Anne-Charlotte Östman
Mord i Österbotten
Med “Den som offrar sig” inleder svenska Christina Gustavson och finlandssvenska Simon Ventus sitt samarbete. Hon är författare och rättspsykiater, han försäljningschef på Wasa Teater. Det är hans debut.
Jag tycker att de lyckas bra med sin första volym av den planerade serien “Brottsplats Österbotten”. En deckare har sina fördelar. Genren har vissa givna ingredienser.
Numera finns ofta en personlig koppling mellan utredaren och fallet. Tänk bara på “Happy Valley” på SVT! Marcus Tapper, som han heter här, upptäcker det emellertid ganska sent. Extrema politiska och religiösa idéer finns också ofta med. I “Den som offrar sig” blir en kvinna stenad till döds i österbottniska byn Solf. (Därifrån kom för övrigt min farfars far.) När fler mord inträffar skapas ett mönster som kan följas.
Boken är intressant och spännande som sig bör. Dramatiken stegras mot slutet, då en person som funnits i periferin kommer att styra förloppet.
Avdelning: Spänning Taggar: #deckarsamarbete #Österbotten
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Hemmafru med städdille
Jag fortsätter att läsa om hemmafrun Maj i Örnsköldsvik. “Sörja för de sina” är del två i Kristina Sandbergs trilogi.
Nu är andra världskriget slut. Maken Tomas har genom hård disciplin lyckats bli av med sitt alkoholmissbruk, och paret har fått sitt andra barn, en pojke. Men hur gick det till? undrar jag. Hur har Maj och Tomas närmat sig varandra efter att ha blivit tvungna att gifta sig? Maj var med barn när de hade träffats berusade ett par gånger. Efter att dottern Anita fötts finns ingen antydan om att de skulle ha något samliv. Maj kan inte bjuda till, läser vi. Men hon har blivit med barn på nytt. Författaren har inte velat eller kunnat visa hur Maj och Tomas har skapat en ny fungerande relation. Eller har de inte det? För Maj är inte lycklig.
Hon är bitter, trött och yr. Hon får förstås för lite sömn när barnen är små. Men hon har också städdille. Allt i hemmet ska vara perfekt. Det är som om någon tittar på henne och bedömer. Fast mannen är hänsynsfull och vill väl.
Hushållsarbetet är det som håller ihop henne och skapar hennes identitet. Tomas är affärsman men har intellektuella intressen som litteratur och historia. Där kan de inte mötas. Maj pratar mest om praktiska saker som hon oroar sig för, kalas som ska ordnas, gäster som ska bjudas, mat som ska serveras.
Hur kan man i ett äkta par leva så långt ifrån varandra? Det är helt enkelt något annat än Majs och Tomas relation som är Kristina Sandbergs ärende. Om deras förhållande hade varit i fokus hade det blivit en mer balanserad och mänsklig berättelse.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #hushållsarbete
Kommentera
Maria Sidén
Del 1.Vill du utveckla din eller ungas Känslomedvetenhet?
Pop in eller stå var som du själv behagar! Välkommen till känslornas värld ur ett popcorns ögon.
Aristoteles är inte den enda som kan diskutera djupa filosofiska frågor. Även ett popcorn vid namn Poppe och hans vänner klarar det popastiskt. Popcornen tar ner etik och känslor till barnens nivå.
Boken klarar av att trovärdigt balansera fakta med övningar så pedagog eller bara vanlig vårdnadshavare kan dra på sig filosofhatten. I serien om Popcornmannen Poppe finns fler böcker för både de mindre barnen 0-4 år och de större barnen 5-9 år. Böckerna är skriven Skriven av Charlotta Lagerberg Thunes.
Ett av de viktigaste ämnena för mig i livet är känslor! Känslor kan vara ett av våra starkaste vapnen och en utmärkt GPS i livet, om vi vet hur vi använder den vill säga...Min tanke är att genom att arbeta med känslor på ett lustfyllt sätt med yngre barn arbeta förbyggande mot psykisk ohälsa. Jag använde böckerna i arbete med barn från ålder 6-9. Jag och min kollega arbetade med kropps-och känslomedvetenhet, popcornböckerna för känslorna och Yoga material +böcker för kroppsmedvetenhet.
I boken Visst är det majsigt att kramas ? sa Poppe behandlas ämnet att alla faktiskt inte vill kramas samt att det är inte barnens fel när föräldrar skiljer sig. Många viktiga ämnen som inte ska undvikas bara för att vi vuxna bestämt att det är vuxenämnen, hur kan det vara det när det även påverkar barnen?! (I slutet av sagorna finns förslag till samtalsfrågor).Boken innehåller förutom sagorna också frågeställningar som tillexempel är känslan stark eller svag? Kan en känsla ändra sig? I boken finns övningar, där barnen får måla, skriva, göra experiment, pyssla, fylla- i- övningar, leta känslopopcorns, lära sig om Poppes vänskapstips, recept, EQ-painting eller faktarutor mm.
Snackska känslor med popcornmannen poppe- En handledning och introduktion till att "snacksa" känslor med barn från 0-4, kan användas tillsammans med boken När jag är som gladast jonglerar jag. Inspirerande information, konkret diskussionsunderlag och massa övningar. "Syftet är att ge barnen insikter om känslor på ett konkret men ändå roligt och stimulerande sätt". Jag tycker den var bra som komplement till övriga böcker, gav en djupare förståelse när det förklaras tillexempel tar Lagerberg upp massagesagans för och nackdelar. När barn tar i varandra såsom i massagesagan minskar risken för att de senare är våldsamma, medans det är viktigt att tänka på att vissa barn inte tycker om beröring...
Poppeböckerna passar även funktionsnedsättningen autism, tydliga ansiktsuttryck med en sammanhängande struktur på alla gubbarnaSammanfattningsvis tycker jag att böckerna är ett bra verktyg för att förebygga psykiskohälsa hos barn redan i tidig ålder. Genom att lära barn att utrycka och hantera känslor. Och viktigast av allt enligt mig, att alla känslor är viktiga och har någonting att berätta.
Jag använde i samma veva yoga med barnen för att öva på kroppsmedvetenhet, med yogakorlek och plansch från ChiBall Scandinavia, de kompleteras med boken Barn i Balans Av Anette Ljungberg. Vilken upplevelse att göra yoga med barn! Jag upplevde att barngruppen blev lugn och trygg när vi gjorde yoga, det blev en härlig sammanhållning! Det var skönt att göra yoga när vi upplevde att de var uppe i varv och bara ville busa. Med kortleken blev det spännande, jag lade ut några kort i mitten och ibland när de vart rastlösa gjorde vi några yogaövningar. Även väldigt bra start på dagen för barn att köra som rutin varje dag att ta micro yoga pauser. Bra med illustrationer på barn som utför övningarna, kan användas som brobyggare i integrationsarbete och för barn med diagnoser. Det följde även med en plansch vilken kan sättas upp för att locka till egen yoga stunder på raster. Jag har ingen bakgrund inom yoga/idrott eller ens aktiviteter med barn, men det var pedagogiskt och enkelt material att arbeta med. Barnen verkade tycka det var roligt och jag upplevde dem som rofyllda. Rekmenderar varmt att pröva på yoga. Harmoni i ditt eget liv eller i din verksamhet <3
Avdelning: Barn Taggar: #yoga för barn. barnyoga #barn-yoga #barn och känslor #eq för barn #träna känslomedvetenhet #masagesaga #eq-painting #yogaövningar #yogakortlek #kroppsmedvetenhetm #diagnos #brobyggare #integrationsarbete #pedagogi #skillsmässa #kramar #pyssel #ritövningar
Kommentera
Lena Köster
Ha ett skrivrum i olandet
Det inre skrivrummet. Ett större och vildare flöde... (Foto: Lena Köster)
Var kommer konsten till - musiken, bildkonsten, litteraturen? Hur ser författarens skrivrum ut? Har du ett skrivrum och hur ser det ut där?
Skrivrummet kan förvisso vara det arbetsrum, det bord man skriver vid. Men framför allt den inre plats ens skrivande utgår från.
Skrivandet ska inte romantiseras. Romantiskt är att plita ner en kärleksdikt i anteckningsblocket på en lektion under gymnasietiden. Att skriva en novell, en roman eller arbeta fram en diktsamling handlar mer om sittfläsk. Särskilt när det gäller intensivt arbete med långprojekt som romaner.
Ett lågintensivt arbete ägnar sig många författare åt när de går ut med hunden, joggar, åker tåg, går till och från lönearbetet.
Arbetet man har satt i gång pågår alltså även när man har lämnat sitt fysiska skrivrum.
***
När man sedan sitter med sitt litterära arbete är man i summan av sig själv, sina kunskaper, sina intryck, sitt medvetna och omedvetna. Och kanske i det som ofta kallas flödet. Som är mer än det egna flödet i skrivandet: ett större och vildare flöde som man blir en del av.
Plötsligt har det gått fyra timmar, när man trodde att man hade arbetet i en. Varför har man inte koll på tiden?
För att man har varit i skrivrummet.
I Svenska Dagbladet kunde man härom året läsa i en essä av författaren Mara Lee om begreppet olandet, myntat av franska författaren Hélène Cixous. Det är där vi har vårt skrivrum, filosofirum, bildrum, musikrum, vetenskapsrum…
***
Kanske är det i olandet den upprättgående apan blir människa. Kanske är det här gud föds. Kanske är det här universum har sin mittpunkt.
Tomas Tranströmers Romanska bågar är naturligtvis en av ingångarna till olandet/skrivrummet. Den blå färgen i Yves Kleins Blå monokrom IKB 48 från 1956 är en annan. Och vissa verkligt tysta sekunder i John Cages ”4’33” leder direkt dit.
När syriske journalisten och poeten Faraj Bayrakdar, före detta fristadsförfattare i Stockholm, avslutar sin diktsamling Brev från isoleringscell 13 med följande rader, är det inte bara den arabiska poesins tradition och den svenska skrivlyan, som har varit hans skrivrum, utan också detta oland, av ingen ägda – som har plats för oss alla och som gör att vi känner igen varandra över alla gränser:
Den vise suckade, /Höjde sitt glas och drack /Sedan tillade han: /Min själ gråter /Över alla er som förstod /Ge er i väg till er själva /Och kom aldrig tillbaka.
De raderna avslutar en lång dikt, där ett tema av flera är att förstå sin utgångspunkt, att där finns öppningen mot det flöde man kan verka i. Olandets skrivrum där Bayrakdar och så många andra poeter har vistats. Och där Tranströmers resenär i dikten Preludium i debutsamlingen 17 dikter från 1954, landar efter sitt fallskärmshopp ur drömmens virvlar. Såvida det inte är därifrån han kommer…
Owe Wikström, teolog och författare, skriver gärna på kaféer och på resor. Jag har andra författarvänner som helst reser bort och låser in sig på hotellrum; en som går upp klockan fem och skriver i köket innan barnen vaknat,; en annan som sitter vid sitt skrivbord 08-12 och 14-16 och måste ha den kaffekoppen, den musiken på i bakgrunden och den karamellpåsen att gräva i.
Jag själv? Ingen ordning alls. Ingen bestämd plats. Men alltid med dator när det gäller prosa, vita olinjerade papper och tunn tuschpenna för poesi. Gärna på kafé, vid vårt matbord eller där jag råkar befinna mig en riktigt regnig och jäklig sommardag. Men ingen musik i bakgrunden, tack, eller nån annan människa i närheten. Det stör verksamheten i mitt inre skrivrum, där det kreativa flödet porlar som en bäck i utkanten av en vildvuxen trädgård.
Hur ser ditt skrivrum ut?
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #skrivrum #flöde #kreativitet #kaféskrivande #litterärt #olandet #universum #diktsamling #roman #sittfläsk #lönearbete #essä #novell #roman #bord
Kommentera
Mattias Lönnebo
Ständigt kreativ
Man ska vara kreativ! Jobbannonserna är fyllda av det kravet.
Här följer några exempel från verkligheten: ”Arbetet kräver att du är nyfiken, kreativ, noggrann och ”kan hålla många bollar i luften” (Annonsproducent) ”Vi söker en ny, modern bilmekaniker, som vill växa med oss, som är nyfiken, kreativ, flexibel och social, samt tror på sig själv.” Lägg märke til hur många klyschor som staplats i ovanstående typiska exempel. Det var väl kreativt av annonsören? Men vill verkligen arbetsgivaren alltid ha kreativa personer? Det beror nog på vad man lägger in i ordet.
Avdelning: Fakta Taggar: #kreativitet #klyschor #arbete
Kommentera
Esther Hansen
Vem mördade Olof Palme?
Jag glömmer aldrig framsidan på Dagens Nyheter den första mars 1986 som skrek ut: “OLOF PALME MÖRDAD” med enorma svarta bokstäver. Kunde omöjligt tro att det var sant. Det ofattbara förblev obegripligt hur noga jag än följde nyhetsrapporteringen i flera år. Slutligen slog jag mig till ro med att det ju nog var Christer Pettersson i alla fall. Jag litar på Lisbeth Palme.
Tjugoåtta år senare hittar jag den sju år gamla deckaren: “Faller fritt som i en dröm” av Leif GW Persson och får äntligen svar på mina frågor. Nej, det är en roman, inte en dokumentär. Men människan har ett behov för mening och sammanhang och Perssons roman ger mig det. I romanformen och med stor humor möter jag eliten inom Stockholmspolisen som av rikspolischefen får i uppgift att göra en sista kraftsamling för att lösa mordgåtan innan mordet preskriberas. Gränsen var då tjugofem år, men lagen ändrades senare med anledning av det fortfarande olösta mordet på vår statsminister.
Den “hemliga” gruppen försöker sätta sig in i det orimligt stora materialet och gör det med beundransvärd systematik och noggrannhet. Genom deras rapportering får jag äntligen klarhet i vad om egentligen hände på mordnatten och därefter. Den delen av romanen tror jag är sann till största delen. Men sen kommer kriminalkommisarie Bäckström in i handlingen och diktandet tar för allvar vid.
Perssons humor är välbekant och jag kan trots det sorgliga i historien inte låta bli att roa mig mycket över hur romanfiguren Jarlebring gör upp med myten om att det skulle ha varit Christer Pettersson som var mördaren. En av romanens absoluta höjdpunkter!
Det dokumentära händelseförloppet som bildar bakgrund för romanen förtar på inget sätt spänningen, tvärtom! Och visst känns det tillfredsställande att äntligen få veta vem mördaren var även om det bara är fiktion.
Peter Andersson läser ljudboken på ett mycket förtjänstfullt sätt. Rytmen, språket och innehållet framhålls och gör det till en sådan njutning att lyssna att jag gärna gör det flera gånger. Boken rekommenderas varmt till alla som liksom jag själv missade den förut eller kanske fått lust att läsa om den.
Avdelning: Spänning Taggar: #spänning #mord #polisarbete #mat #dryckesvanor #kärlek #politik #verklighet #fiktion #belöning #säkerhetspolisen #humor #dubbelspel #samlargalenskap
Kommentera
Arga Bibliotekstanten
When you’re small you spend your life crawling
Pappa med dotter, ca 4 år, lämnar tillbaka bilderböcker i automaten. Han sänker ner den till flickans höjd och låter henne lägga på böckerna själv. Han vänder sig mot mig:
-Hehe, ja då behöver man inte göra det här längre!
-Nä, svarar jag, det är ju kul för barnen att få hjälpa till.
-Ja, jag är så oteknisk, det är bara skönt att slippa hålla på med sånt.
-Okej... säger jag och sneglar mot flickan som glatt staplar böckerna på varandra.
-Tänk vad många arbetsuppgifter som kan skötas av barn nuförtiden! Det finns flera saker på mitt jobb som hon säkert skulle klara lika bra som jag, fortsätter den stolta fadern, fortfarande vänd bort från ätteläggen som nu slänger upp böckerna med vild frenesi.
-Eh... det kan ju vara bra att hålla ett öga på det ändå, så det blir rätt? föreslår jag som inte är riktigt lika övertygad om 4-åringars förträfflighet i arbetslivet.
-Nejdå, det här klarar hon lätt, det är ingen konst, säger pappan belåtet.
Jag kan inte låta bli att le i mjugg när han sedan ser på kvittot att flera böcker inte blivit återlämnade.
Han får stå en lång stund och kolla bok efter bok, och sedan återlämna dom andra själv.
Vi väntar lite med att införa barnarbete här då?
Arga i repris
Taggar: #automaterna #barnarbete
Kommentera
Arga Bibliotekstanten
Att sticka eller inte sticka
Jag är road av tidskrifter, det vet ni redan. Den här gången har jag gjort en djupdykning i en populär handarbetstidning som får förbli namnlös här.
Bilderna på plaggen, som t.o.m. får professionella fotomodeller att se tantiga ut, ackompanjerade av det blommigt beskrivande språket gör läsningen riktigt underhållande.
Kläddesignen, den klämkäcka tonen och de cementerade könsrollerna tyder på att man vänder sig till en läsekrets på 65+. De vill låtsas vara mer nutida genom att svänga sig med påklistrat ungdomliga uttryck som supercool, häftig look och style. Men röjer sig dock snart genom med ord som "teenage-flickor" eller att beskriva en blekt majsgul tantkofta som klädsam.
Här har vi en värld där tiden stått stilla: kvinnor är kvinnor, män är män, pojkar är tuffa rustibussar och flickor näpna prinsessor. Tanter rules och hela släkten bär skitfula kläder gjorda av mormor.
Men det finns något för dom flesta... Jag citerar ur senaste numren (kursiveringarna är mina).
För mor- och farmor med ständigt dåligt samvete
Om en virkad grisskär flickklänning: "Ett handarbete man bara måste göra till en man älskar."
(If you really love me you don´t.)
För dig med ett komplicerat förhållande till mat
"Översållad med färggranna vattenmeloner verkar boleron nästan ätlig..."
"Ett underbart djurprint på sidenvoile gör klänningen med elegant snitt extra delikat."
För den superstraighta mannen
"De flesta män tycker bäst om klassisk design utan för mycket "pynt" så denna pullover kommer helt säkert att falla i hans smak. Om inte kan modellen mycket väl stickas i en mer vågad färg."
(Typ en ljusare blå nyans eller så. Man vill ju inte verka gay...)
För den utmattade föräldern
"Det kan vara svårt att få en livlig liten kvällsuggla som honom här att lägga sig. Går det då inte lättare med en rolig pyjamas, måntro?"
(Ja, det vet vi ju alla hur sömnig man blir av tokroliga nattkläder.)
För dig som vill synas. På långt håll
"Starka färger signalerar självkänsla och mod då man ska våga bära dem. Så bekänn färg med denna cardigan i het cerise, den kommer garanterat att väcka uppseende var du än befinner dig."
(Ja, det gör den säkert. Frågan är: vill du verkligen väcka uppseende med apful, skrikigt skär kofta?)
För den eviga singeln
"En sommarromans... i form av en härlig kofta - det får du här. Design och garn är nämligen mycket frestande, väl värda en närmare bekantskap."
(Och den varken snarkar, snusar eller tittar på fotboll. Kan man få två?)
För dig som inte ens vågar hoppas på en sommarromans
"En söt tunika och ett par kortbyxor är en ren njutning."
Arga i repris
Taggar: #handarbete #tidskrifter
Kommentera
Carolina Landin
Harry Hole och de tusen ledtrådarna
Full av förväntan efter mästerliga Rödhake laddade jag ner nästa Harry Hole-bok i telefonen. Här skulle lyssnas! Men det blev riktigt segt – faktiskt vill jag nog säga att jag blev riktigt besviken.
Visst – Jo Nesbø är en mästare på att förvilla sin läsare, lägga ut falska ledtrådar och gömma hemligheter i hemligheter. Aldrig kan jag som läsare riktigt veta ”vem som gjorde det”. Men i Smärtans hus blir det alldeles för mycket av småpillspolisarbetet.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #ljudböcker #harry hole #norge #bankrån #mord #polisarbete #deckare
Kommentera
Anmäl textfel
