Mattias Lönnebo
Make Me av Lee Child
Jag har läst det engelska originalet. I skrivande stund har inte den svenska översättningen kommit. Handling: Som vanligt befinner sig vagabonden och den före detta militärpolisen på färd genom USA utan något bättre för sig än att utforska och få svar på kuriösa frågor. Han åker tåg till en liten håla som heter ”Mothers Rest”. Varför och hur har den fått detta namn? undrar han.
Avdelning: Spänning Taggar: #deckare #vapen #klyschor #hårdkokt
Kommentera
Mattias Lönnebo
Det var en mörk och stormig natt
Kanske ni minns ”Snobben” hur hunden har författarambitioner och gång på gång påbörjar sin bok med ”Det var en mörk och stormig natt …” men aldrig kommer längre? Det påstås att en roman aldrig får börja med en väderleksrapport. Detta är ett av de lömska rev en författare bör navigera förbi när det gäller att fånga läsarens uppmärksamhet. (William Golding tar sig effekrtivt förbi i sin roman "Sjöfarares riter") Varför får man inte börja med vädret, kanske ni undrar? På det kan man ge två svar: 1) Det kan upplevas som amatörmässigt, som en klyscha. 2) Det är lätt för en debuterande författare att fastna i väderbeskrivningen och aldrig komma vidare.
Men hur står det då till med väderrapporterna hos de framgångsrika och etablerade författarna?
Avdelning: Skriv! Taggar: #Snobben #klyschor #väder #inledning
Kommentera
Mattias Lönnebo
Ständigt kreativ
Man ska vara kreativ! Jobbannonserna är fyllda av det kravet.
Här följer några exempel från verkligheten: ”Arbetet kräver att du är nyfiken, kreativ, noggrann och ”kan hålla många bollar i luften” (Annonsproducent) ”Vi söker en ny, modern bilmekaniker, som vill växa med oss, som är nyfiken, kreativ, flexibel och social, samt tror på sig själv.” Lägg märke til hur många klyschor som staplats i ovanstående typiska exempel. Det var väl kreativt av annonsören? Men vill verkligen arbetsgivaren alltid ha kreativa personer? Det beror nog på vad man lägger in i ordet.
Avdelning: Fakta Taggar: #kreativitet #klyschor #arbete
Kommentera
Arga Bibliotekstanten
I wear black on the outside 'cause black is how I feel on the inside
Bibliotekarier på film - det är ett kapitel för sig.
Där får man en nästan lika klichéspäckad bild som i utländska (läs amerikanska) filmer på 60- och 70-talet när man porträtterade "svenska flickan" .
(Ni vet, blondinen Ing-gaa med stora bröst, flätor, iklädd bikini alternativt tyrolerklänning.
Med IQ motsvarande badboll och så urbota korkad att hon ínte ens lärt sig ordet yes utan säger jaaa, med tysk brytning.)
Det finns typ två varianter av kvinnliga bibliotekarier i Hollywoodvärlden:
1. Den gamla. Ful, snipig, med hårknut och missklädsamma glasögon. Tråkigt klädd i beige tantkofta, rutig kjol som täcker knäna och präktiga skor. Bitter och trist. Okysst, of course. Den eviga ungmön.
2. Den unga. Egentligen är hon till förväxling lik den gamla, kläder, hårknut - allt. Men det kan hända att det dyker upp en prins (dvs en man, vilken som helst, det är inte så jäkla noga) och befriar henne. Som SER henne. Tar av henne glasögonen, löser upp hårknuten, och voila: en vacker kvinna uppenbarar sig som genom ett trollslag!
Det märkliga är att när hon väl tagit av sig glasögonen och löst upp hårknuten återvänder hon aldrig till fängelset, ursäkta biblioteket. Inte behöver en riktig kvinna gå omkring och damma på ett bibliotek. Nej, nu börjar livet! Hon har ju lyckats snärja en karl.
Inte heller verkar hon ha behov av glasögon i fortsättningen. Är optikerförbundet underrättat?
Favorit i repris
Taggar: #film #klyschor #glasögon
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Anmäl textfel
