Esther Hansen

Bok- presentation:	Hemlös med egna ord, texter i Situation Sthlm 2008-2014
Författar- presentation:	Ulf Stolt

Situation Sthlm #214

Jag åker sällan till Stockholm nuförtiden så det är länge sen jag stötte på en försäljare av Situation Sthlm. I Södertälje har vi mest tiggare som sitter vid varje affär i centrum och jag har sen ett par år haft vanan att ha lösa tiokronorsmynt i fickan, mitt lilla bidrag mot all världens fattigdom?!

Jag hinner gå några meter förbi försäljaren innan jag reagerar och återvänder för att köpa "Situation Sthlm". Inte utan ett snabbt övervägande om det är "kostnadseffektivt" att köpa en tidning jag egentligen inte tror jag kommer att läsa mot att fördela mina tior åt fem tiggare.

Om jag skäms? Självklart gör jag det. Jag räknas som en av Sveriges "fattigpensionärer" men vet att jag är så osannolikt rik jämförd med världens riktiga fattiga. Jag är “snål” av rädsla för en dag inte kunna klara mig själv.

Det fanns en tid då jag levde över mina tillgångar, inte ekonomisk utan energimässigt. Pengar var en världslig sak som jag delade med mig av utan att spara till saker eller en oviss framtid. Jag hade en sorts trygghet i tanken att om jag hjälpte alla jag kunde, kommer de att hjälpa mig när jag en gång behöver hjälp.

En logisk felräkning. I själva verket kom hjälpen från de mest olika, oväntade håll när jag behövde den. Hjälpen fanns att få, inte från dem jag förväntade den av, men från andra.

Tänker att jag skall stryka allt det ovanstående eftersom det jag egentligen vill berätta är vilken intressant tidning #214 visade sig vara! Inser sen att det är just morgonens läsning av tidningen som fick mig att bli medveten om vem jag själv är och vilken värld jag lever i.

Intressanta intervjuar med Bahar Pars, Martin Luuk, Lena Kallenberg och några "mellanos". Jag får följa med på en vandring på Timmarmansgatan, i skogen och ombord på Sveriges enda kommersiella miniubåt plus så mycket annat att jag kommer att ha läsning en lång tid framöver. Jag läser från pärm till pärm, vill inte missa en enda intressant notis exempelvis "seriematrikatet kommer" och "offerstigmat ett problem" -"Våldtäkt måste inte förstöra liv" med mycket mera.

Äntligen en tidning jag känner igen mig i. Varför? För att jag också är en "mellanos"? Jag som tillhör så många grupper?

Gör även reflexionen att det är skönt att möta en medmänniska i ögonhöjd (försäljaren av tidningen, alla som skriver och alla som det skrivs om i tidningen). Det är så outhärdligt att se medmänniskor sitta frysande på gator och torg!

Tidningen har också en intressant berättelse om Tältcentralen som syr, hyr ut och säljer tält.
 

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Den bästa dagen är en dag av törst
Författar- presentation:	Jessica Kolterjahn
Utg.år:	2013

Allt man annars tar för givet

På femte dagen med konstant huvudvärk, illamående, kollosal trötthet och svårt att få i sig mat börjar det bli lite tröttsamt att behöva vara vaken över huvud taget.

Särskilt när både hjärnan och ögonen har svårt att lyckas läsa någonting. När det knappt ens är uthärdligt att lyssna på musik. Dagarna blir ganska gråa och mest fyllda med ont och trött.

Men det finns ju förstås ljusglimtar. Är det någonting som man märker just i sådana här situationer, så är det ju hur underbart det kan vara att - om så bara tillfälligt - orka göra något som man annars tar för givet. Eller hur lycklig man kan bli av en kort minut då huvudvärken och illamåendet tar en paus eller går att tänka bort.

Det kan vara en klunk kaffe. En sked glass. Att komma på att det går att surfa på serietecknares bloggar och hemsidor - och på fotografers bildströmmar - även om text är för mastigt. Att det emellanåt går alldeles utmärkt att läsa en artikel på DN.se.

Att det faktiskt går att läsa en del annat också. Kanske bara några få sidor, men några i taget. Serier är faktiskt litteraturgudarnas gåva till den som inte orkar koncentrera sig på alltför mycket text. Och med en så fin bok som Jessica Kolterjahns nyutkomna roman om Karin Boye, "Den bästa dagen är en dag av törst", så är det helt klart värt att kämpa sig fram.

Några sidor om dagen. 

Kommentera