Maria Sidén
Harry Potter och det fördömda barnet-recension & reflektioner
"The truth is a beautiful and terrible thing, and should therefore be treated with great caution.”
― Jack Thorne, Harry Potter and the Cursed Child - Parts One and Two
Jag har en makalös förmåga att ignorera saker ju större de är. I köket spillde jag kryddor i ett kryddställ. Sedan spillde jag så mycket att jag blev imponerad av mig själv. Det fick verka som en konstinstallation under några veckor. Ignoransen mot #sakerattgöra är tydligen ett smittsamt fenomen, rumsburet verkar det som, det spred sig till även till bokhyllan...Men efter några lager uppkavlade ärmar är jag rätt nöjd med mig själv. Kryddor städade. Böcker lästa. Hurra hurra för mig...
När jag nu börjar och böcker ligger framför mig, ja jag sitter på golvet i skräddarställning och får ont mina knän. Väldigt oergonomiskt, men jag kommer jag till en viktigt insikt. Jag är nördigare än vad jag trott. Bilden talar kanske för sig själv. Men jag tycker att om hen åker till Universel studios i Orlando på smekmånaden så har en tillåtelse att go bananas i den magnifika Harry Potter värld de byggt upp. Hela den senaste meningen avslöjar att jag är ett ganska stort Harry fan. Ja, jag kallar honom vid förnamn...
Nu till saken. Harry Potter and the cursed child har jag läst både på svenska och engelska. Kan du läsa den på engelska gör det. Det blir alltid nyansfattigare vid översättningar. Min kritik är att språket ofta låter formellare än på engelskan. Ett exempel är - Well then, Bye. Översatt till Ja, dåså. Adjö. Hur många tioåringar säger adjö? Det var många liknande formuleringar som i all rättvisa kanske är den mest korrekta översättningen men för mig rullar det inte rätt på tungan om du förstår hur jag menar....Jag lyssnade även på den i Appen Legimus på engelska. Det var en väldigt bra berättarröst.
Sedan vet jag många fans som vägrat läsa manuset just på grund av att det är ett manus. Men jag säger er. Våga vägra att vägra! Jag kan förstå att en del kan tycka att det är jobbigt att ta till sig en ny form. Men är en införstådd i det som jag var och dessutom sväljer det mesta av en favorit författare med hull och hår. Då är det inget som stör nämnvärt. Fast jag föredrar att läsa "vanliga" böcker som inte är manus kan jag ändå lägga till. Men jag är väldigt nöjd med berättelsen i sig. Det är J.K Rowling från titelsida till efterord. Potter nostalgiker kan nöjt luta sig tillbaka. Magin återfinns i varje partikel av trycksvärtan... Harry är verkligen tillbaka var känslan under läsningen. Det är en mognare Harrry vi får träffa. Jag tycker att relationer och karaktärer har blivit både djupare och mörkare. Rowlings beslut att låta HP lagras som ett gott vin har ger oss en djupare relation till karaktärerna, mer insyn i deras inre känsloliv.
Harry potter är tillbaka för att visa en mer mogen, en sårbar och framförallt mänsklig sida. I fokus är relationen mellan Harry och hans son Albus. Det är inte lätt att leva i skuggan till en hjälte.
Albus bittra känslor mot sin far får oanade konsekvenser när Albus gör allt för att bevisa att han duger. Oväntat nog så är Albus bästa vän Draco Malfoys son. Detta sätter såklart käppar i vänskaps-hjulet. Vi får följa med på helt nya äventyr där många gamla bekanta vänner och fiender dyker upp. Detta binder samman de tidigare böckerna och rätar ut en del frågetecken. Jag tänker leva på hoppet om ytterligare en Potter bok...
Tack för mig mugglare och magivänner....
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Magi #manus #relationer #far och son
Kommentera
Anmäl textfel
