Sedan jagberättaren i W G Sebalds ”Saturnus ringar” skrivits ut från en klinik där han vårdats för en depression vårdar han sig istället om sin melankoli genom att fotvandra genom Suffolk iöstra England. Allt han ser – spåren av järnvägen och lokomotivet som var tänkt som en gåva till kejsaren av Kina, Tyska havet i öster med det utdöende sillfisket, almsjukans härjningar, ruinerna efter anläggningar för hemliga brittiska massförstörelsevapen, liksom de poeter, författare och excentriska samlare som han i sin ensamhet formulerar sin dagbokstext kring – uppträder i hundstjärnans, Sirius, eller Saturnus tecken, dvs som den klassiska melankolins ikoner.
Gömda i texten, som en särskild bonus till den som upptäcker dem, återfinns Jorges Luis Borges med sin argentinska historia om det uppfunna landet Uqbar och – som i alla Sebalds böcker – emigranten, fjärilsamlaren och exilförfattaren Vladimir Nabokov.