Simon Solders
Ungdomslitteratur, jo jo
Låt mig kontemplera lite:
Jag har länge tänkt läsa Cirkeln-serien. I väntan på dagen D har jag använt undanflykter, oftast härledda från något i stil med "det är ju ungdomslitteratur". Då min litteraturvetare till kusin en dag lyrisk prisade den var till sist D-dagen kommen.
De dagar det tog mig att läsa den bjöd på både underhållning, spänning, kommunikation med författaren och till sist någon sorts irriterad tillfredställelse.
Att boken är välskriven och bygger på en bra historia är sedan länge ett konstaterat faktum av mer kvalificerade röster än min egen. Det fanns dock delar som jag lacka på. Efter att ha omvänt mig som läsare från skeptisk till ivrig blandvändare avbröts stegringen abrupt. I historiens uppgörelse ska huvudpersonerna göra upp med deras antagonist. På väg dit utspelar sig en scen då mobbaren och mobboffret hittar någon sorts samsyn. Ida, den tidigare mobbaren och allmänt illa omtyckta bruden droppar kommentaren "Om jag dör, kan någon se om min häst" varpå mobboffret Anna-Karin rises above och svarar i sann Mel Gibson-stil att hon ska ta hand om Freja.
Boken befinner sig i något sorts förstadie till spänningsklimax då denna lilla kärnfulla dialog utspelar sig. Jag hade nästan glömt bort att det va ungdomslitteratur men blev som kniven-i-magen-kylan påmind. Den efterflöjande uppgörelsen tappar lite sting och helt plötsligt är boken slut med en något fadd eftersmak.
Juste, Twittrade förövrigt ut min egen förvrängda bild av rektorn, detta nådde Sara Bergmark Elfgren, blev lite star-struck, lite.
Taggar: #Ungdomslitteratur
Kommentera
Anmäl textfel
