Ödets vägar är outgrundliga. Från Svarta tornet, där Fess och fader Etlau utkämpade sitt dödliga slag, leder de nu till Arkins murar. Efter Saxklornas invasion har de oförsonliga fienderna blivit ofrivilliga vapenbröder. Nu finns ingen tid att tveka - om Heliga staden faller går Evialvärlden under, och alla otrogna och rättrogna med den.

Tionde delen av Svärdens väktare

Ödets vägar är outgrundliga... Från Svarta tornet, där ärkefienderna Fess och fader Etlau utkämpade sin dödliga strid, leder vägen till Arkins stadsmurar, där de båda - nu som ofrivilliga ­vapenbröder - inväntar Saxklornas fruktansvärda kohorter. Det finns ingen tid för tvekan och ­vacklan - om de inte lyckas hålla Heliga staden, och med den hela Evial, kommer det inte längre att finnas vare sig rättrogna eller otrogna.

Kejsaren ger sig ut på en ny farofylld färd för att finna lösningen på Rämnans gåta och stoppa de bockfotade som lämnar förödelse efter sig överallt där de drar fram. Nu måste alla stridande viljor förstå att de bara kan segra om de står enade mot både Mörkrets och Ljusets makter. Nekromantikern, exekutorn, Eviga skogens Narnalver, Ordosakademiens trollkarlar, Magigården, Klara Kummel och hennes vänner, Silvia och till och med den gåtfulle Dintra - nu ingår alla i samma armé, som strider för sitt liv...

Järtecknen hopar sig: Har Förintaren inkarnerats? Är Frälsarens ankomst nära? Samtidigt gäckar Evengar, den störste mörkermagikern genom tiderna, med sina illsluga fällor.

Svärdens väktare är en serie i tolv volymer. Detta är den tionde boken och inledningen till den stora finalen i Nick Perumovs hyperboliska, ryskwagnerianska fantasyopera.