Mattias Lönnebo
Författare i krig
Bland soldaterna som i denna stund kämpar för Ukrainas existens som nation, finns det ett stort antal frivilliga och värnpliktiga soldater. Bland dessa finns människor från alla samhällsklasser och yrken och givetvis också författare. En är Oleh Sentsov, som är känd för att ha suttit fängslad hos ryssarna eftersom han protesterade mot erövringen av hans hemprovins Krim. Han hungerstrejkade nästan till döds. 2019 fick han återvända till Ukraina vid en fångutväxling och har sedan dess varit mycket kreativ. Nu strider han i hemvärnet och har bland annat sagt: ”Vi kommer att vinna detta krig eftersom vi inte har något annat val.”
Avdelning: Fakta Taggar: #krig #Ukraina #författare #vapen
Kommentera
Mattias Lönnebo
Old Man's War
Det här är militär actionspäckad science fiction, en roande blandvändare med en "udda skruv". De militära styrkorna rekryterar jordbor till förvaret av mänskligheten genom att vända sig till åldersgruppen 70 plus!
Avdelning: Fantastik Taggar: #rymden #krig #science fiction
Kommentera
Mattias Lönnebo
En historisk roman som överraskar
Det har sedan Illiaden och Odyssén av Homeros, gjorts många versioner av krigen, kärleken och intrigerna i antiken. Det har skett i form av romaner, pjäser, musik och filmer. Vår fascination för den antika världen och den enorma och avgörande betydelsen den har för världen idag och vår egen historia upphör inte. Shakespeare hade den. (Antonius och Kleopatra. Julius Ceasar osv.) Och storfilmer som Troy och Gladiator och serier på Netflix finner sin publik.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Troja #Homeros #Odysseus #krig #antiken
Kommentera
Daniel Gunnarsson
Höstregn
Nu har den äntligen anlänt! Fortsättningen på Lars Wilderängs thriller ”Höstsol” där Sverige drogs in i en väpnad konflikt med stormakten Ryssland. Denna den andra och sista delen har författaren lämpligen valt att kalla ”Höstregn”. Kommer Sverige kunna klara sig ur den ohållbara situation man hamnat i med en stormakt som motståndare. Landets försvar går redan på knäna och försvarsförmåga är inte alls i paritet med motståndarens krigsvärde på långt när. Mörka moln hopar sig över himlen.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #teknologisk thriller #krig
Kommentera
Daniel Gunnarsson
Rysk roulette
”Rysk Roulette” var den sista bok som Tom Clancy var med och skrev. Den kom ut 2013 (2014 i Sverige) och senare det året avled han. De sista böckerna skrev han i samarbete med Mark Greaney, ett samarbete som jag tyckte vacklade lite i början, även om det är vida bättre än det med Grant Blackwood, men vilket har stabiliserats efterhand. Numera har karaktärerna tagits över av Mark Greaney så Jack Ryan och hans son lever vidare i Tom Clancys anda.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #teknologisk thriller #krig
Kommentera
Mattias Lönnebo
Soldaten i fält
Okänt för många är att Soldaten i fält är en av Sveriges vanligaste böcker efter bibeln och psalmboken. Den gavs till alla unga män och kvinnor som deltog i det Svenska militära försvaret. Första utgåvan som jag har hittat hette Soldatinstruktion för infanteriet. Senare har de kallats SoldF Det finns också soldatinstruktioner för motortjänst, hästar, artilleri osv Och eftersom vi hade allmän värnplikt så blev det åtskilliga utgåvor. Försvarsmakten arbetade mycket med bild och pedagogik. Soldaten i fält är en instruktionsbok, en tidsspegel och lärobok. I den finns instruktioner om soldatens vapen, hygien och överlevnadstips; militära grader och hur man reser tält; militär organisation och strid; krigets lagar och fångbehandling. Under det kalla kriget är tipsen om hur man ska överleva en kärnexplosion framträdande. Där konstateras det att den som befinner sig nära explosionens centrum inte kommer att klara sig (föga förvånande)
Avdelning: Fakta Taggar: #soldaten #fält #soldatinstruktion #krig #försvaret
Kommentera
Lena Köster
Starkt om fånge nummer tretton
När poesi från krig, fångenskap och tortyr blir teater i Uppsala uppstår ett plågsamt nu, dock (tackochlov) på ljusårs avstånd från den fängslade poetens blödande då... Poesin och prosan från en poets tid i syriska fängelser borde nå fler. Se föreställningen! Läs böckerna!
Faraj Bayrakdar är jämnårig med mig. Precis som jag är han journalist och poet. Men där slutar likheten. Medan jag har harvat på i mitt trygga, fredliga välfärdsland, har han suttit fängslad, isolerad och torterad i syriska fängelser i 14 år. Han var fången i cell nummer 13. Slagen och på många andra sätt misshandlad för sina ords skull.
Efter en internationel kampanj, som alltså tog mer än ett decennium, släpptes han fri 2000 och kunde ta sig till Sverige. 2005-06 var han fristadsförfattare i Stcokholm, där han fortfarande bor kvar.
Just nu gestaltas hans liv i fängelserna på Uppsala stadsteater både i skolföretällningar för gymnasiet och offentliga föreställningar.
Skådespelaren Frasisco Sobrano berättar att det är svårt att få skolorna att boka föreställningar. Trots att det är gratis för dem. Märkligt. Det borde vara slutsålt, fullsatt varje föreställning. Att det inte är det, är tråkigt och nästan skamligt - eftersom pjäsens budskap är så aktuellt och såväl regi som skådespeleri och scenografi på hög nivå.
Svenska, litteratur, samhällskunskap, samtidshistoria i ett entimmes starkt och engagerande paket byggt på en nu levande poets såriga men också okuvliga levnadsöde.
För tusan, gymnasier i Uppsala med onejd: vad mer kan ni begära???
Faraj Bayarkdar fick hjäp av medfångar, som var och en lärde sig en av hans dikter utantill och på så sätt bevarade dem genom åren. Dessutom skrev han dikter på cigarettpapper, som medfångar gav honom. Likaväl som han blev fängslad för sina ord, var det orden, poesin, som hjälpte honom att bevara sin själ - kanske inte oskadd men ändå livskraftig - genom fängelseåren.
Så stor är tankens och ordens makt. Ett mjukt men okuvligt vapen i kampen mot stål, kluvna atomer och förstenade människohjärtan.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Syrien #krig #fångenskap #tortyr #poesi #teater #Uppsala #identitet #språk #tystnad
Kommentera
Mattias Lönnebo
Anders Blixt skrev av sig sina mardrömmar
Det är välkänt att man kan ”skriva av sig”, och bearbeta jobbiga upplevelser genom att sätta ord på dem. En som gjort detta är författaren och spelsdesignern Anders Blixt. Det här är hans berättelse:
Krig ledde till att jag började skriva skönlitteratur. Skrämmande men sant. Jag har skrivit facklitteratur och spel sedan jag var tonåring, men det var mina erfarenheter av Bosnienkriget vid 34 års ålder som fick mig att ge mig i kast med fiction, närmare bestämt science fiction.
Avdelning: Fakta Taggar: #diesel punk #krig #trauma
Kommentera
Mattias Lönnebo
Våld i deckare och spänningslitteratur
Alltid när man författar en bok, eller ett filmmanus så gäller det att göra skildringen så trovärdig som möjligt. Berättelsen behöver inte vara realistisk, men läsaren ska ändå ”köpa” det som händer. I fantasyböcker sker en mängd otroliga händelser med magi och drakar, men det kan ändå vara trovärdigt utifrån sin ”ram”, den värld författaren byggt upp. I deckare och spänningslitteratur ska skildringen också kännas trovärdig. Man kan tänka sig att ”det här skulle kunna ha hänt” trots att handlingen är rätt skruvad. Jag menar, hur många mord kan inträffa i lilla Sandhamn? Osannolikheten gör inte så mycket, bara det ”skulle kunna hända”. Och ofta överträffar verklighetens terrorattentat de vildaste fantasier, tyvärr. Verklighetens IS och Boko Harams grymhet överträffar splatterfilmernas sadism. (Tex att låta barn bita ihjäl sina fd vänner och göra vägspärrar av deras tarmar.) Förintelsens massmord lämnar oss stumma.
Avdelning: Spänning Taggar: #våld #vapen #deckare #krig
Kommentera
Mattias Lönnebo
Viljans triumf och nazisterna idag
Över hela världen firas krigsslutet och att Nazi-Tyskland till slut besegrades. Historiens värsta slakt var över. Snart blev det tydligt för var och en vidden av nazisternas krigsbrott och förbrytelser mot mänskligheten, och framförallt mot det judiska folket. Det gick inte längre att blunda när de avmagrade flyktingarna från koncentrationslägren dök upp.
Avdelning: Fakta Taggar: #nazism #krig #Uppsala #rättegång
Kommentera
Elin Lucassi
Barnbibliotek totalförstört i Gaza
Två barnboksbibliotek har totalförstörts av de israeliska bomberna som faller över Gaza.
Abla Hassan, bibliotekarie i Beit Hanoun, skriver om händelserna
All the Darkness in the World Cannot Hide the Light of a Beaming Candle
Al-Ataa Charitable society was established in 2000 in Beit Hanoun. It was a magnificent building and a pioneer in offering services to the whole Palestinian through providing programs that promote the development of the Palestinian community. However its main aim was the development of children’s capabilities, educationally and psychologically offering a safe and warm environment. The society had a beautiful library that was supported by IBBY and became a success story. The society aimed also at empowering women and young adults and offered programs for children with special needs aiming at strengthening their role in the community.
On Sunday 18/7/2014 at dawn the Israeli Occupation army targeted al-Ataa Charitable society resulting in the destruction of the building, partially but heavily, which included several specific activities related to the projects. Among these are: the library which is supported by IBBY; the gender project, supported by UNRWA with its various activities; MA’AN Center project whose equipment, tools and appliances were damaged.
On Thursday 28/7/2014 at dawn and before the humanitarian truce ended by one day the Israeli Occupation forces targeted the Society with a direct rocket from F16 which completely destroyed the whole building and leveling it to the ground. With this, Beit Hanoun lost a huge Institute serving all the sections of the Palestinian community consisting of children, women, youth, and those with special needs. Those children and their families have been affected also by the attack. They were robbed of their rights, homes and security.
(Bilderna och informationen kommer från IBBY The International Board on Books for Young People (IBBY). En icke vinstdrivande organisation som arbetar internationellt för barn och litteratur.)
Avdelning: Barn Taggar: #bibliotek #krig #barn #Gaza
Kommentera
Daniel Gunnarsson
Midsommargryning
Lars Wilderängs bok "Midsommargryning" är en bok som får alla "möp:are" att gråta av lycka! Vilken fantastiskt underhållning boken bjuder på. Välskriven, spännande, trovärdig och en magpumpare i den försvarspolitiska debatten.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #krig
Kommentera
Carl Magnus Juliusson
Claude Lanzmann: Liv och verk
För ungefär ett halvår sedan skrev jag ett blogginlägg om att jag varit och sett Claude Lanzmanns dokumentärfilm The Last of the Unjust och som hade premiär på Göteborgs internationella filmfestival iår.
Då sa jag att jag snart också skulle läsa hans självbiografi, Haren i Patagonien, från 2012. Och det har jag gjort nu. Med några få undantag är det nästan det enda jag har gjort de senaste dagarna.
Claude Lanzmanns liv är som en sammanfattning av det europeiska 1900-talets historia. Och det är en otroligt fascinerande framställning som vi här får oss till skänks i denna fantastiska självbiografi.
Taggar: #Frankrike #Paris #film #krig #Förintelsen
Kommentera
Esther Hansen
Ett sorgligt hundraårsjubileum
Första världskriget sägs att ha utlösts av skotten i Sarajevo 28 juli 1914 och kom att vara till den 11 november 1918. Mer än tio miljoner unga män dödade varandra.
“ Först nu ser jag att du är en människa som jag. Jag har tänkt på dina handgranater, på din bajonett och dina andra vapen; nu ser jag din hustru och ditt ansikte och det vi har gemensamt. Förlåt mig kamrat! Vi inser det alltid för sent. Varför säger man oss inte att ni är likadana arma satar som vi, att era mödrar är lika ängsliga som våra, att vi har lika stor fruktan för döden och dör på samma sätt och känner samma smärtor… Förlåt mig kamrat, hur skulle du kunna vara min fiende?”
Paul är arton år och tysk soldat. Som så många andra tonåringar kom han direkt från skolan till första världskrigets skyttegravar. Ovanstående citat skildrar några av hans tankar då han med sin egen dolk dödat soldaten som dimpade ner i granathålet där han själv kämpade för sin överlevnad.
Erik Maria Remarques bok “På västfronten intet nytt” läste jag redan som tonåring och den kom att prägla mig och min syn på krig för alltid. Boken utkom 1929 och är troligen den mest kända och lästa roman om första världskriget i vår tid.
En ganska okänd roman från samma tid är Ellen Montgomerys “Rilla of Ingleside” publ 1921. En roman om kriget sett från en liten Canadensisk by som ser alla sina artonåriga pojkar åka till kriget i Europa.
“Canada är en del av det brittiska Imperiet. Det är som en stor familj. Alla måste ställa upp.”
Tyskland är den omänskliga, ohyggligt hemska fienden som skildras ganska snarlikt de senare skildringarna av det expanderade Tyskland i början av andra världkriget. Fienden på Canadensisk hemmaplan är tysken som nästan lynchas för sin pascifism när han i kyrkan ber för de vilseledde pojkarnas säkra snarliga hemkomst.
Nu är det den sista romanen i serien om “Anne på Grönkulla” så inget riktigt hemskt händer. En av pojkarna, som hade beskyllts för feghet eftersom han inte omedelbart anmälde sig till krigstjänst, dör hjältedöden. Några skadas men kommer tillbaka som mogna män.
Det som gör boken intressant är att den skildrar de anhöriga som i relativ trygghet väntar på sina pojkars seger och hemkomst. Den är dessutom skriven så tät inpå krigsslutet.
Annorlunda är det med romanerna om Maisy Dobbs, en fiktiv karaktär i Jacqueline Winspears detektivromaner som började utges 2003. Här är det England som är centrum i berättelsen om första världskriget och tiden efter. Utan tvekan har Winspear gjort en mycket grundlig research och jag upplever böckerna som sanna i sin tidsskildring. Det lär mig mycket nytt om det som med tiden kommit att kännas som min personliga historia början.
Första världskrigets slut la grunden för andra världskriget, andra värdskrigets följder lever vi med än i dag.
Alla tre romaner finns tillgängliga som ljudböcker. “Rilly of Igleside” dock endast på engelska.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #världskrig #krig #liv #död #dödande #mänsklighet #fasor
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Eleni Schmidt
Med tanke på de obehagliga nyheterna från grannarna....
Kom jag att tänka på Anna Politkovskaja.
Avdelning: Fakta Taggar: #Ryssland #Tjetjenien #krig
Kommentera
Carolina Landin
Nä, det går inte att hålla räkningen på hur många som dör
A Game of Thrones, första boken i serien A Song of Ice and Fire, är en fantastisk bok. Men när jag ska beskriva för någon vad den handlar om så får jag problem: ”ja...det handlar om...jo..den är väldigt komplex. Väldigt. Och så är det väldigt många personer. Mycket död. Och sex. Och män som gör Viktiga Saker. Det finns också kvinnor som gör Viktiga Saker (eller i alla fall en) men mest är de bara vackra. Eller i vägen.”
Jag ska försöka ta mig samman och göra en något bättre sammanfattning. Ungefär så här:
Avdelning: Fantastik Taggar: #recension #A Song of Ice and Fire #fantasy #drakar #krig #magi
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Krigsbibliotekarien
Jag tyckte mycket om Sorab Rahimis diktsamling "Den ofrånkomliga resan" och ville gärna läsa hans bok "Krigsbibliotekarien", en tunn självbiografisk bok om författarens tid som soldat i kriget mellan Irak och Iran. Han gick med som soldat för att kunna få ett visum och lämna landet. Först var han tvungen att avtjäna många hundra dagar i militären och hade inga garantier för att han skulle överleva - men det gjorde han. Idag har han flera decennier som svensk exilpoet bakom sig. Många av hans jämnåriga blev dock offer för detta mångåriga krig och han kände sig tvungen att skriva boken, om de som dog och de som fick leva vidare, för att få tala ut i ämnet.
Taggar: #självbiografier #krig #bibliotek #bibliotekarier
Kommentera
Carolina Landin
Om krigets fasor, och om skuld
Det tog ovanligt lång tid för mig att komma in i den här boken – gång på gång la jag ner den igen och tog upp andra böcker som verkade roligare och mer lättlästa. Förvisso inleds Plommonträdet av många och långa beskrivningar: den lilla tyska staden ska beskrivas, alla rummen i huset där Christine bor ska beskrivas, gatorna, trädgården, mormors utseende, Christines älskade Isaacs hårfärg, ögonfärg, kläder och längd, skogarna som ligger kring staden. Men jag brukar inte ha problem med långa beskrivningar. Inte egentligen, om de på så vis fint målar upp en miljö för mig och det gjorde dessa. Rena idyllen. Det som fick mig att hela tiden lägga ner boken var just det att jag visste att den skulle handla om andra världskriget. Att den skulle bli jobbig att läsa. Jag har läst så många böcker om andra världskriget och visste vad jag hade framför mig. Förtvivlan, sorg och ilska. Att läsa om krigets fasor och om vad människor är kapabla att göra mot varandra är hemskt. Men ändå på något sätt nödvändigt.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #andra världskriget #tyskland #koncentrationsläger #krig
Kommentera
Linda Odén
En lång natt i hallen
Det är först på senare år som jag upptäckt grafiska romaner och en helt ny värld har öppnat sig. Det finns så otroligt många bra serier för vuxna, som inte sällan är såväl frispråkiga som politiska.
Avdelning: Serier Taggar: #Libanon #krig
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Två serieantologier
AltCom är en seriefestival i Malmö, anordnad av Seriefrämjandet. AltCom har också blivit upphov till två serieantologier som inte får säljas utan bara skänkas bort: NO BORDERS från 2012 och SEX & WAR från 2010.
Dessa två antologier i häftat format hamnade i min resväska hem från bokmässan och de gick snabbt att läsa. Jag noterade många nya namn och andra som klingade bekant men som inte är de-där-namnen-som-dyker-upp-precis-hela-tiden.
Avdelning: Serier Taggar: #antologier #erotik #krig #migration
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
"Motståndets estetik" - Slutrapport
Det sista bandet i romantrilogin rymmer mycket underjordisk verksamhet, mycket gripanden, avrättningar, arkebuseringar, tortyr, slaktkrokar, giljotiner, hängningar. Det är bitvis mycket jobbigt att läsa. Samtidigt gör detta att berättelsen blir mer angelägen - tyvärr är slutet, om socialismens kamp mot socialdemokrati efter krigets slut, inte lika angeläget.
Sammanfattningsvis uppskattar jag att konsten, likväl som politiken, alltid är närvarande i Motståndets estetik och att kvinnors kamp och rättigheter är så självklart att framhäva. Språket är också väldigt speciellt, om än inte läsvänligt. Ibland skimrar det verkligen till. Nu när jag äntligen är igenom de är 1000 sidorna kan jag känna en viss ömhet inför det jag nyss har läst. Kära tegelsten, vi passade nog inte så bra ihop, men tack ändå för tiden som har varit!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #litteraturvetenskap #moderna klassiker #krig
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Rastlöshet och svallek
Svalornas lek är tecknad med mycket svärta och ett expressivt bildspråk. Handlingen utspelas under en enda natt på 80-talet och på det explicita planet händer mycket lite - under ytan sker desto mer. I centrum står serietecknaren själv som barn, ett syskon och ett persongalleri av grannar och närstående. Vi är i Beirut och det råder krig, med krypskyttar och granatbeskjutning. Under ett uppehåll i striderna har barnens föräldrar gått till mormodern, men sedan inte kunnat ta sig hem på grund av att eld utbrutit på nytt.
Därhemma får barnen sällskap av portvakterskan och alla boende i huset, eftersom familjens hall är den säkraste platsen. Under natten gör dessa människor sitt bästa för att avleda varandras uppmärksamheten från det dödliga allvaret och hantera den situation de råkar i. Som förlaget Ordfront skriver handlar det om "en liten bit av krigets vardag": "Här finns ingen storpolitik, inga truppförflyttningar och ingen sentimentalitet. Bara en önskan om att det ska ta slut och att alla ännu ska vara vid liv när morgonen kommer."
Det här är en stillsam bok som löper risk att inte riktigt beröra om inte läsaren verkligen bryr sig om att ta den till sig. Den tvingar sig inte på, bara erbjuder möjligheter. Jag var nog själv nära att kliva i fällan att inte riktigt tänka efter utan stanna på den uppenbara nivån. Vilken skam för en före detta litteraturvetarstudent! Nu kan jag se fler plan av händelser och uppskattar stillsamheten, även om jag egentligen föredrar böcker som tränger sig på i lite högre grad. Hur som helst är Svalornas lek läsvärd och den ger absolut ersättning för den lilla tid som krävs av läsaren.
Betyg: 7/10
Avdelning: Serier Taggar: #recension #krig #Libanon #Mellanöstern #hyllning
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Kiran Desai - The Inheritance of Loss
Desais debut Hullabaloo in the Guava Orchard är en bok jag slukat flera gånger och aldrig tröttnar på att tipsa om. Desais andra bok är helt annorlunda. Hullabaloo in the Guava Orchard är dråplig och fartfylld, sagan om en ung man som tröttnar på sitt liv och klättrar upp i ett träd, vilket gör att han dyrkas som guru av människoskaror som vallfärdar till trädet. The Inheritance of Loss är däremot allvarsam och realistisk.
Huvudperson i det breda persongalleri är Sai, en föräldralös ung kvinna. Efter att ha växt upp i klosterskolor bor hon i Himalaya hos sin morfar, en kall man som bara förmår älska sin hund. Sais lever mitt emellan indiskt och västerländskt; hennes modersmål är engelska. Trots att huset förfaller lever hon i relativ rikedom och umgås bara med andra ur medelklassen. Dessa gränser suddas ut först när Sai får en privat matematiklärare, Gyan. Han är egentligen missnöjd med tjänsten men får inga andra jobb eftersom han kommer från fel samhällsklass: de förtryckta nepaleserna. Sai och Gyan inleder en kärleksrelation, men när Gyan sveps med i den nepalesiska gerillarörelsen blir deras känslor för varandra giftiga. Samhällets skenbara lugn exploderar i våld och människorna delas upp i grupper som vägrar erkänna varandra.
The Inheritance... sniglar sig fram, tills den långa startsträckan avslutas med en relativt hastig redogörelse för förfall och förlust. Vågskålarna är inte riktigt i balans, men bokens sista tredjedel gör helheten minnesvärd och viktig. Jag uppskattar att Desai inte skyr för det komplexa. Allas svaghet och skuld blottas, men alla får också förståelse. Människorna blir dubbelbottnade, värda både kritik och medkänsla, oavsett vilken sida av konflikten de tillhör.
Slutligen, det här med titlar. Varför heter den svenska utgåvan Bittert arv? Den engelska titeln är poetisk men ger också ett ekande djup till sin bok. Bittert arv är visserligen också ganska passande, men ändå på en helt annan språklig nivå - visst låter det lite Harlequin? Fanns det verkligen ingen på förlaget som kunde komma på en mera trogen översättning? Morr.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #Indien #tungt #sorg #krig
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Nattvakten
Sarah Waters är en författare som jag å ena sidan vill läsa, å andra sidan är för tillknäppt för att uppskatta. Nattvakten är en förhållandevis mogen och seriös roman, men även om den är spännande och får mig att vilja läsa vidare så blir jag aldrig fångad på det sätt som en riktigt bra bok kan åstadkomma. Jag engagerar mig inte på djupet, vare sig intellektuellt eller känslomässigt.
Det mest intressanta med Nattvakten är att den börjar 1947, till största delen utspelar sig 1944 och slutar 1941. Först på slutet avslöjas händelser som antytts genom hela boken. Vad som stör mig är att vissa saker som väcker nyfikenhet utelämnas. Det är okej att lita på läsarens fantasi, men här finns hål som i mina ögon förminskar bokens värde. Vad hände med Vivien efter att hon försvinner ut ur bild 1944? Jag vill veta!
Det som gör mig allra mest besviken är att det inte hade behövts så mycket mer för att detta skulle bli en bra bok. Tyvärr är språket klichérikt och snarare effektivt än välgjort och även det som händer lämnar en del att önska. Sexscenerna ska vi inte tala om, de är så tantsnuskpinsamma att jag inte vet om jag ska skratta, rodna, fnittra eller gråta.
Nattvakten är underhållande, men ingenting mer.
6/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #sågningar #krig #historiskt #kärlek mellan kvinnor #kärlek #sexualitet #genus
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Judith Lennox - Alla mina systrar
Som alternativ till klassikerna känns det skönt med en för mig totalt okänd författare. Plötsligt är det möjligt att gå in i läsningen utan uppskruvade förväntningar och utan känslan av att "den här boken måste jag läsa". När boken ifråga dessutom är spännande och givande är det bara att njuta av timmarna som ägnats åt att kliva in i den fiktiva världen: i detta fall England, Frankrike och Ceylon, innan och under första världskriget.
Nyss har jag klivit in i samma era, samma krig genom läsningen av Wilfred Owen, och på skrivbordet ligger just nu På västfronten intet nytt, så det är mycket WWI just nu. Som alltid är romaner vida överlägsna skolans läromedel - det går att förstå.
I handlingens centrum står fyra systrar: Marianne, Eva, Iris och Clemency. De har olika drömmar och deras liv kommer att utformas på ofta oväntade sätt. Runt varje syster finns fler personer, så det blir många namn, men inte störande många. Tvärtom - det känns rikt med ett så brett register, boken blir fullmatad med olika infallsvinklar och det känns mer givande än om varje syster fått en egen bok.
Visst finns det trådar som kunde ha utvecklats mer, och nog ser jag även andra nackdelar med boken, t.ex. ett alltför blommigt språk som vimlar av silverfärgat, sammetsgrönt, koboltblått och ibland även är behäftat med störande klichéer. Men eftersom skeendena griper tag och jag bryr mig om vad som händer, skrattar och drar efter andan, nästa gråter, sitter som på nålar, känner ett behov av att fortsätta läsa - så kan jag omöjligt ge något annat omdöme än: bra!
Sifferbetyg: 7/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #lättsmält #feelgood #historiskt #kärlek #genus #krig
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Daniel Gunnarsson
Krigets färger
Arkadij Babtjenko är idag verksam som journalist och var kollega med Anna Politkovskaja. Denna bok handlar om när han som 18-åring kallades in för militärtjänstgöring och skickades till Tjetjenien. Boken är indelad i två delar del ett som utspelar sig under första kriget då han som rekryt sänds iväg att tjäna fosterlandet. Det blir inte riktigt som han tänkt sig. Pennalism, förtryck våld, stöld blir huvudingredienserna i hans krig. Byteshandeln med fienden för att kunna undvika de mer erfarna soldaternas misshandeln blir vardag. Andra delen handlar om andra kriget då är han mer erfaren och deltar mer i kriget men då handlar det mest om att överleva där stöld och korruption blir verktygen. Naturligtvis är det en roman men med verklighetsförankring och det är otäckt att höra om hur deras egna soldater och officerare är den egentliga fienden. Man förstår att ryssarna inte var speciellt effektiva i sin krigsföring då moralen och motiven för kriget inte fanns vare sig hos soldater eller officerare utan alla hade sin egen agenda från att överleva till att sko sig så mycket som möjligt på kriget. Mycket skrämmande och stark berättelse. Betyget för Krigets färger blir 3 DG!
Avdelning: Fakta Taggar: #Tjetjenien #krig
Kommentera
Daniel Gunnarsson
Världskrig Z
Max Brooks son till Mel Brooks har skrivt en av de bästa zombieböckerna jag läst. Kan man bara börja med att acceptera att det finns zombier (vilket kan vara nog så svårt) så går boken snabbt in på själva kriget mot dem. Det är som sagt ett världskrig och man får följa hur vissa nyckelnationer tar sig an zombierna. Det intressanta är hur Max Brooks skildrar tillvägagångssättet utifrån våra uppfattningar (fördomar) om olika länder och dess invånare. Några exempel, USA bombastiskt och högteknologiskt, Israel genom gerillakrig, Kina försöker mörka allt och är vårdslös med sin befolkning före att förlora ansiktet etc. Trots att det är en zombieroman är det intressant, kul och underhållande att läsa hur världskriget utvecklas. Har blivit filmatiserad men jag har tyvärr inte sett den ännu. 4 DG är den värd!
Avdelning: Fantastik Taggar: #zombier #världskrig
Kommentera
Carolina Landin
Toro! Toro!
En liten pojke har råkat krossa en glasruta med en inte så välriktad fotbollsspark och sitter ledsen på sitt rum för att mamman har skällt på honom. Då kommer hans farfar insmygande för att trösta, och pojken frågar honom om "det allra värsta han någonsin gjorde" när han var barn. Och farfar vet direkt vilket som var det allra värsta. Det är den berättelsen vi får höra, och förflyttas tillbaka till Spanien på 1930-talet.
Avdelning: Barn Taggar: #7-9 #9-12 #högläsning #Spanien #tjurfäktning #inbördeskrig #1930-tal #krig #uppväxtskildring #recension
Kommentera
Henrik Elstad
Generation Kill
Spaningsbataljonen ligger i Kuwait och väntar på invasionen av Irak 2003. Det finns en förväntan hos soldaterna att äntligen få komma iväg. Varför de ska inleda ett krig mot ett land lång hemifrån funderar man inte så mycket på. Journalisten Wright ska följa med som inbäddad och ta del av allt som sker på vägen mot Bagdad. Det blir en resa genom öken och städer på vägar och gator som kantas av skadade människor, jublande människor, döda människor, stridande människor om vartannat. En chockerande upplevelse av krig och lidande i syfte att befria irakierna från Saddam. Ytterligare en ung generation ska dra in i strid:
De här unga männen representerar vad som mer eller mindre är Amerikas första generation slit-och-slängbarn. Mer än hälften av killarna i plutonen kommer från splittrade hem och har växt upp med frånvarande, ensamstående, arbetande föräldrar. Många har närmare kontakt med tv-spel, realityteve och Internetporr än med sin egen familj. Innan ”kriget mot terrorismen” proklamerades var det inte så mycket som förväntades av den generationen annat än att de skulle ta sig genom high school utan alltför många mordorgier, som i Columbine. Men efter attackerna den 11 september har ansvaret för detta ”krig mot terrorismen” fallit på deras axlar.
Som läsare kommer man in under skinnet på soldaterna, det känns som en ärlig redogörelse av deras vardag i stridande förband. Kriget är spänning, tristess och blandade känslor. De unga soldaterna lockas av striden, samtidigt som man brottas med många etiska frågor kring dödandet och de risker man tvingas ta. Förutom de strategiska avvägningar som trupperna gör varje dag försvåras livet också av att man har svårt att skilja på beväpnade fiender och civila. Reglerna är klara när det gäller att man inte beskjuter civilbefolkningen om inte annat för att inte förlora goodwill hos omvärlden. I fält ändras dock regler allt eftersom när fienden kan klä sig i civila kläder för att lura invasionsstyrkorna. Skildringen av de civila offrens umbäranden är också det som ger störst intryck. Den irakiska befolkningen visar en häpnadsväckande förståelse för de civila offren, kanske av erfarenhet eller av rädsla och soldaterna visar i dessa sammanhang en hel del medkänsla.
Colbert har nu ett ansiktsuttryck som jag har kommit att se allt oftare på den senaste tiden. Han ser hjälplöst bekymrad ut. När soldaterna ställs inför mänskliga tragedier, när de tvingas möta dem på nära håll, så sluter sig de flesta. Deras ansikten blir uttryckslösa. Trots sitt rykte som Iceman är Colbert inte speciellt bra på att dölja sina känslor. I strid ser han nästan extatisk ut, nu verkar han närmast uppgiven fastän han fortfarande försöker åstadkomma något vettigt under omständigheterna. Han lämnar över barnet till modern och sätter en vattenflaska i handen på henne. ”Badda ditt barn med vatten”, säger han på engelska rätt in i mammans oförstående ansikte. Hon nickar tacksamt, kanske hon tror att han har gjort mer än han verkligen har gjort.
Man slås av flera saker när man läser om invasionen av Irak t.ex. det entusiastiska mottagandet av många civila (det är lite ovant att läsa hyllningskörer till George W Bush) och bristen på planering i modern krigföring. Visst får man ta del av nya sidor av hur livet krig ter sig, men jag kan inte låta bli att tycka att det blir tråkigt. Trots alla händelser där soldaterna utsätts för extremt känslofyllda situationer kan jag som läsare inte riktigt ta till mig det. Troligen beror det på det Wrights journalistiska språk som inte riktigt funkar i bokform. Han försöker måla upp miljöer och personporträtt som ska få läsaren intresserad och det finns mycket kritik inbäddad. Ändå tappar jag intresset för bataljonen och deras färd mot Bagdad.
Avdelning: Fakta Taggar: #Irak #krig #USA #reportage #recension
Kommentera
Henrik Elstad
700 dagar i Bagdad
Efter nästan två års tjänstgöring för FN har Laura Macdissi skrivit ner sina upplevelser från sin tid i krigets Irak. Hon kommer dit 2005 när det har gått ett par år sedan den amerikanska invasionen och arbetet för att bygga en fungerande irakisk stat pågår febrilt. Att arbeta för FN i Irak visar sig vara mycket svårt. De är kringskurna rent fysiskt där de befinner sig i den så kallade ”Gröna zonen” och resor till övriga delar av Bagdad och Irak medför stora risker och besvär. Dessutom ses FN av många som en del av den amerikanska ockupationsmakten och det begränsar ytterligare möjligheterna till framgångar för fredsarbetet.
Macdissi har i första hand skrivit ett tidsdokument som är mer eller mindre en dagbok kring det hon är med om. Det handlar naturligtvis mycket om de politiska skeendena i Irak där hon befinner sig i händelsernas centrum. Hon träffar de flesta av högt uppsatta politiker och religiösa ledare i landet, ofta i sällskap med FN:s ambassadör i Bagdad, Bhutto. Kända händelser som t.ex. rättegången mot Saddam Hussein skildras med kommentarer av inblandade domare och andra. Det är också detta som är styrkan med boken, att man som läsare får del av hur det politiska spelet fungerar. Det beskrivs med en tydlighet som gör det lätt att följa med i förvecklingarna.
Macdissi har valt att inte bara skildra sin professionella gärning i Bagdad utan också sina mer privata erfarenheter. Hon träffar en gift man som hon inleder ett förhållande med och samtidigt som hon befinner sig på en av de mest våldsamma platser på jorden, upplever hon en passionerad romans. Det är lite svårt att förstå denna blandning av fokus i boken. Det är ganska utlämnande och fungerar som ett försök att ge en helhetsbild av hur det är att leva och verka i en så utsatt situation. Naturligtvis utgör kärlekshistorien en viktig del i författarens liv, men för läsaren känns det en aning malplacerat. Framför allt som det inte känns som att man känner Laura och Aladdin, som älskaren kallas, och inte egentligen berörs så mycket av den. Det blir en bihistoria som är lite svår att ta till sig.
Macdissi ger en intressant inblick i det splittrade Irak. Sekterismen och motsättningarna mellan, kurder, sunniter, shiiter och alla andra grupper som finns i Irak beskrivs på ett initierat sätt. Det bringar en stor förståelse för hur komplicerad situationen är i Irak efter Saddam och USA:s invasion. Att bygga ett land tar tid och med så många olika viljor blir det lätt konflikter där historiska orättvisor och religiösa skiljaktigheter används för att kapa åt sig så mycket som möjligt åt sina egna. Man frågar sig hur USA ska kunna lämna detta kaos som man har skapat utan att det leder till ännu mer lidande hos den irakiska befolkningen.
Avdelning: Fakta Taggar: #Irak #krig #recension
Kommentera
Henrik Elstad
Kärleken och kriget
När Algeriet invaderas av Frankrike 1830 sker det med brutalitet och mycket mänskligt lidande. Kärleken, kriget är verkligen en algerisk mosaik av bilder och vittnesmål rörande människors utsatthet under förtrycket. Skildringen av det koloniala förtrycket varvas med skildringar av ett patriarkalt förtryck och blir som en jämförelse. I allt detta blir också språket väldigt centralt som ett verktyg för såväl makt som frigörelse. När algererna använder franskan blir det både en symbol för underkastelse, samtidigt som en del använder den koloniala kulturen för att bryta sig loss från traditionella föreställningar.
Det är kvinnorna som hörs i denna berättelse som handlar både om fransk ockupation och kontrollen över kvinnan. En väv av röster som framkallar känslor och har något starkt mänskligt att förmedla. Det är ett annat perspektiv som används för att förklara vari det verkliga barbariet ligger.
Ibland vet man efter att ha läst bara första sidan att man håller i en bra bok. Inledningen av Kärleken, kriget kastar mig direkt in i berättelsen och griper tag i mig med sitt språk. Assia Djebar är en författare som jag länge tänkt läsa efter att ha tagit del av andras upplevelser av henne. Jag blev verkligen inte besviken och jag kan förstå varför hon omnämns i början av hösten när spekulationerna kring Nobelpriset surrar.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #krig #kärlek #Algeriet #recension
Kommentera
Henrik Elstad
En halv gul sol - Chimamanda Ngozi Adichie
Ugwu är en fattig pojke från landet som får möjlighet att bli tjänare åt Odenigbo som är en politiskt engagerad akademiker i Nigeria. Olanna som är tillsammans med Odenigbo och därmed Ugwus husmoder är en kvinna med socialt patos som stödjer sin mans socialistiska och nationalistiska engagemang. Hon flyttar ihop med Odenigbo för att bilda familj och tillsammans har de dottern Baby som, ska det visa sig, har kommit till dem på ett ganska okonventionellt sätt. Olannas tvillingsyster Kainene träffar engelsmannen Richard som är i Nigeria för att skriva en bok och känner sig allt mer som afrikan än som europé. Kring dessa personer kretsar berättelsen och relationerna mellan dem är allt annat än okomplicerade.
Tiden är 1960-tal och inbördeskriget i Nigeria bryter ut med etnisk förföljelse, massakrer och svält som följd. Biafra utropas som självständig stat som svar på att folkgruppen igbo har utsatts för förtryck i Nigeria efter en militärkupp. Landet som har skapats av brittisk kolonialism utan hänsyn till befolkningens vilja är nu splittrat på flera sätt. Motsättningarna leder till en katastrof i slutet av 60-talet då mängder av människor får sätta livet till p.g.a. krig och svält. Titeln på boken En halv gul sol är tagen från Biafras flagga som i mitten hade en sol som var på väg att gå upp. Soluppgången blir också symbol för det hopp som människorna i det nya landet bär att framtiden ska bli ljus och att kriget mot Nigeria kommer att vinnas. ”Om solen vägrar gå upp, förmår vi den att gå upp.” lyder ett talesätt som blir som en slogan för karaktärerna i boken.
Boken handlar inte mycket om själva kriget, mer än vad människorna hör på radion och diskuterar om händelserna. Istället ligger fokus på hur deras vardag förändras och därmed de själva, i och med de försämringar de upplever. Deras frihet beskärs, maten tar slut, konflikter uppstår och döden lurar hela tiden i närheten på grund av hunger, sjukdomar och våld. Samtidigt försöker man så gott det går att upprätthålla ett liv av normalitet, både Ugwu och Olanna försöker undervisa barnen i flyktinglägret så att de inte ska hamna för långt efter när kriget är över. Kriget blir ändå en företeelse som allt annat måste relateras till, det påverkar allas sinnesvärld såväl som praktiska göromål. Inte minst barnen drabbas av detta, vilket följande stycke är ett exempel på:
"De lekte krig. Fyra pojkar. Dagen innan hade de varit fem. Ugwu kom inte ihåg det femte barnets namn – var det Chidiebele eller Chidiebube? – men han kom ihåg att pojkens mage på sistone hade börjat se ut som om han svalt en fet fotboll, och att hans huvud var fullt av kala fläckar, och att hans hud skiftade från mahognybrunt till en sjuklig gul nyans. De andra barnen hade retat honom: Brödfruktsmagen. En gång ville Ugwu säga åt dem att sluta så att han kunde förklara för dem vad kwashiorkor var – han kanske kunde läsa upp sin beskrivning av kwashiorkor för dem. Men han bestämde sig för att låta bli. Han såg ingen nytta i att förbereda dem för något som han var säker på att de skulle drabbas av förr eller senare. Ugwu kunde inte dra sig till minnes att pojken någonsin varit biafransk officer när de lekte, som Hans Excellens eller Achuzie; han hade alltid fått vara nigerian, antingen Gowon eller Adenkule, vilket innebar att han alltid besegrades och slutligen blev tvungen att falla död ner på marken. Ugwu undrade om pojken hade tyckt om det eftersom han på så vis fick möjlighet att ligga och vila en stund på gräset."
Det är en realistisk och inte alltför sentimental beskrivning av krigets fasor, berättad av en författare vars föräldrar upplevt mycket av det som boken tar upp. Som läsare lär man sig mycket om Nigeria och Biafras historia, liksom hur krig påverkar människorna som inte deltar i strid men drabbas av dess följder. Som alltid när det handlar om afrikanska konflikter häpnar man över den kolonialistiska cynismen som omvärlden visar. Istället för att ta ansvar för det som man ställt till med så skylls konflikter och umbäranden enbart på enskilda folkgrupper eller ledare. Fördelen med En halv gul sol är att den inte förenklar krigets orsaker utan tvärtom får med olika perspektiv. Adichies historielektion får läsaren att lära sig något, att tänka efter och att vilja veta mer. Förutom att det är en berättelse som griper tag!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #historisk roman #Nigeria #krig #förtryck #recension
Kommentera
Anmäl textfel
