Pernilla Flisberg
Blixtsnabb
Usain Bolt såg jag på Stockholm Stadion för några år sedan, år 2008. Han gjorde en mäktig entré värdig en diva. Det var näst intill knäpptyst inne på Stadion när det var dags för sprintrarna att gå ner i startblocken. Just denna gång var inte den största divan bäst. Usain fick en dålig start och kom tvåa. I Usain Bolts självbiografi ”Snabbare än blixten” skriver Usain om sitt liv som idrottare, om sina framgångar och om berömmelsens konsekvenser. Usain skriver också om sin prestation på Stockholm Stadion för några år sedan.
Först och främst blir jag under tiden jag läser boken mäkta imponerad över Usains prestationer. Över Usains målmedvetenhet. Över Usains talang. Över Usains envishet. Det står tydligt klart att det kräver mycket och hård träning för att nå resultat som Usains. De målsättningar Usain har kan man knappast sätta utan att ha ett mycket gott självförtroende, och det har Usain. Usain är också mannen som gillar och antar utmaningar, även bakom ratten. Det höll på att kosta honom sitt liv. Han hade en mirakulös tur i en bilolycka för några år sedan.
Usain Bolt är uppvuxen i en liten by på Jamaica. Mamman var sömmerska och pappan reste runt i landet för att överse kafferosterier. Som barn hade Usain alltid spring i benen, han led av överskottsenergi. Det kommer inte som överraskning i boken. Först som åttaåring upptäcks Usain av en lärare som ser Usains potential, läraren utmanar Usain med att ställa upp i ett 100-meterslopp på skolan. Usain är inte speciellt intresserad, men ställer upp då han mutas med en matlåda. Usain vinner och gillar mycket känslan av att ha blivit nummer ett.
I sin självbiografi beskriver Usain Bolt många upplevelser som han har varit med om. Usain spekulerar också kring hur det kommer sig att så många bra friidrottare kommer från Jamaica. Kan det bero på jamsroten som växer där och som alla äter - lika vanlig som potatis här i Sverige. Eller kan det bero på all barfotalöpning på gräsunderlag?
Att läsa Usains självbiografi är att ta del av en väldigt kaxig tonårspojkes liv och drömmar. Han funderar mycket och ibland undrar jag hur han har hunnit tänka så mycket under ett 100-meterslopp. Ett lopp som tar honom mindre är 10 sekunder. Det är också utan tvivel hans kaxighet som har tagit honom dit han är. Usains nästa utmaning i livet består i att bli professionell fotbollsspelare. Det är något fascinerande med Usain Bolt. Tonåringar som har gillat att läsa boken om Zlatan tror jag kommer att gilla boken om Bolt. Boken är lättläst och den kan lätt locka många till läsning.
Den missade guldmedaljen på Stockholm Stadion för några år sedan förklarar Usain Bolt med att han lät Asafa Powell vinna, Usain hade ändå fått en så dålig start och tyckte att han inte förtjänade att vinna. Han kunde lika gärna låta Asafa få guldmedaljen denna gång.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #idrott #friidrott #100 m #världsrekord #lightning Bolt #Jamaica
Kommentera
Henrik Elstad
EM-tipset
Nu när spänningen lite grand har gått ur EM-turneringen för svensk del tänkte jag sätta ihop en lista på läsning med anknytning till fotbollen och länderna som deltar i turneringen. I vissa fall blir det nog lite långsökt och böckerna i sig behöver inte ha med fotboll eller sport att göra, men här kommer sexton lästips:
Danmark: Jesper Juul är terapeut bl.a. och skriver mycket intressant om barn, uppfostran, föräldraskap m.m. Ditt kompetenta barn borde vara första valet att läsa för alla föräldrar.
England: Engelsk litteratur finns det naturligt mycket att välja ifrån. Nick Hornby har skrivit om passionen för fotboll i Fever Pitch som verkligen är en fotbollsälskares dagbok.
Frankrike: Min favorit hittills av fransk litteratur är Muriel Barbery och hennes Igelkottens elegans. I min hylla finns också Smaken, som ännu är oläst!
Grekland: Redan de gamla grekerna skrev odödlig litteratur och pinsamt nog har jag nästan inte läst någonting av detta… På gymnasiet tror jag att vi dramatiserade Lysistrate och på högstadiet tolkade vi berättelsen om Theseus och Minotaurus. Men hittills står Illiaden och Odyséen, liksom Herodotos historia och Sapfos dikter olästa i hyllan.
Holland: Anne Franks dagbok är det enda holländska jag har läst och det känns som en obligatorisk läsning för alla, inte minst historielärare.
Irland: För tillfället är Tana French min favorit vad gäller irländska författare, mycket hög kvalitet på hennes deckare, t.ex. Till skogs!
Italien: Ytterligare ett land som har gått under min radar trots stort utbud. Mario Puzos Gudfadern har vissa italienska inslag och kan rekommenderas. Manfredi skriver historiska romaner, bl.a. om Alexander den store, som är helt ok.
Kroatien: Eftersom jag hade svårt att hitta någon bra anknytning till kroatiska författare valde jag istället att gå på fotbollsspåret och förorda Zlatans biografi, han har ändå visst kroatiskt påbrå och är ju nu författare, typ.
Polen: Den enda polska författare som jag har läst är händelsevis också nobelpristagare; Isaac Bashevis Singer. Jag kan inte säga att jag kommer ihåg särskilt mycket av Trollkarlen från Lublin, mer än att den var annorlunda. Kanske skulle jag gilla den bättre idag än när jag läste den på gymnasiet.
Portugal: Ännu en nobelpristagare, José Saramago, vars Blindheten var en mycket intressant läsupplevelse. Vad händer om större delen av befolkningen plötsligt blir blind?
Ryssland: En av de mer spännande författarna som skildrar nutidens och framtidens Ryssland är Vladimir Sorokin. I det heliga Rysslands tjänst handlar om ett framtida samhälle som trots nya sätt att övervaka är ganska likt dagens Putinstyrda.
Spanien: Många basker skulle nog ogilla att jag placerar Bernardo Atxaga under spansk beteckning, men hans Dragspelarens son är en mycket intressant berättelse om att växa upp i en region som strävar efter självständighet.
Sverige: Under en period i mitt liv då fotboll var bland det viktigaste som fanns, läste jag Åshöjdens BK av Max Lundgren. Den gick också som TV-serie och för fotbollstokig ungdom är det en underbar historia om ett gäng unga fotbollsspelare i ett lag som börjar klättra genom divisionerna.
Tjeckien: Milan Kundera är en enastående tjeckisk författare som jag nog väljer före Kafka. Varats olidliga lätthet utspelas när landet fortfarande hänger ihop med Slovakien, innan kommunismens fall.
Tyskland: Juli Zeh är en mycket bra nutida tysk författare som jag gärna tipsar om. Fritt fall var en bra, något annorlunda, kriminalroman som gav mersmak.
Ukraina: Ett av värdländerna får avsluta, men någon ukrainska författare har jag inte läst. Istället föreslår jag Tony Dougans Dödsmatchen. 1943 spelar tyska ockupationsstyrkor fotboll mot ukrainska krigsfångar som tillhör Dynamo Kiev. Intressant skildring av när fotbollen verkligen handlar om liv och död.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #idrott #fotboll
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Henrik Elstad
Det stora sveket
Ingen har väl undgått de senaste dagarnas protester mot Kinas förtryck av oliktänkande och Tibet i samband med OS-facklans färd mot Peking. Denna bok utger sig för att jämföra OS i Berlin 1936 och Peking 2008. Båda spelen utnyttjas av diktaturer för att framhäva sina egen storhet. Även om Lindström har skrivit en intressant bok handlar det inte så mycket om OS som man kanske kan tro.
Första halvan av boken handlar mycket om hur sportmärkesföretagen adidas och Puma utvecklas. Två tyska bröder, Adolf och Rudolf Dassler, som bli osams startar respektive märke och har från början draghjälp av den nazistiska regimen. Parallellt med detta berättas historien om Berlin och om svenska idrottsledare som inte var främmande för en nationalistisk ideologi. Andra halvan är en mycket målande beskrivning av diktaturen i Kina och hur den ibland hamnar i skymundan när det ekonomiska undret beskrivs.
De skräckexempel på brott mot mänskliga rättigheter, miljöförstöring och vattenproblem som tränger igenom mediebruset blir som exotiska anekdoter som det är svårt att tro på som mera allmänna företeelser. Journalister från väst blir lätt en del av det kinesiska systemet och tvingas indirekt acceptera censurens övervakning och andra ofriheter. De har svårt att skapa bredd och översikt för att landets statistik i många avseenden är hemlig och i andra fall manipulerad så att den understödjer regimens bild av tillståndet i landet.
Vidriga förhållanden för hundratusentals kinesiska arbetare i ”Världens fabrik” som bl.a. tillverkar sportartiklar till väst. Läger för tvångsarbete och ”omskolning”, dvs. hjärntvätt. En utvecklad övervakning av medborgarna i en orwellsk anda och en nästan rasistisk uppdelning av den kinesiska befolkningen. Detta är några av avsnitten i delen som berör Kina och det är klart att man kan fundera på hur IOK, med sina ideal om demokrati, kan ha gett Kina olympiska spelen. Som exempel kan nämnas att man räknar med att cirka 10 % av Pekings befolkning har deporterats från staden inför byggnationer m.m. som har med OS att göra.
Det stora sveket är en intressant bok om förhållanden i Kina. Men som debattbok angående OS i Peking och den eventuella jämförelsen med Berlin tycker jag inte riktigt att den håller måttet. Det är ganska få sidor som ägnas åt den diskussion som har många argument för och emot. Det finns tecken på att Kina har öppnat sig på senare år och det finns kineser både i exil och som bor i Kina som menar att OS kan ha en positiv effekt på mänskliga rättigheter. Man kan fundera på om händelserna i Tibet hade diskuterats så intensivt om de hade hänt utan ett kommande OS. Nu får det stor uppmärksamhet och Kina har ögonen på sig.
Lindström kommer inte egentligen med några lösningar eller ställningstaganden kring OS i Peking, utan nöjer sig med att konstatera att situationen i Kina inte rimmar med de olympiska idealen. Man kan naturligtvis hålla med om att ge OS till Kina i sig är ett politiskt ställningstagande, men det är inte första gången en diktatur får spelen. Är IOK:s roll att sprida sina demokratiska ideal till stater i världen eller att låta människor mötas för att idrotta?
Avdelning: Fakta Taggar: #reportage #OS #idrott #recension
Kommentera
Henrik Elstad
Jag är Zlatan - Zlatan Ibrahimovic, David Lagercrantz
"Jag är Zlatan". Eftersom jag är några år äldre än honom var han aldrig stjärnan som jag själv låtsades vara som barn. I min generation var Maradona den givna profilen om man var tio år och fotbollstokig. Under 2000-talet har mannen från Rosengård haft samma status för många killar och tjejer som älskar fotboll. Därför är det inte så överraskande att hans självbiografi blir en enorm försäljningssuccé. Det talas om att många kanske för första gången kommer att läsa en bok i och med att den handlar om Zlatan. Därmed blir hans betydelse som förebild för många unga än viktigare.
I denna bok som är nedskriven av en meriterad författare, David Lagercrantz, får vi följa Zlatans väg från en ganska strulig barndom med ganska knapra förhållanden, till de stora arenorna och titlarna som professionell fotbollsspelare. Är man någorlunda intresserad av fotboll är det inte särskilt mycket nyheter. Det är Zlatans eget perspektiv som gäller, inte helt oväntat. Ibland känns det lite väl enögt, kanske hade det varit mer intressant med en mer nyanserad biografi för att få lite andra synpunkter. Vad tänker personerna i "Ibras" omgivning om det som han hävdar? Det är en öppenhjärtlig skildring av olika turer kring värvningar, konflikter och annat och det är ingen skönmålning av Zlatan. Han är ganska rak om sina egna brister, bl.a. hur hans humör ofta ställer till det för honom själv, familjen och lagkamraterna. Men det är ändå Zlatans egen sida av saken som gäller.
Det är öppenheten i berättandet som räddar boken och ändå gör den ganska intressant och underhållande. Det är en personlig bok som är rak och passionerad och det känns att Zlatan själv har velat styra över vad som står på sidorna. Han avslöjar mer än vad han kanske behöver t.ex. om sina familjeförhållanden under uppväxten och när hans son blir sjuk. Dessutom får man lite inside om olika mediala händelser, t.ex. förhållandet till Lagerbäck i landslaget och avstängningen efter pubkvällen i Göteborg. Däremot kan man ibland bli lite trött på attityden som innebär att Zlatan kan göra lite som han vill i alla sammanhang. Men utan det hade det kanske inte varit en bok om Zlatan?
Avdelning: Fakta Taggar: #idrott #biografi #fotboll #recension
Kommentera
Anmäl textfel
