Mats Strandberg
Med koftor i vårsolen
Ligger i soffan, mätt på tårta och te, mackor och cava. Eftermiddagen och kvällen har tillbringats med den briljanta samling personer som utgör bokklubben Kulturkoftorna. Det var min tur att vara värd, eftersom jag valt bok den här gången; Henry James banbrytande spökhistoria När skruven dras åt (Skruvens vridning i tidigare översättning) från 1898. Jag har tidigare bloggat om den - då var jag inte särskilt imponerad. Men jag gillade den faktiskt mer och mer, ju mer vi pratade om den. Den har så mycket att gräva i, trots sitt blygsamma sidantal. Det är det som är så magiskt med böcker; att vi kan beröras på så helt olika sätt av samma text. Hur vi kan ha helt olika teorier om mysterierna, och alla har lika övertygande argument.
Enda nackdelen med att ha bokklubb; jag känner numera ett enormt koftlängt varje gång jag läser en bok som berör mig, bra eller dåligt. Ärligt talat, varje gång jag läser en bok över huvud taget. Eller förresten, jag behöver inte ens läsa en bok för att längta efter koftorna. Vill alltid svepa dem om mig, så varma och sköna, aldrig stickiga.
Avdelning: Skräck Taggar: #bokklubb #skräck
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Mats Strandberg
Filmen är bättre än boken
Det var min tur att välja bok till vår fina bokklubb Kulturkoftorna, och jag valde Henry James klassiska spökhistoria När skruven dras åt (The Turn Of The Screw) från 1898. Jag började läsa den på engelska men de långa, gammeldags meningarna var faktiskt för svåra för mig att läsa på ett njutbart sätt. Köpte därför Modernistas fina pocketutgåva - ett bra val, eftersom Ola Klingbergs nyöversättning fungerar riktigt bra.
När skruven dras åt har kallats för världens bästa spökhistoria. Det är definitivt en av de mest banbrytande. Rädd blir jag dock inte. Inte ens särskilt engagerad. Men det är en historia som går att analysera i det oändliga (och många akademiker har gjort just det): är guvernanten galen, eller spökar det på det dragiga gamla godset? Vad vill i så fall spökena? Och vad är det som har hänt med barnen? Det är, med andra ord, en perfekt roman att välja tlll bokklubben. (Den är dessutom bara drygt 100 sidor lång.)
Måste tillägga att filmatiseringen av boken, The Innocents från 1961, är en av mina favoritfilmer i skräckgenren (en av manusförfattarna är ingen mindre än Truman Capote). Den har kvar alla frågeställningarna, men den är långt mer spännande. Därmed kan jag för en gångs skull säga att filmen är bättre än boken.
Avdelning: Skräck Taggar: #nyläst #skräck #bokklubb
Kommentera
Mats Strandberg
Miranda July hittar rätt med den första dåliga mannen
Jag har haft ett ganska dubbelt förhållande till Miranda July, konstnär, författare och filmskapare. Hennes novellsamling No one belongs here more than you och filmen Me and you and everyone we know väckte både älsk och avsky i mig. Hon är fantastisk på att beskriva udda existenser, jag älskar hennes sinne för detaljer, men ibland blev det lite för dråpligt, lite för udda för sakens skull, lite för gulligt. Lite för quirky (jag hatar allt som är utstuderat quirky). Att läsa novellsamlingen och se filmen var lite som att titta på för många gulliga kattvideor på rad.
Men jag älskar ganska förbehållslöst hennes nya bok, romanen The first bad man. Det är mer urflippat än någonsin, men här finns ett mörker och ett allvar. Det är lite som om min favoritförfattare Chuck Palahniuk (Fight Club) skrivit den tjugonde säsongen av Girls, där alla blivit medelålders. (Girls-skaparen Lena Dunham är för övrigt en av de personer som hyllar romanen på omslaget, tillsammans med bl a Dave Eggers och A M Homes.) Huvudpersonen Cheryl är en av de mest udda personligheter jag någonsin lärt mig älska. Att berätta något om handlingen känns som att spoila den. Jag läste den eftersom Jenny Jägerfeld valt den till vår bokklubb Kulturkoftorna, och visste inget om den på förhand, hade ingen aning om vad jag hade att vänta mig. Jag tror att det blir en bättre upplevelse då.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #nyläst #bokklubb
Kommentera
Mats Strandberg
Böcker och chokladbollar
Började kvällen med releasefesten för Louise Boije af Gennäs nya bok, Folk av en främmande stam, som är den sista delen i hennes trilogi om en grupp vänner under 00-talet. Jag tycker så otroligt mycket om Louise. Generös, varm, smart och rolig. Hennes debut, Ta vad man vill ha, är en av böckerna som fick mig att själv vilja bli författare. Det kändes så nytt; en svensk bok med karaktärer som var som mig och mina vänner, bara lite rappare i käften. Och så kommer jag alltid att älska henne för Stjärnor utan svindel. Förstås.
Sedan var det dags för träff med min fina bokklubb Kulturkoftorna. Jag köpte med mig chokladbollar från fiket med det passande namnet Chokladbollen. De hade ungefär samma storlek som babyhuvuden, och alla hade olika smaker (då hade jag inte ens hört om det här lågvattenmärket). Vi pratade om Neil Gaimans Oceanen vid vägens slut, som jag bloggat om här. Men allra mest pratade vi förstås om valet. Det blev gruppterapi med lådvin, socker och kolhydrater.
Taggar: #bokklubb #författare
Kommentera
Mats Strandberg
Vi kallar oss Kulturkoftorna
Att starta en bokklubb är bland det bästa jag gjort i hela mitt liv. Vi kallar oss Kulturkoftorna, och övriga tio medlemmar tillhör de smartaste, roligaste personerna jag vet. De flesta av oss kände inte varandra särskilt väl innan. Jag startade bokklubben tillsammans med Cilla, en kompis kompis som jag gillade mycket, men vi umgicks aldrig "på egen hand". Ni vet typen; man ses ibland i större sociala sammanhang och säger "vi borde verkligen ta en fika nån gång", och för en gångs skull känner man att båda faktiskt menar det, men det blir aldrig av. Vi bestämde oss för att starta en bokklubb, och sen bjuda in fyra-fem personer var som vi kände likadant för.
Vi har haft vår bokklubb i snart sex år. Setts ungefär varannan månad. Följt varandra genom upp- och nergångar. Druckit vår egen vikt i lådvin. Och lärt känna varandra på djupet genom böcker. Få saker är så personliga som en läsupplevelse. För att förklara varför ett visst parti i en bok berörde just mig måste jag berätta saker om mig själv som jag inte berättar för vem som helst.
Just igår slumpade det sig så att förutom mig kunde bara de kvinnliga medlemmarna vara med. Jag, Åsa, Anna, Sara, Jenny och Emma grillade i duggregnet hemma hos Cilla och diskuterade Justine Lévys Vi ses på Place de la Sorbonne. Även om ingen av oss var särskilt förtjusta i den så ledde den till sjukt spännande diskussioner om mödrar och föräldramyter. En bra bokklubbsbok är inte alltid detsamma som en bra bok. En bra bokklubbsbok har teman som det finns mycket att säga om. Fast det bästa är förstås en kombination av de båda.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #bokklubb #nyläst
Kommentera
Linda Odén
Chick-lit eller shit-lit?
Bokklubben bokbubblarna har haft ett synnerligen intressant möte där alla förberett sig genom att läsa julig chick-lit. Diskussionerna blev många och livliga.
Chick-lit brukar de böcker kallas som är skrivna av kvinnor, för kvinnor och handlar om unga kvinnor i storstaden där karriär och relationer står i centrum. Tanken var att vi alla skulle komma i julstämning genom att läsa juliga böcker i genren, men resultatet blev minst sagt sådär.
Avdelning: Feelgood Taggar: #bokklubb #boksamtal #chick-lit #jul
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Linda Odén
Bubblat om Hattie
I onsdags träffade jag min bokklubb Bokbubblarna och den här gången diskuterade vi Hatties liv av Ayana Mathis, som är författarens debutbok. En roman, som på många sätt känns mer som en novellsamling.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #bokklubb #boksamtal #recension
Kommentera
Anmäl textfel
