Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Hiatus
Författar- presentation:	Hanna Nordenhök

Läsrapport inför nyårsafton

Första halvan av Hanna Nordenhöks Hiatus var helt enkelt lysande, sedan blev den mig likgiltig. Ändå beundrar jag verkligen förmågan att skapa njutning med passager som dessa:

Varifrån i bilden. Fri
och mörk

eller

Väg. Att andas. Hända. Ändras.

eller

Här.
Här är inte inte där.
Världen lägger sig och reser sig.
Linjer och skärpa.

En än mer helgjuten läsupplevelse var Det som ögat ser av Ann Lagerhammar. Först kändes även den lite likgiltig och jag irriterade mig på långa passager som lika gärna kunde ha varit rent avskrivet från faktaböcker - författaren ville ha med mycket teori om t.ex. filosofi. Sedan tog historien fart, jag lärde känna huvudpersonen Lykke och engagera mig i henom. Efter ett tag läste jag frenetiskt, febrigt, och plötsligt var historien slut - vilken besvikelse! Jag antar att jag berördes i så hög grad just för att det handlar om androgynitet och identitet, vilken känns väldigt angeläget där jag är just nu i livet. Vilken inte innebär att boken bara skulle beröra förvirrade nittonåringar. Nejnej. Läs! Finns i Månpocket nu, bara att lägga vantarna på och låta sig dras in i.

Pluspoäng för det modiga i att ta en verklig, historisk person och sedan dikta upp dennes dagbok, så att jag ända till slutet svävar i osäkerhet kring om personen finns och om dagboken funnits. Ann Lagerhammar är en mer än lovande debutant som förtjänar mer uppmärksamhet än hon har fått. Jag tror plötsligt mycket mer på nya, svenska romaner.

Kommentera