LitteraturMagazinets recension av Bödeln, Pär Lagerkvist

Om människornas odödliga ondska

Boken blir en del av den ondska som den skildrar"

På en avskalad och konstlös prosa berättar Pär Lagerkvist om den eviga ondskan symboliserad av bödeln fruktad i den mörka medeltiden, avgudad i jazzåldern. Hans roman utkom första gången 1933 och är en allmängiltig skildring av världens onda krafter, men också en stridsskrift med otvetydig och skoningslös syftning på sin egen samtid.

Pär Lagerkvist (18911974) tilldelades Nobelpriset i litteratur 1951.

Under en resa genom Europa våren 1933 kunde Pär Lagerkvist bevittna fascismens och nazismens framfart. Vid hemkomsten till Sverige påbörjade han detta verk som skulle komma att bli ett omistligt inlägg i kampen mot våldet och nazismen. Bödeln är en betraktelse över människans förhållande till det onda.

Förordet till denna utgåva är skrivet av Jonas Gardell.

"Det var något allvarligt och... livsavgörande över Lagerkvists böcker. En känsla redan när man öppnade dem att nu skulle man läsa något som skulle bli viktigt för en. Kanske hade det att göra med att romanerna var så tunna, språket så enkelt men ändå bibliskt, radbredden kort, vilken gav intrycket att sidorna var höga och smala, lite som väggarna i en kyrka. Också bokstäverna på sidorna var höga och smala, en smula karga och rentav dystra. Den första romanen av Lagerkvist jag läste var Barabbas. Jag var kanske fjorton eller femton. Därefter följde Bödeln. Båda böckerna förändrade mitt liv."

Ur förordet av Jonas Gardell