Författaren Nadja och den chilenske poeten Daniel träffas i New York 1972. När han åker tillbaka till Chile ber han

att få lämna kvar sitt gamla skrivbord i hennes lägenhet tillsvidare. Men han kommer aldrig tillbaka. Han är en de

många som försvinner spårlöst i Pinochets Chile.

Nästan trettio år senare blir Nadja kontaktad av en ung flicka som säger att hon är poetens dotter och nu vill hon hämta skrivbordet. Men när Nadja inte längre har det

kvar förlorar hon sin inspiration och förmåga att skriva.

Detta är en av fyra tätt sammanlänkade historier i romanen Det stora huset, där det gamla skrivbordet med

alla sina lådor står i centrum som en metafor för det kollektiva judiska minnet.

Vi får följa skrivbordet och dess olika ägare genom tiden och över världsdelar; från Budapest under andra

världskriget via London till dagens New York.

Precis som i sin genombrottsroman Kärlekens historia lägger Nicole Krauss omsorgsfullt en mosaik av människors

öden och deras livsberättelser. En mosaik som präglas av känslan av förlust,djup sorg och längtan tillbaka till en

plats som gått förlorad, men som de vet att vi aldrig mer kan återvända till.

»...Nicole Krauss lyckas med det närmast osannolika konststycket att överträffa sitt eget tidigare mästerverk.«
Per Planhammar, GP

»Nicole Krauss är så isande välformulerad att man som läsare upprepade gånger tvingas stanna upp och läsa enskilda meningar högt för den som råkar passera genom rummet.«
Björn af Kleen, Sydsvenskan

Författaren Nadja och den chilenske poeten Daniel träffas i New York 1972. När han åker tillbaka till Chile ber han

att få lämna kvar sitt gamla skrivbord i hennes lägenhet tillsvidare. Men han kommer aldrig tillbaka. Han är en de

många som försvinner spårlöst i Pinochets Chile.
Nästan trettio år senare blir Nadja kontaktad av en ung flicka som säger att hon är poetens dotter och nu vill hon hämta skrivbordet. Men när Nadja inte längre har det

kvar förlorar hon sin inspiration och förmåga att skriva.

Detta är en av fyra tätt sammanlänkade historier i romanen Det stora huset, där det gamla skrivbordet med

alla sina lådor står i centrum som en metafor för det kollektiva judiska minnet.

Vi får följa skrivbordet och dess olika ägare genom tiden och över världsdelar; från Budapest under andra

världskriget via London till dagens New York.

Precis som i sin genombrottsroman Kärlekens historia lägger Nicole Krauss omsorgsfullt en mosaik av människors

öden och deras livsberättelser. En mosaik som präglas av känslan av förlust,djup sorg och längtan tillbaka till en

plats som gått förlorad, men som de vet att vi aldrig mer kan återvända till.

»...Nicole Krauss lyckas med det närmast osannolika konststycket att överträffa sitt eget tidigare mästerverk.«
Per Planhammar, GP

»Nicole Krauss är så isande välformulerad att man som läsare upprepade gånger tvingas stanna upp och läsa enskilda meningar högt för den som råkar passera genom rummet.«
Björn af Kleen, Sydsvenskan

Författaren Nadja och den chilenske poeten Daniel träffas i New York 1972. När han åker tillbaka till Chile ber han

att få lämna kvar sitt gamla skrivbord i hennes lägenhet tillsvidare. Men han kommer aldrig tillbaka. Han är en de

många som försvinner spårlöst i Pinochets Chile.
Nästan trettio år senare blir Nadja kontaktad av en ung flicka som säger att hon är poetens dotter och nu vill hon hämta skrivbordet. Men när Nadja inte längre har det

kvar förlorar hon sin inspiration och förmåga att skriva.

Detta är en av fyra tätt sammanlänkade historier i romanen Det stora huset, där det gamla skrivbordet med

alla sina lådor står i centrum som en metafor för det kollektiva judiska minnet.

Vi får följa skrivbordet och dess olika ägare genom tiden och över världsdelar; från Budapest under andra

världskriget via London till dagens New York.

Precis som i sin genombrottsroman Kärlekens historia lägger Nicole Krauss omsorgsfullt en mosaik av människors

öden och deras livsberättelser. En mosaik som präglas av känslan av förlust,djup sorg och längtan tillbaka till en

plats som gått förlorad, men som de vet att vi aldrig mer kan återvända till.

New York tidigt sjuttiotal. När den chilenske poeten Daniel återvänder till sitt hemland för att kämpa mot Pinochet får den unga författarinnan Nadia ta över hans stora skrivbord som han säger tillhört Lorca. Men Daniel mördas av den brutala regimen och kommer aldrig tillbaka.

För Nadia blir det otympliga skrivbordet en påminnelse om en kort och intensiv kärlekshistoria. Så småningom blir det även en del av henne själv, det inspirerar henne och blir en förutsättning för hennes skrivande. Så en dag, efter tjugofem år, blir hon kontaktad av en ung flicka som säger att hon är poetens dotter. Hon har kommit för att hämta sin döde fars skrivbord.

I fyra tätt sammanlänkade berättelser står skrivbordet med alla sina lådor i centrum. Vi får följa det och dess ägare genom tider och över världsdelar, från den judiska familjen Weisz i Budapest 1944, via London till dagens New York.

Liksom i sin genombrottsroman "Kärlekens historia" lägger Nicole Krauss omsorgsfullt en mosaik av människors öden och livsberättelser. En mosaik som präglas av minnen och sorg och längtan till en plats som gått förlorad.