Det sägs ofta att omänsklighet skulle vara ett särdrag hos vissa folkslag, till exempel japaner eller serber eller araber eller vad fienden för tillfället kan heta. Andra tror att ett visst styrelseskick, såsom demokrati, eller ett visst ekonomiskt system, såsom kapitalism, eller en viss religion, såsom den kristna, skulle göra vissa omänskliga handlingar omöjliga.

Sven Lindqvist hävdar att även de ledande demokratierna har begått krigsförbrytelser och folkmord. I sin senaste bok, Terra Nullius (2005), skrev han om förintelsen av de aboriginska samhällena i Australien. I den här boken diskuterar han de förintelser som gick fram över kongoleser, filippiner, hereros och andra folk och som utmynnade i den mest fruktansvärda av dem alla: Förintelsen av Europas judar. Avsikt att förinta utkommer till Förintelsens minnesdag den 27 januari.

Det sägs ofta att omänsklighet skulle vara ett särdrag hos vissa folkslag, till exempel tyskar eller serber eller araber eller vad fienden för tillfället kan heta. Andra tror att ett visst styrelseskick, såsom demokrati, eller ett visst ekonomiskt system, såsom kapitalism, eller en viss religion, såsom den kristna, skulle göra vissa omänskliga handlingar omöjliga. Sven Lindqvist hävdar att dessa uppfattningar inte är hållbara. Även de ledande demokratierna har begått krigsförbrytelser och folkmord. ”Ingen kan i förväg förklaras oskyldig, inte ens de folk, de styrelseskick och de ideologier som står oss närmast.”

Avsikten att förinta utgör själva kärnan i begreppet folkmord. Men juristerna är märkvärdigt ovilliga att tala om vad de menar med ”avsikt”. Var kung Leopolds avsikt vad han påstod att han ville göra i Kongo eller vad som verkligen gjordes när han hade makten där? Var det general von Trothas order som gjorde det till folkmord, när hans trupper tvingade hererofolket ut i öknen för att dö? Vad skall man då kalla exakt samma handlingar före och efter orderns giltighetstid? Hade de en annan avsikt? Avsikt är inte bara vad som syns i offentliga deklarationer, hävdar Sven Lindqvist. Alla förutsägbara följder av en frivillig handling måste sägas ingå i den handlandes avsikt. Det är verkningarna, särskilt de om och om igen upprepade verkningarna, som avslöjar den verkliga avsikten.

Lagen är fullständigt klar. Vilka ädla avsikter bombaren än har, även om det är en demokrati som bombar en diktatur, även om det gäller att förhindra terrorism eller brott mot de mänskliga rättigheterna, så är det en krigsförbrytelse att bomba kvinnor, barn och gamla. Knappast någon av den internationella rättens bestämmelser är så okänd som just denna. Och eftersom ingen någonsin ställts till ansvar för att ha brutit mot lagen, är det heller ingen som bryr sig om att tillämpa den. ”Bomberna fortsätter att falla. Kriget mot kvinnor och barn fortsätter, skriver Sven Lindqvist.”Det kommer att fortsätta så länge vi undviker att göra upp med det förflutnas förbrytelser. De som bombar kommer inte att respektera dagens lagar, så länge brotten mot gårdagens lagar urskuldas eller rent av förhärligas.”