera underordnade som inte kan förstå att det var Ingrid som fick tjänsten som föreståndare. Utanför jobbet försöker hon hålla ihop ett liv som hon sakta men säkert tycks tappa kontrollen över ju mer hon kämpar för att inte göra det. Hennes sjuåriga dotter vill bo mer hos sin pappa trots att Ingrid tycker att hon har gett henne allt vad hon vill ha och lite till och på andra sidan stan ligger en alkoholiserad mormor på knä i badrummet och kräks upp gårdagens Rioja när ingen ser. Det är tufft, vilket ytterligare motiverar ett glas vin när Ingrid kommer hem. Ett gömt glas i kryddhyllan när Ingrid steker blodpudding med bacon en vanlig tisdagskväll för att döva smärtan och hon får den lilla flykt in i dimman som hon behöver för att orka vara den hon tror att hon måste vara en dag till.

Moa Herngren har skrivit en grymt trovärdig roman om en kvinna som till synes viljelöst super bort sitt liv. Det är smärtsam läsning med hög igenkänningsfaktor. Dramatiskt, spännande och rått.

om Allt är bara bra, tack (2007)
"... en gripande och nyanserad skildring av sådana psykologiska mekanismer som rör sig bortom det sunda förnuftets lagar."

SVENSKA DAGBLADET

En trovärdig och stark roman om en kvinna som super bort sitt liv.

Ingrid är 35 år och är ensamstående mamma, hon arbetar på ett daghem och har precis avancerat till föreståndare där. Ingrid dricker vin, mycket vin. Hon lyckas ganska väl med att dölja det för sig själv och sin omgivning, men dottern är inte lika lätt att lura. På jobbet blir hon motarbetad, närmast mobbad, av sina tidigare arbetskamrater, numera underordnade som inte kan förstå att det var Ingrid som fick tjänsten som föreståndare. Utanför jobbet försöker hon hålla ihop ett liv som hon sakta men säkert tycks tappa kontrollen över ju mer hon kämpar för att inte göra det. Hennes sjuåriga dotter vill bo mer hos sin pappa trots att Ingrid tycker att hon har gett henne allt vad hon vill ha och lite till och på andra sidan stan ligger en alkoholiserad mormor på knä i badrummet och kräks upp gårdagens Rioja när ingen ser. Det är tufft, vilket ytterligare motiverar ett glas vin när Ingrid kommer hem. Ett gömt glas i kryddhyllan när Ingrid steker blodpudding med bacon en vanlig tisdagskväll för att döva smärtan och hon får den lilla flykt in i dimman som hon behöver för att orka vara den hon tror att hon måste vara en dag till.

Moa Herngren har skrivit en grymt trovärdig roman om en kvinna som till synes viljelöst super bort sitt liv. Det är smärtsam läsning med hög igenkänningsfaktor. Dramatiskt, spännande och rått.

"Moa Herngren har skrivit en riktig bladvändare om ett känsligt och tragiskt ämne." Helsingborgs Dagblad

"Det här är en engagerande roman som drar in läsaren och frestar till sträckläsning, trots det tunga ämnet." Hallands Nyheter

"Här finns en skoningslöshet i skildringen som verkligen tar tag." Östgöta-Corren