Ung, snygg och egensinnig; konstnären Maximilian Frisks

allra första installation var att pissa i Duchamps urinoar. Nu

planerar han sitt livs största konstverk – det ultimata verket

som ingen kan värja sig mot.

I väntan på dess fullbordan flanerar han runt i Stockholm

och reflekterar över folks dårskap och sakers meningslöshet.

Framför allt föraktar han alla de kvinnor som själva

gör sig till förlorare och blir offer i ett samhälle som betraktas

som jämställt. Han är iskall, för att inte säga cynisk, när

hans flickvän Linda blir våldtagen. Och för sin mor känner

han bara trött leda. Men inte ens Maximilian, med sin knivskarpa

intelligens, kan räkna ut vad genomförandet av hans

konstnärliga alster får för konsekvenser. Eller kan han det?

Penetrering är en roman om kön och makt, konst och

media, skriven med en lidelse och frenesi som inte skyr

några medel. Det är upprörande läsning och ett brutalt inlägg

i dagens jämställdhetsdebatt.

Unni Drougges skarpa pricksäkerhet är ofta kontroversiell

men alltid skrämmande precis. Här visar hon än en gång

sin oräddhet för brännheta ämnen.

Ung, snygg och egensinnig; konstnären Maximilian Frisks

allra första installation var att pissa i Duchamps urinoar. Nu

planerar han sitt livs största konstverk det ultimata verket

som ingen kan värja sig mot.

I väntan på dess fullbordan flanerar han runt i Stockholm

och reflekterar över folks dårskap och sakers meningslöshet.

Framför allt föraktar han alla de kvinnor som själva

gör sig till förlorare och blir offer i ett samhälle som betraktas

som jämställt. Han är iskall, för att inte säga cynisk, när

hans flickvän Linda blir våldtagen. Och för sin mor känner

han bara trött leda. Men inte ens Maximilian, med sin knivskarpa

intelligens, kan räkna ut vad genomförandet av hans

konstnärliga alster får för konsekvenser. Eller kan han det?

Penetrering är en roman om kön och makt, konst och

media, skriven med en lidelse och frenesi som inte skyr

några medel. Det är upprörande läsning och ett brutalt inlägg

i dagens jämställdhetsdebatt.

Unni Drougges skarpa pricksäkerhet är ofta kontroversiell

men alltid skrämmande precis. Här visar hon än en gång

sin oräddhet för brännheta ämnen.

Jag tyckte att det såg vackert ut när min flickvän just blivit våldtagen. Men det var också det enda som kunde belasta mitt moralkonto och det kände hon givetvis inte till. Annars påverkades jag inte nämnvärt, det var ju hon och inte jag som råkat ut för övergreppet. Så inleds konstnären Maximilian Frisks berättelse om hans livs magnum opus, ett konstverk i sex etapper som till en början tycks bisarrt och egotrippat men som efterhand framstår som en osjälvisk offergärning. När flickvännen lämnar honom blossar ett kvinnoförakt upp inom Maximilian som han inte vet var han ska göra av. Han inser att kvinnan står chanslös inför männens maktbehov och han värjer sig inför tanken att han själv fortplantar förtrycket. De båda viktigaste kvinnorna i hans liv, hans mamma och hans förra flickvän, är olyckliga kan det ha med honom att göra?