Det självklaras tyngd är Ulf Anderssons lyriska återkomst.

Varför? Mysteriets och gåtans hack i skivan. Inte svaren det mäktar inte ens poesin, men preciseringar av frågan. I dessa trakter rör sig Ulf Anderssons dikter. Och i denna topografi är det inte de bullrande anspråken eller språkkritiska manifesten, utan det enkla och självklara som har störst tyngd.

Vad betyder poesin för dig?

"Jag har en mycket romantisk syn på poesi. För mig är den verkligen "mänsklighetens modersmål". Lyriken kan som ingen annan konstform uttrycka vad det är att vara människa. Fånga de känslor som är förknippade med vår längtan, vår oro, vår euforiska lycka, vår förtvivlan,

vår existentiella utsatthet.

Poesin är vår viktigaste grundforskning. Den försöker blottlägga livsgåtan för oss; manar oss till ödmjukhet och respekt. Tuktar vår hybris.

Pressröster:

"Det är denna tillbakalutade stil som är så sympatisk hos Andersson, lätt att ta till sig och inga stora åthävor som stör en personlig läsning och tolkning.

Ögonöppnare är väl att ta i, men nog är diktsamlingen en variation med frisk fläkt, en välbehövlig och tilltalande meditation över det värdefulla i livet."

(Bo Blom i BTJ:s sambindningslista)

Han observerar och funderar, skapar omedelbar närhet och distans.

(Susanne Gerstenberg i Miljömagasinet)