Söker du efter "Tjerkassy 44 : inringningen på Östfronten" av Anders Frankson? Du kan sluta leta. Våra experter i antikvariat hjälper dig eftersöka boken - utan extra kostnad - och den levereras direkt hem i brevlådan.
Tjerkassy 44 : inringningen på Östfronten
Av Anders Frankson, Niklas Zetterling

Bok- presentation: |
Tjerkassy 44 : inringningen på Östfronten |
Författar- presentation: |
Anders Frankson |
![]() |
I den fristående fortsättningen på Slaget om Kursk ger militärhistorikerna Frankson och Zetterling en delvis ny bild av ett av östfrontens mest dramatiska och grymma kapitel.
Östfronten, januari 1944. Konevs och Vatutins två fronter går samman i en kniptångsmanöver och ringar in de tyska styrkorna i syfte att befria Ukraina. När väl Ukraina hade befriats, vilket skedde i april 1944, skulle grunden vara lagd för den stora sommaroffensiven, då ryssarna skulle fortsätta mot Rumänien, Ungern och södra Polen.
När Operation Korzun inleds den 25 januari 1944 går för första gången två ryska stridsvagnsarméer i täten för ett anfall. Den sovjetiske befälhavarens Konjevs taktik lyckas och 55 000 tyska soldater ringas in.
Sovjetisk historieskrivning gör gällande att ytterst få ska ha lyckats ta sig ut, men det korrekta är att över 40 000 bröt sig ut, dock tvingades de lämna all materiel och tappade därmed initiativet än en gång på östfronten.
Med hjälp av vittnesmål från bägge sidor och den senaste militärhistoriska forskningen visar Frankson/Zetterling att sovjetisk historieskrivning kraftigt överdrev slagets betydelse, men också hur
Röda armén anpassade sig efter tillfället och tilllämpade ny taktik.
Utgåvor
Östfronten, januari 1944.
När Operation Korzun inleds går för första gången två ryska stridsvagnsarméer i täten för ett anfall. Den sovjetiske befälhavaren Konjevs taktik lyckas och 55 000 tyska soldater ringas in. Sovjetisk historieskrivning gör gällande att ytterst få ska ha lyckats ta sig ut, det korrekta är att över 40 000 bröt sig ut men tvingades lämna allt material och tappade därmed initiativet än en gång på östfronten.
I den fristående fortsättningen på Slaget om Kursk ger militärhistorikerna Frankson och Zetterling en delvis ny bild av ett av östfrontens mest dramatiska och grymma kapitel.
Efter slaget om Kursk, världshistoriens största pansardrabbning, försöker Nazityskland återta initiativet på östfronten, men när två sovjetiska fronter i januari 1944 går samman i en gigantisk kniptångsmanöver omringas 55 000 tyska soldater. Ännu ett stort nederlag tycks stå för dörren. En luftbro upprättas, ammunition och förnödenheter flygs in i fickan, medan sårade evakueras. Snart erövrar Röda armén flygplatsen vid Korsun och de inringade tyskarna är utelämnade åt sitt öde.
Efter två veckor beslutar man sig för att satsa allt på ett enda kort: att bryta sig ut genom de båda sovjetiska försvarsringarna. Svårt sårade, stridsvagnar och annan tung materiel lämnas kvar, medan ett lämmeltåg av utsvultna, sjuka och desperata soldater beväpnade med handeldvapen beger sig ut i snöstormen i riktning mot de väntande sovjetiska styrkorna.
Niklas Zetterling, till vardags verksam vid Försvarshögskolan i Stockholm, räknas som en av världens främsta experter på andra världskriget. Anders Frankson är specialist på Röda armén och sovjetisk säkerhetspolitik. Tillsammans gav de ut Slaget om Kursk.
"För historiskt intresserade med fokus på andra världskriget är det en mycket läsvärd bok, vars styrka inte minst är enskilda soldaters reaktioner och reflektioner."
Blekinge Läns Tidning
"Niklas Zetterling och Anders Franson sitter inne med stora kunskaper om andra världskriget och deras berättelse om slaget är heltäckande."
Dagbladet Sundsvall
Östfronten, januari 1944.
Konevs och Vatutins två fronter går samman i en kniptångsmanöver och ringar in de tyska styrkorna i syfte att befria Ukraina. När väl Ukraina hade befriats, vilket skedde i april 1944, skulle grunden vara lagd för den stora sommaroffensiven, då ryssarna skulle fortsätta mot Rumänien, Ungern och södra Polen.
När Operation Korzun inleds den 25 januari 1944 går för första gången två ryska stridsvagnsarméer i täten för ett anfall. Den sovjetiske befälhavarens Konjevs taktik lyckas och 55 000 tyska soldater ringas in.
Sovjetisk historieskrivning gör gällande att ytterst få ska ha lyckats ta sig ut, men det korrekta är att över 40 000 bröt sig ut, dock tvingades de lämna all materiel och tappade därmed initiativet än en gång på östfronten.
Med hjälp av vittnesmål från bägge sidor och den senaste militärhistoriska forskningen visar Frankson/Zetterling att sovjetisk historieskrivning kraftigt överdrev slagets betydelse, men också hur Röda armén anpassade sig efter tillfället och tillämpade ny taktik.
Bok: 3065
Anmäl textfel