Sebastian Lönnlöv
Guy Delisle - Pyongyang
Guy Delisles "Jerusalem" gjord mig mer brydd och illa till mods än upplyst och underhållen, genom det sätt på vilket den generaliserade, skrapade på ytan och mest tycktes visa upp människor som lustiga karikatyrer.
Avdelning: Serier Taggar: #Nordkorea #serier #journalism #reportage
Kommentera
Viola Kondracki
Augustnominerade Martin Schibbey och Johan Persson besökte Borås
Intresset var stort när Martin Schibbey och Johan Persson äntrade Kulturhusets scen i Borås för att prata om sin bok ”438 dagar”. Biljetterna såldes slut på fem minuter och jag var en av dem som blev utan. Vi räddades av Boråstidningen som sände live på webben under den en och en halv timme som samtalet mellan journalisterna och Lena Kvist, kulturchef på Boråstidningen, pågick.
Avdelning: Fakta Taggar: #Afrika #reportage
Kommentera
Henrik Elstad
Böcker om besatthet
Nu i december kom vintern till oss på allvar och flera har blivit insnöade. Sedan finns det personer som är mer insnöade oavsett väderleken (mig själv inräknad) och nyligen har jag läst ett par böcker om människor som har blivit besatta på olika sätt. Kanske är det igenkänning, men jag tycker att det är intressant att läsa om människor som blir helt uppslukade av någon eller något. Ibland går det överstyr som i de böcker jag har läst och som läsare kan man både förfasas och fascineras, samtidigt som det ger en insikt att den egna besattheten är under kontroll.
De böcker som jag har läst är ”Herredjuret” av Mattias Hagberg och ”Monster” av Micael Dahlén. Det som dessa böcker har gemensamt är dels att de behandlar teman som våld, död, makt och berömmelse, men också att författarna funderar över vad som driver dem själva till att bli så besatta av det de berättar om. Den ärliga självreflektionen är kanske den största behållningen med läsningen av böckerna.
I ”Herredjuret” får vi följa David Sjölander som i sann kolonial anda drömmer om att åka till Afrika och skjuta en elefant. Som konservator för Naturhistoriska museet i Göteborg ska han sedan montera upp den döda elefanten för allmän beskådan. Hagberg berättar en suggestiv historia om mannen som gör allt för att följa den dröm som också blir hans undergång. Det är den vite mannens besatthet av att kontrollera, kategorisera och utnyttja naturen som skildras. Den abstrakta bilden av naturen ska bevaras och visas upp genom döda exemplar, däremot betyder den enskilda individens liv ingenting. När författaren säger sig vilja öppna den uppstoppade elefanten för att eventuellt hitta Sjölanders anteckningar, är det en metafor för en önskan att krypa in under skinnet på forskaren.
Dahléns ”Monster” handlar om fem mördare som blivit kändisar genom sina handlingar, t.ex. Charles Manson. Författaren avslöjar sin egen fascination för seriemördaren och vill utforska vad det är som gör att människor dras till personer som rent intellektuellt endast borde inge avsky. Genom möten med mördarna, deras beundrare samt med vetenskapliga undersökningar kommer Dahlén fram till ganska häpnadsväckande resultat. Finns det något allmänmänskligt som gör att mördare blir tilldragande och hur många av oss har haft fantasier om att döda en annan människa? Ligger det något i att vi ser mördaren som övermänsklig snarare än omänsklig och därmed lockar fram något mörkt inom oss?
Utifrån det som Dahlén beskriver känns det inte så konstigt att mord är en vanlig ingrediens i populärkulturen, eller för den delen i äldre tiders kulturer. ”Monster” är inte en vetenskaplig rapport, men professorn hävdar ändå en del saker utifrån undersökningar som han själv och andra gjort. Ibland känns slutsatserna lite övertolkade när skillnaderna är ganska små. Dessutom förutsätts vissa samband som inte känns självklara, t.ex. det om människans eventuella mordiska natur och dess påverkan på kulturyttringarna. Om våld och mord är en självklar del av litteratur, film m.m. hjälper det kanske också till att reproducera uppfattningen att det är en naturlig del av att vara människa?
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #reportage #historia
Kommentera
Henrik Elstad
Generation Kill
Spaningsbataljonen ligger i Kuwait och väntar på invasionen av Irak 2003. Det finns en förväntan hos soldaterna att äntligen få komma iväg. Varför de ska inleda ett krig mot ett land lång hemifrån funderar man inte så mycket på. Journalisten Wright ska följa med som inbäddad och ta del av allt som sker på vägen mot Bagdad. Det blir en resa genom öken och städer på vägar och gator som kantas av skadade människor, jublande människor, döda människor, stridande människor om vartannat. En chockerande upplevelse av krig och lidande i syfte att befria irakierna från Saddam. Ytterligare en ung generation ska dra in i strid:
De här unga männen representerar vad som mer eller mindre är Amerikas första generation slit-och-slängbarn. Mer än hälften av killarna i plutonen kommer från splittrade hem och har växt upp med frånvarande, ensamstående, arbetande föräldrar. Många har närmare kontakt med tv-spel, realityteve och Internetporr än med sin egen familj. Innan ”kriget mot terrorismen” proklamerades var det inte så mycket som förväntades av den generationen annat än att de skulle ta sig genom high school utan alltför många mordorgier, som i Columbine. Men efter attackerna den 11 september har ansvaret för detta ”krig mot terrorismen” fallit på deras axlar.
Som läsare kommer man in under skinnet på soldaterna, det känns som en ärlig redogörelse av deras vardag i stridande förband. Kriget är spänning, tristess och blandade känslor. De unga soldaterna lockas av striden, samtidigt som man brottas med många etiska frågor kring dödandet och de risker man tvingas ta. Förutom de strategiska avvägningar som trupperna gör varje dag försvåras livet också av att man har svårt att skilja på beväpnade fiender och civila. Reglerna är klara när det gäller att man inte beskjuter civilbefolkningen om inte annat för att inte förlora goodwill hos omvärlden. I fält ändras dock regler allt eftersom när fienden kan klä sig i civila kläder för att lura invasionsstyrkorna. Skildringen av de civila offrens umbäranden är också det som ger störst intryck. Den irakiska befolkningen visar en häpnadsväckande förståelse för de civila offren, kanske av erfarenhet eller av rädsla och soldaterna visar i dessa sammanhang en hel del medkänsla.
Colbert har nu ett ansiktsuttryck som jag har kommit att se allt oftare på den senaste tiden. Han ser hjälplöst bekymrad ut. När soldaterna ställs inför mänskliga tragedier, när de tvingas möta dem på nära håll, så sluter sig de flesta. Deras ansikten blir uttryckslösa. Trots sitt rykte som Iceman är Colbert inte speciellt bra på att dölja sina känslor. I strid ser han nästan extatisk ut, nu verkar han närmast uppgiven fastän han fortfarande försöker åstadkomma något vettigt under omständigheterna. Han lämnar över barnet till modern och sätter en vattenflaska i handen på henne. ”Badda ditt barn med vatten”, säger han på engelska rätt in i mammans oförstående ansikte. Hon nickar tacksamt, kanske hon tror att han har gjort mer än han verkligen har gjort.
Man slås av flera saker när man läser om invasionen av Irak t.ex. det entusiastiska mottagandet av många civila (det är lite ovant att läsa hyllningskörer till George W Bush) och bristen på planering i modern krigföring. Visst får man ta del av nya sidor av hur livet krig ter sig, men jag kan inte låta bli att tycka att det blir tråkigt. Trots alla händelser där soldaterna utsätts för extremt känslofyllda situationer kan jag som läsare inte riktigt ta till mig det. Troligen beror det på det Wrights journalistiska språk som inte riktigt funkar i bokform. Han försöker måla upp miljöer och personporträtt som ska få läsaren intresserad och det finns mycket kritik inbäddad. Ändå tappar jag intresset för bataljonen och deras färd mot Bagdad.
Avdelning: Fakta Taggar: #Irak #krig #USA #reportage #recension
Kommentera
Henrik Elstad
Det stora sveket
Ingen har väl undgått de senaste dagarnas protester mot Kinas förtryck av oliktänkande och Tibet i samband med OS-facklans färd mot Peking. Denna bok utger sig för att jämföra OS i Berlin 1936 och Peking 2008. Båda spelen utnyttjas av diktaturer för att framhäva sina egen storhet. Även om Lindström har skrivit en intressant bok handlar det inte så mycket om OS som man kanske kan tro.
Första halvan av boken handlar mycket om hur sportmärkesföretagen adidas och Puma utvecklas. Två tyska bröder, Adolf och Rudolf Dassler, som bli osams startar respektive märke och har från början draghjälp av den nazistiska regimen. Parallellt med detta berättas historien om Berlin och om svenska idrottsledare som inte var främmande för en nationalistisk ideologi. Andra halvan är en mycket målande beskrivning av diktaturen i Kina och hur den ibland hamnar i skymundan när det ekonomiska undret beskrivs.
De skräckexempel på brott mot mänskliga rättigheter, miljöförstöring och vattenproblem som tränger igenom mediebruset blir som exotiska anekdoter som det är svårt att tro på som mera allmänna företeelser. Journalister från väst blir lätt en del av det kinesiska systemet och tvingas indirekt acceptera censurens övervakning och andra ofriheter. De har svårt att skapa bredd och översikt för att landets statistik i många avseenden är hemlig och i andra fall manipulerad så att den understödjer regimens bild av tillståndet i landet.
Vidriga förhållanden för hundratusentals kinesiska arbetare i ”Världens fabrik” som bl.a. tillverkar sportartiklar till väst. Läger för tvångsarbete och ”omskolning”, dvs. hjärntvätt. En utvecklad övervakning av medborgarna i en orwellsk anda och en nästan rasistisk uppdelning av den kinesiska befolkningen. Detta är några av avsnitten i delen som berör Kina och det är klart att man kan fundera på hur IOK, med sina ideal om demokrati, kan ha gett Kina olympiska spelen. Som exempel kan nämnas att man räknar med att cirka 10 % av Pekings befolkning har deporterats från staden inför byggnationer m.m. som har med OS att göra.
Det stora sveket är en intressant bok om förhållanden i Kina. Men som debattbok angående OS i Peking och den eventuella jämförelsen med Berlin tycker jag inte riktigt att den håller måttet. Det är ganska få sidor som ägnas åt den diskussion som har många argument för och emot. Det finns tecken på att Kina har öppnat sig på senare år och det finns kineser både i exil och som bor i Kina som menar att OS kan ha en positiv effekt på mänskliga rättigheter. Man kan fundera på om händelserna i Tibet hade diskuterats så intensivt om de hade hänt utan ett kommande OS. Nu får det stor uppmärksamhet och Kina har ögonen på sig.
Lindström kommer inte egentligen med några lösningar eller ställningstaganden kring OS i Peking, utan nöjer sig med att konstatera att situationen i Kina inte rimmar med de olympiska idealen. Man kan naturligtvis hålla med om att ge OS till Kina i sig är ett politiskt ställningstagande, men det är inte första gången en diktatur får spelen. Är IOK:s roll att sprida sina demokratiska ideal till stater i världen eller att låta människor mötas för att idrotta?
Avdelning: Fakta Taggar: #reportage #OS #idrott #recension
Kommentera
Henrik Elstad
Med kallt blod
I början på 1960-talet åker Truman Capote till Kansas som journalist för att följa händelseutvecklingen i ett brottsfall. Det visar sig bli en fullträff för hans karriär som författare när han ger ut boken Med kallt blod.
Boken handlar om mordet på familjen Clutter i Holcomb, Kansas. Herb Clutter är en rik farmare med bra rykte hos anställda och omgivningen. Han mördas en kväll tillsammans med sin fru, son och ena dotter. Bundna och försedda med munkavle har de skjutits på nära håll och brottsplatsen är en makaber syn för vännerna till dottern Nancy som hittar offren. Två kända brottslingar, Dick Hickock och Perry Smith, som har suttit i fängelse ihop har dödat familjen vid ett försök att råna den på påstått stora summor pengar. Det visar sig dock att de i reda pengar bara får med sig 40 dollar. Dessa två flyr sedan till Mexiko där de gör av med pengar som de fått ut via checkar som de fått med sig från Clutter. Panka och rastlösa söker de sig sedan tillbaka till USA där de söker efter jobb eller annan försörjning.
Capotes bok är ett reportage av ett verkligt fall även om den också går att läsa som deckare. Den är skriven med ett stilfullt språk och med en insiktsfull känsla om de inblandade, vilket gör den till en mycket intressant läsning. Nästan alla inblandade får ge sin sida av saken, offer, förövare, poliser, vittnen, advokater, närstående m.fl. Inget är förenklat utan beskrivs från olika perspektiv. Även om han har fått kritik i efterhand av de som följt i hans spår att inte alltid ha hållit sig till alla detaljer, märks det att han har lagt åtskilliga timmar på att reda ut frågorna som hopar sig vid brottet; varför, vem, till vilket pris, vilka konsekvenser och hur ser rättvisan ut? Om det inte in i minsta kommatecken är hel sanning så kan man läsa boken med stor behållning.
Capote har bildat skola när det gäller att beskriva ett mordfall oavsett verkligt eller ej. Läser man nyare deckare så känner man igen mycket av stilen och upplägget på boken, även om mördaren avslöjas tidigt. Omsorgen om beskrivningen av människor och miljöer är stor och bidrar till den intressanta läsningen. Dessutom är det en skarp skildring av amerikanskt samhälle, t.ex. argumentationen kring dödsstraffet. Nu ser jag fram emot att se filmen om Capote när han skriver boken…
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #reportage #recension
Kommentera
Anmäl textfel
