Ann Heberleins omdiskuterade självbiografi

"Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. En äkta apori, ett olösligt filosofiskt dilemma, en ångestskapande situation i sig bortsett från att det oftast är min ångest som driver mig mot insikten att livet är värdelöst och slutsatsen att det bör ändas. Det gör för ont. Ibland. Ibland är det bara outhärdligt. Denna vardag. Denna tristess. Detta fula liv. Det banala. Det dumma. Allt som ni inte förstår. Förlåt. Det var onödigt. Förlåt."

Ann Heberlein är teologie doktor och forskare i etik. Sedan tjugoårsåldern lider hon av den psykiska sjukdomen bipolär typ 2, tidigare kallad manodepressivitet.

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. En äkta apori, ett olösligt filosofiskt dilemma, en ångestskapande situation i sig bortsett från att det oftast är min ångest som driver mig mot insikten att livet är värdelöst och slutsatsen att det bör ändas. Det gör för ont. Ibland. Ibland är det bara outhärdligt. Denna vardag. Denna tristess. Detta fula liv. Det banala. Det dumma. Allt som ni inte förstår. Förlåt. Det var onödigt. Förlåt.

Ann Heberlein, teologie doktor i etik, fick med sin förra bok Det var inte mitt fel om konsten att ta ansvar en stor publik. Hon har undervisat vid universitet, är en ofta engagerad föreläsare i etiska frågor och är också mycket verksam som debattör och skribent, bland annat i Sydsvenskan och Expressen. Ann Heberlein lider sen tjugoårsåldern av den psykiska sjukdomen bipolär typ 2 som tidigare kallades manodepressivitet.

Extra MP3-CD medföljer!

»Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. En äkta apori, ett olösligt filosofiskt dilemma, en ångestskapande situation i sig bortsett från att det oftast är min ångest som driver mig mot insikten att livet är värdelöst och slutsatsen att det bör ändas.«

Vid en första anblick har Ann Heberlein allt man kan önska sig: man, barn och en framgångsrik yrkeskarriär som forskare och journalist. Men bakom den lyckade fasaden döljer sig en mardrömslik tillvaro: Heberlein lider av manodepressivitet - eller bipolär 2 som psykiatrin kallar det. I denna skoningslöst självutlämnande rapport från sjukdomens insida tar hon oss med in den manodepressiva människans helvetiska vardag, en tillvaro där tanken på självmord är en ständig följeslagare.

Pressröster:

"Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva är egentligen mer än en bok, den är ett stycke delat liv och delat lidande, en filosofisk och poetisk djupdykning i de humörsvängningar som kännetecknar en människa som lider av bipolär, manodepressiv sjukdom."
Åsa Moberg, Expressen

"Heberleins styrka är att hennes iakttagelser är så påtagliga, så pregnanta, att hon får oss att förstå."
Åsa Beckman, DN