Kristina Hård

Berättelser i staden

Ibland syns berättelser. Med det menar jag att de är en del av verklighet man rör sig. I Japan blir det kanske extra tydligt för det skiljer sig från det man är van vid. Här är några:

Skräckberättelsen ute på stan. Japan har importerat högtiden Halloween, precis som vi i Sverige. I Tokyo kan man se de som klär sig därefter redan tidigt i oktober. De här mötte jag i Shibuya.

Vid Hachiko-exit från Shibuyas tunnelbanestation finns statyn av hunden Hachikō. Hunden satt (1925-1935) utanför stationen och väntade på sin husse professor Hidesaburō Ueno som aldrig kom hem för han hade dött plötsligt på sin arbetsplats. 2009 gjorde Lasse Hallström en amerikansk version, filmen Hachiko – en vän för livet, med Richard Geere i huvudrollen (som jag inte sett).

 
I Shinjuko hittar man Godzilla (Uppe på Toho Cinemas tak. Man måste titta upp!). Första filmen om det förhistoriska monstret som var en konsekvens av kärnvapenproven i Stilla Havet kom redan 1954. 

Och långt från storstaden, uppe i bergen, finns skog, det är mörkt tidigt på kvällerna, sysorna sjunger och neonljusen saknas. Gamla tempel är upplysta av fladdrande stenlyktor, det luktar rökelse och tåg av äldre modell sicksackar sig uppför branter, försvinner in i tunnlar och på nåt sätt känns det som om man åker rakt in i en Miyazaki-film befolkad av japanska folktroväsen av en helt annan sort än våra svenska.

Från "Sen to Chihiro no Kamikakushi" (Spirited Away) 2001 av Hayao Miyazaki

Kommentera