Emma Kreü

Bok- presentation:	Bombay Takeaway : Indien genom maten
Författar- presentation:	Malin Mendel Westberg

Åh, vilken hemlängtan

Just nu trängs det flera böcker på mitt nattduksbord (eller, ärligt talat, kattens klätterbräda där hon bara använder den övre delen och den undre tjänar som bokhylla) som är mycket intressanta. Där finns bland annat Donna Tartts senaste, hennes första på tio år, samt den avslutande delen i Engelsforstrilogin. Mycket spännande saker, alltså.

Men där trängs även en helt annat bok, nämligen "Bombay Take Away - Indien genom maten" av Malin Mendel Westberg. En bok om människorna, kulturen, samhället - och självklart maten, i främst Bombay. Fusionfood, traditionell matlagning och religiös föda i en glad mix. En bok som förundrar mig på många sätt, men mest av en särskild anldening - den ger mig hemlängtan så att tårna krullar sig. Och jag har inte ens varit i Indien. 

Men jag bodde i mer än fyra år i Dar es Salaam, Tanzania, och tre av dessa åren huserade jag i ett område där det mest bodde människor av indisk och pakistansk härkomst. Alla de närmaste resturangerna  - från de lite flådigare till de som bestod av en tillfällig grill och en träbänk, var inspirerade av det indiska köket. Och det var gudomligt gott. 

Matpassionerad som jag är, minns jag mycket genom just smaker och dofter, och när jag jag läser Mendel Westbergs bok så är det mixi, bhadjias och gobi manchurian dry som svämmar över i minnescentrat. Allt det andra kommer liksom på köpet. Resturanger där man satt under bar himmel i skymningen och tittade på fladdermöss stora som katter som flög förbi, chai masala i en alldeles för tunn plastmugg på en skumpig väg någonstans utanför Bagamoyo, chapatis stekta i skjul av korrugerad plåt. Det vattnas i munnen och jag googlar och twittrar frenetiskt om vart jag kan hitta Chindian food i närheten av Stockholm. Och jag inser att jag har hemlängtan.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Bittert arv
Författar- presentation:	Kiran Desai

Kiran Desai - The Inheritance of Loss

Desais debut Hullabaloo in the Guava Orchard är en bok jag slukat flera gånger och aldrig tröttnar på att tipsa om. Desais andra bok är helt annorlunda. Hullabaloo in the Guava Orchard är dråplig och fartfylld, sagan om en ung man som tröttnar på sitt liv och klättrar upp i ett träd, vilket gör att han dyrkas som guru av människoskaror som vallfärdar till trädet. The Inheritance of Loss är däremot allvarsam och realistisk.

Huvudperson i det breda persongalleri är Sai, en föräldralös ung kvinna. Efter att ha växt upp i klosterskolor bor hon i Himalaya hos sin morfar, en kall man som bara förmår älska sin hund. Sais lever mitt emellan indiskt och västerländskt; hennes modersmål är engelska. Trots att huset förfaller lever hon i relativ rikedom och umgås bara med andra ur medelklassen. Dessa gränser suddas ut först när Sai får en privat matematiklärare, Gyan. Han är egentligen missnöjd med tjänsten men får inga andra jobb eftersom han kommer från fel samhällsklass: de förtryckta nepaleserna. Sai och Gyan inleder en kärleksrelation, men när Gyan sveps med i den nepalesiska gerillarörelsen blir deras känslor för varandra giftiga. Samhällets skenbara lugn exploderar i våld och människorna delas upp i grupper som vägrar erkänna varandra.

The Inheritance... sniglar sig fram, tills den långa startsträckan avslutas med en relativt hastig redogörelse för förfall och förlust. Vågskålarna är inte riktigt i balans, men bokens sista tredjedel gör helheten minnesvärd och viktig. Jag uppskattar att Desai inte skyr för det komplexa. Allas svaghet och skuld blottas, men alla får också förståelse. Människorna blir dubbelbottnade, värda både kritik och medkänsla, oavsett vilken sida av konflikten de tillhör.

Slutligen, det här med titlar. Varför heter den svenska utgåvan Bittert arv? Den engelska titeln är poetisk men ger också ett ekande djup till sin bok. Bittert arv är visserligen också ganska passande, men ändå på en helt annan språklig nivå - visst låter det lite Harlequin? Fanns det verkligen ingen på förlaget som kunde komma på en mera trogen översättning? Morr.

Kommentera