I boken "Göra pappa med barn" får vi följa hur tanken om ett jämställt föräldraskap föddes i det tidiga 1960-talets jämställdhetsdebatt. Den politiska ambitionen att via föräldraförsäkringen åstadkomma ett större manligt engagemang i familjen relateras till åtgärder inom arbetsmarknads- och barnomsorgspolitiken. Var tanken om ett aktivt faderskap möjlig att förena med de idéer som kännetecknade dessa politiska områden? Hur hanteras jämställdhetspolitiska frågor när det är män och inte kvinnor som står i fokus?

Kampen kring olika politiska styrmedel har präglat pappaledighetens drygt 30-åriga historia. Vad säger dessa kontroverser om det manliga medborgarskapets politiska villkor? Hur långt har ambitionen att göra jämställda fäder av de svenska männen kunnat drivas utan att hamna i konflikt med andra samhällsintressen?