De tre romanerna Hummelhonung, Pölsan och Dorés Bibel utgör en särskild enhet i Torgny Lindgrens författarskap, med genensamma miljöer, personer och motiv. Så här berättar han själv i Svenska Dagbladet, kring hur sambandet de tre böckerna emellan blev än mer uppenbart när han sett Riksteaterns uppsättning av Pölsan:

"- Jag insåg plötsligt att utan att ha läst Hummelhonung och Pölsan är det svårt att läsa Dorés Bibel. De tre romanerna är komponerade utifrån ett antal temata med variationer och upprepningar, och däri liknar de musiken."

Nu ges denna triptyk ut i ett band med ny titel, Nåden har ingen lag.

Torgny Lindgren, f. 1938, hör sedan årtionden till de främsta i vår litteratur. Han är ledamot i Svenska Akademien. Hans skildringar från uppväxtens Västerbotten är numera moderna klassiker.

De tre romanerna Hummelhonung, Pölsan och Dorés Bibel utgör en särskild enhet i Torgny Lindgrens författarskap, med gemensamma miljöer, personer och motiv. Så här berättar han själv i Svenska Dagbladet, hur sambandet de tre böckerna emellan blev än mer uppenbart när han sett Riksteaterns uppsättning av Pölsan:

"- Jag insåg plötsligt att utan att ha läst Hummelhonung och Pölsan är det svårt att läsa Dorés Bibel. De tre
romanerna är komponerade utifrån ett antal temata med variationer och upprepningar, och däri liknar de musiken. Jag tycker ju mycket om Mahler, och skälet är nog att i hans kompositioner finns det ofta referenser till andra verk av honom, säger Lindgren som nu också berättar att trots romanernas mycket lokala förankring var impulsen till dem internationell.
- Min fru och jag vistades en intensiv sommar 1980 i Helmstedt i Västtyskland då dessa tre berättelser, denna triptyk, la sig tillrätta inne i skallen. Vi befann oss ungefär en kilometer från den östtyska gränsen. Jag såg det delade Tyskland framför mig: det magra och fattiga Östtyskland och det uppsvällda, feta Västtyskland, oförmögna att låta sig själva dö. Detta var livslögnen med stora bokstäver och hela samhället och människorna var en del av den."