Sandra Sandström
Nykläckta böcker del två
Jag badar i havet, plockar smultron och fästingar och kliar sönder myggbett. Med andra ord har juni blivit juli och sommarläsningen fortsätter. Här kommer listan på böckerna från förra månadens utgivning som jag är mest nyfiken på.
Taggar: #nykläckta #nyfikenpå #sommar #ung #blandat #kärlek #Mellanöstern #teater #thriller #hbtq #politik #pseudonym #debut #fantasy #feelgod #nytryck #mat
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Anna Bjurström
En sommarlovsförälskelse. Så mycket mer.
Anna Ahlund är skolbibliotekarien som vill skriva om världen såsom hon vill att den ska vara, som vill skriva om allt det där brännande som ofta undviks i ungdomsböcker och som vill förändra. Men främst vill hon skriva så att det känns. ”Du, bara” är hennes debut, och den fullkomligt brinner.
Det är någonting med sommarlov som bäddar för förälskelse. För John är det sommaren innan han ska börja gymnasiet. Han planerar att spendera den med bästa vännen Elli, knackandes på mittendörren till hennes hus och grillandes på taket. Men när storasystern Caroline en dag tar med sig Frank från pappershandeln hem på middag tar sommaren en ny riktning.
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #hbtq
Kommentera
Mats Strandberg
Tog ett skutt ut i verkligheten
Jag har inte hunnit blogga så mycket som jag önskat senaste veckan. Är djupt nere i redigeringen av Färjan och har inte plats för många extra ord i hjärnan. Men lite annat har jag hunnit med också.
Till exempel var jag och Jenny Jägerfeld på Norrköping Pride och hade ett par samtal om queerlitteratur och hur vi tänker om att skapa ickenormativa karaktärer. Och så festade vi som om det inte fanns någon morgondag. (Det fanns det. Och det kändes dagen efter.) Är faktiskt lite småkär i Norrköping nu.
I torsdags hade jag möte med Sofia Falkenhem, galet begåvad illustratör och serietecknare. Vad vi hade möte om får jag inte avslöja än, men det är ett samarbete som är så fruktansvärt roligt.
Och idag lämnade jag redigeringsbubblan för att äta flott frukost på Grand Hotel och sedan åka till Artipelag, en konsthall i skärgården. Fin utställning med Carouschka Streijffert, men jag måste säga att den stora behållningen var att se själva byggnaden och naturen runtomkring. Det var den lyxigaste kulturkoftan jag hade på mig idag, och alltsammans var en bröllopspresent till mig och maken från författarkollegorna Maria Ernestam och Åsa Larsson med respektive. Det jag förlorade i redigeringstimmar vann jag definitivt i inspiration. För flotta frukostar i all ära, men det allra lyxigaste som finns är att umgås med intelligenta, roliga människor.
Taggar: #konst #hbtq
Kommentera
Mats Strandberg
På väg till Norrköping Pride!
På lördag (2 maj) kommer jag och Jenny Jägerfeld till hennes gamla hemstad Norrköping för att medverka i två samtal under deras Pridefestival!
Kl 17-18, Dynamos lounge:
Författarsamtal med Mats Strandberg och Jenny Jägerfeld om litteraturens möjligheter att skapa förebilder och fungera aktivistiskt, kanske till och med förändra världen, samt om att skapa queera teman i ungdomslitteratur. Mer info här!
Café Gycklaren, kl 21:
Pride-talkshow! Skådespelaren Tobias Almborg tar på sig programledarkavajen och hoppar upp i soffan på Café Gycklarens scen, där han kommer intervjua en rad spännande gäster. Mats Strandberg och Jenny Jägerfeld pratar om queerteman i deras böcker. Martin Redhe Nord aka ”Drillpojken” uppträder. Johanna Övling och Andreas Nilsson från Arbetets museum berättar om utställningen Jag är Angelica! och arbetet med insamlingen av HBTQ-personers berättelser. Medlemmar i den feministiska musikföreningen Feministas Acidas Rrriotsamba uppträder. Mer info här!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #författarträff #hbtq
Kommentera
Mats Strandberg
Boken som får När lammen tystnar att framstå som Emil i Lönneberga
Mitt i påskhelgen, med magen full av godis och majonnäs, har jag läst en bok som får När lammen tystnar att framstå som Emil i Lönneberga.
Jag är glad att jag är vegetarian. Att inget av påskgodiset innehåller gelatin. För Utsökta lik av Poppy Z Brite är en enda lång frossa i likdelar. Likdelar att ha sex med. Likdelar att äta. Likdelar att spara på i sopsäckar för att sedan gegga runt i ruttnande kroppssafter.
Och i all denna sörja finns det minst lika intensiva beskrivningar av levande kroppar. Här finns fyra huvudpersoner. Alla dras till män. Två av dem är seriemördare, kannibaler och nekrofiler. Men sex och döden är inflätade i varandra för dem alla. Sex är dödligt. Aids finns överallt. Lurar i de levandes kroppsvätskor. Sex är hårt och pornografiskt och väldigt, väldigt fysiskt. Lika fokuserat på kroppsdelar, på slemhinnor. Och när de fyra huvudpersonerna möts är det i ett kletigt och katastrofalt klimax .
Utsökta lik (Exquisite corpse) kom ut 1996 och är en modern skräckklassiker. Skulle jag rekommendera den till vem som helst? Nej. Knappast. Men den är oerhört välskriven, hypnotisk och mardrömslik, både hyperrealistisk och gotisk. Jag är glad när den är över, och ändå vet jag redan nu att jag kommer att läsa den igen någon gång. Måste också nämna att lilla förlaget h:ström har hittat en fantastisk översättare i Felice Maurer.
Avdelning: Skräck Taggar: #skräck #nyläst #hbtq
Kommentera
Mats Strandberg
Min pojkvän leker med Barbie
Är hemma i barndomshemmet och har börjat redigera nya boken. Fick just den här bilden skickad till mig av pojkvännen som är hemma i lägenheten. Tydligen är hela vårt vardagsrum just nu ett inferno av tyll och glitter och Barbiedockor. Och ingen är gladare än jag.
För några år sedan, när Cirkeln släpptes på norska, var jag och Sara där på PR-besök. Vår förläggare gav oss varsitt exemplar av den då nyutkomna barnboken Barbie-Nils och pistolproblemet. Det handlar om Nils som önskar sig en Barbie på sin femårsdag, och måste komma på ett sätt att övertyga sin pappa om att pojkar också kan leka med dockor. Jag och Sara blev så kära i den här boken, och det blev min pojkvän också. Nu har han skrivit en barnpjäs baserad på boken (där han också spelar Nils), och såhär veckorna före premiär har vår lägenhet blivit ett extra rekvisitaförråd och systuga. Nils skulle älska det, förstås.
Boken är skriven av Kari Tinnen och fantastiskt illustrerad av Mari Kanstad Johnsen (och på premiären kommer jag att få träffa dem, hurra!). Tyvärr finns den inte på svenska, men jag kan verkligen, verkligen rekommendera den ändå.
Avdelning: Barn Taggar: #teater #hbtq
Kommentera
Mats Strandberg
Träffade två fantastiska förebilder i USA
I USA träffade jag två personer vars arbete jag beundrar väldigt mycket. Jag käkade lunch i New York med David Levithan, som inte bara skriver grymt bra ungdomsböcker (ofta med hbtq-tema), utan också arbetar med förlaget PUSH som fokuserar på nya röster inom ungdomslitteraturen. Jag har träffat Levithan förut, när han var i Sverige för att prata om boken Världens viktigaste kyss, och jag kan meddela att han är precis så smart, rolig och trevlig som en hoppas när en läser hans böcker. Han berättade om sin idé till sin kommande roman, och den är faktiskt helt jävla briljant. Jag vill läsa den nu genast, men tyvärr har han knappt börjat med den ännu. Om du inte läst honom så är mina favoriter Jag, En, och En bit av mig fattas.
I Vermont träffade jag Rob Schmidt, som bland annat regisserat skräckfilmen Wrong turn, ungdomsfilmen Crime and punishment in suburbia (löst baserad på Krig och fred), och en kortfilm i antologin Masters of horror. Det skulle bara ha blivit en kaffe hemma hos honom och hans fantastiska fru Zoë, men blev en hel kväll där vi Youtube:ade musikalfilmklipp. Han och Zoë arbetar nu bland annat med projektet Worst thing about coming out, om att komma ut som hbtq-person.
Taggar: #hbtq #film #skräck #ungdom #david levithan
Kommentera
Elin Lucassi
Acke dör!
Den gamla serien om Acke avslutas på klassiskt seriemanér med att man tar livet av sin huvudperson. Acke går hädan då han kastar sig fram och tar en kula för sin gode vän Kevin Keller som attackeras av en beväpnad homofob.
Inom populärkulturen är det som sagt vanligt att man avslutar med att låta viktiga personer dö, och nästan lika vanligt är att samma person återuppstår. Följdaktligen har ryktet redan börjat gå om en framtida zombie-Acke. Den som lever (!) får se.
Avdelning: Serier Taggar: #serier hbtq
Kommentera
Mattias Lönnebo
Vett och etikett
”I höstas drog A-märkningen av film i gång på en del svenska biografer. Märkningen
betyder att en film har klarat Bechdeltestet, ett test som visar om det i filmen finns två
namngivna kvinnor som pratar med varandra om något annat än en man. Nu hoppas Baker Karim, långfilmskonsulent på Svenska filminstitutet att något liknande kan vara på gång för att testa mångfalden i svensk film.
– Jag tror att det kan vara en strålande idé, säger han.” källa:SVT
Avdelning: Fakta Taggar: #feminsim #hbtq #film #kultur #a-märkning #Bechdevtest
Kommentera
Esther Hansen
Men inte om det gäller min pappa!
Men inte om det gäller min pappa!
Esters pappa är i stan och hon ringer honom och vill att de skall gå ut och äta lunch tillsammans. Pappan blir glad, han vill gärna träffa sin dotter.
-Men då kommer jag som Ann-Christine. Jag har just bytt om och är klar att gå ut, förklarar han.
Ester blir förskräckt. Det känner hon sig inte redo för. -En annan gång, ursäktar hon sig.
Avdelning: Taggar: #familj #identitet #utveckling #kön #kläder #far #dotter #transvestit #hbtq
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Arga manifest
Jag har läst två manifest på sistone: "Queer Nation-manifestet" och "SCUM-manifestet". Texten som lade grunden till den ilskan queeraktivismen, i spåren av aids, och så en av de mest omdiskuterade moderna texterna någonsin.
"Queer Nation-manifestet" finns fritt tillgängligt på nätet, i svensk översättning tack vare Lesbisk Pocket - sedan start har Queer Nations manifest bara varit menat för icke-kommersiell spridning. "SCUM-manifestet" av Valerie Solanas har Sara Stridsbergs översatt och skrivit ett intressant förord till.
Vad är då skillnaderna - och likheterna?
Taggar: #kvinnlighet #manlighet #genus #queer #hbtq #feminism #manifest
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
HBTQ-helg
Vad gör du den här helgen?
Själv läser jag andra korrekturet på min boktipsbok om HBTQ-böcker.
Dessutom läser jag Ester Roxbergs bok "Min pappa Ann-Christine".
En riktig HBTQ-helg alltså. Det är ju aldrig fel!
Ute ligger snön och lurar. Jag har bryggt kaffe, läst ett antal kapitel i Roxbergs självbiografi och nu är jag verkligen redo för korrekturet!
Taggar: #hbtq
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Sebastian Lönnlöv
No Straight Lines - serieantologi
Tycker du om serier? Tycker du om berättelser som går bortom heterosexualiteten och heteronormens kvävande sätt att regissera varje saga? "No Straight Lines: Four Decades of Queer Comics", med Justin Hall som redaktör, är en sådan där bok som jag alltid har längtat efter, vare sig jag visste om det eller inte: en tjock antologi med serier om samkönad kärlek, eller kärlek som struntar i kön, samt alla former av könsidentiteter.
Avdelning: Serier Taggar: #hbtq #serier #antologier #hyllning
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Breakfast on Pluto
Jag såg filmen "Breakfast on Pluto" redan 2009 och var otroligt förtjust. Det håller i sig - jag har sett om filmen ett antal gånger och älskar den mer och mer. Att den byggde på en bok av Patrick McCabe har jag vetat hela tiden och jag har haft boken i min ägo i ett par år, men först nu läste jag den. Mycket tog det nog emot att jag visste att den är väldigt olik filmen. Och det är den. Otroligt olik.
Visst finns det tragikomik i filmen, men trots allt allvar så har den ändå en varm humor som gör den möjlig att inte bara utstå utan hals över huvud älska. Boken, däremot, är extremt mörk. Här kallas huvudpersonen inte Kitten utan Pussy och hon är en ganska så bitter person som har suttit inspärrad på mentalsjukhus den tid hon inte har prostituerat sig.
I filmen hittar hon sin mamma till slut, mamman som en gång övergav henne som nyfödd efter att ha blivit våldtagen av en katolsk präst. I boken är och förblir det en ouppnåelig dröm. I filmen hittar hon fram till sin pappa till slut och han överger henne inte på nytt, trots att bybornas hat mot den där transpersonen som har flyttat in i prästbostaden leder till en nedbrunnen kyrka. I boken förlåter hon aldrig pappan och istället är det hon själv som drömmer om att tända eld på kyrkan.
Hon tänder inte eld på kyrkan, men väl på en kvinnas hår. Hennes bästa vän Charlie, som hon i filmen bildar en stjärnfamilj med, har också ett helt annat öde. Så gott som allt är annorlunda. Magin från filmen finns inte här, det kan jag genast konstatera. Men hur mycket det än tar emot i början att insupa den svärta som boken innehåller så uppskattar jag boken mer och mer för varje sida. Dess tendens att spåra ur när huvudpersonen gör det. Dess mångfald av tonlägen, rösten hos någon som aldrig har hittat en egen röst. Växlingarna mellan olika pronomen.
Framför allt känns filmen ganska falsk i jämförelse. Att vara transperson och prostituerad nordirländare mitt under konflikten kunde sannolikt inte vara särskilt humoristiskt. Jag fortsätter att gilla filmen - men jag uppskattar boken också, av helt andra skäl.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #transsexualism #transvestism #queer #mörkt #tungt #obehagligt bra
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Nu när Håkan Lindquist har givit ut en ny bok...
...med titeln Regn och åska, en bok jag ser fram emot att läsa men inte har tid till just nu, tänkte jag lägga in två gamla (pre-blogging) recensioner av Lindquist-böcker:
"Liksom alla Håkan Lindquists böcker (nu har jag läst alla!) handlar Dröm att leva om homosexualitet, och om någon som måste leva vidare sedan en älskad människa (en bror, en pappa, en vän) har dött. Lindquist verkar ha hängt upp sig på de två temana, och säger själv att böckerna är skrivna som en slags sorgearbete sedan människor gick bort i hans närhet.
Dröm att leva är en mycket fin, rent ut sagt underbar bok, som placerar sig någonstans mitt emellan Min bror och hans bror och Om att samla frimärken i kvalitet. Den är bättre än Min bror och hans bror, men når inte riktigt upp till Om att samla frimärkens höjder.
Lindquist är bra på dialoger, det märker man tydligare här än i hans andra, han kan skriva skämt mellan personerna så att man tycker de är roliga – han fångar på pricken de där små åtbörderna vi gör och som får våra vänner att skratta. Här når skämten fram till läsaren. Och det är ingen liten bedrift!
Boken innehåller ett Tranströmercitat, ”Kärlekens rörelser har mojnat och de sover / men deras hemligaste tankar möts / som när två färger möts och flyter in i varandra / på det våta pappret i en skolpojksmålning”. Den dikten har jag alltid gillat väldigt mycket, men i sammanhanget där den citerades i boken fick den en alldeles särskild mening. Det var en så häftig upplevelse att läsa citatet där, när killarna har fått varandra och älskat! Jag har aldrig tolkat dikten så förut – det blev en aha-upplevelse.
Bokens omslag passar den mycket bra: stenar på en strand, och vattnet sköljer över dem, men det ser inte ut som vatten utan som rök.
Först tyckte jag att det tog litet väl lång tid innan kärleken dök upp, när jag visste att just de två skulle bli kära i varandra, men den långa tiden är nödvändig, det inser jag nu – Mikaels sorg måste förlösas innan han kan älska.
Två minus får boken för att det folk säger är alldeles för bra, det blir inte realistiskt – vilket jag märker även i Om att samla frimärken, men där stör det inte lika mycket – och för att språket inte är riktigt helt hundra."
*
"Folk tror alltid, baserat på titeln, att detta är en bok som måste vara tråkig, men trots en tunn historia har jag läst och läst om Om att samla frimärken inom loppet av en vecka, och knappt kunnat släppa den någon av gångerna. Fast det kanske bara är på grund av homosexualiteten – påvert utlevt för den ena karaktären, och knappt erkänd av den andra.
Håkan Lindquist har ett mycket vackert språk när han berättar om vänskapen mellan Samuel och Mattias. Otroligt detaljerade minnen finns insprängda, kursiva och med indrag, överallt i texten. Ofta upprepas de också, men i ny form och med små detaljer förändrade, vilket gör att de passar i sammanhanget där de upprepas. Mycket fascinerade!
När boken börjar är Samuel död, och berättaren Mattias går på hans begravning, läser efterlämnade brev. De var en gång vänner, trots stor åldersskillnad. Fanns det ett sexuellt förhållande mellan barnet Mattias och den vuxne Samuel? Det känns nästan som att författaren leker med att jag tänker mig den möjligheten, när han låter Samuel smeka Mattias över ryggen, och Mattias mamma tro just detta om vänskapen. Men skulle jag ens ha frågat mig något sådant, ifall det inte var homosexuella män som historien handlade om? Det känns bra att få se sina fördomar i vitögat.
Om att samla frimärken får ett minus för att den stora hemlighet som Samuel dolde var för stor och kom in mot slutet utan att ändra på någonting. Jag skulle föredra om man utelämnat upplösningen. Historien hade varit bättre i ännu tunnare skick!"
Har ni läst Regn och åska eller någon av Lindquists tidigare böcker?
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #sorg #kärlek mellan män #uppväxt #ungdomsböcker #unga vuxna
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Jeanette Winterson - Det finns annan frukt än apelsiner
Den här boken läste jag för ett antal år sedan och det var min första Winterson. I ett brev till en vän skrev jag följande, efter att ha läst femtio sidor: "en stor upplevelse. Den självbiografiska berättelsen skulle kunna göras sorlig – men istället blir det hejdlöst, galet, roligt. Vissa likheter med James Joyce: samma sorts associationer, men mer läsbart."
Jag vet att det finns ett annat brev där jag skrev om mitt slutintryck, men det hittar jag inte. Jag vet i alla fall att helheten inte gjorde mig lika positiv som början. De andra böcker jag har läst av Winterson har definitivt gett mig mer. Samtidigt minns jag Wintersons debut, så här år senare - handlingen, men ung kvinna som växer upp i en pingstkyrka och inser att hon älskar andra kvinnor - men mest av allt språket, som alltid är den starkaste faktorn hos Winterson. Jag kanske borde ta och läsa om "Det finns annan frukt än apelsiner?" Eller ska jag snarare fokusera på att läsa de andra titlar av Winterson som jag ännu har olästa? Dilemman, dilemman... men Winterson är alltid rätt att läsa!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #religion #språkglädje #uppväxt #kärlek #kärlek mellan kvinnor #barndom #föräldrar #kristendom
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Alison Bechdel - Husfrid
Husfrid är en självbiografisk familjeberättelse, med fokus på pappan som tog livet av sig (eller?) när Alison var 20 år. Alison hade kommit ut som lesbisk en kort tid innan och då fått veta att pappan hela tiden levt ett dubbelliv och att barnvakterna även varit hans älskare. Pappan har, förutom att vara begravningsentreprenör, arbetat som gymnasielärare och valt ut älskare bland sina manliga elever. Husfrid är ett utforskande av Alisons relation till sin pappa och av denna och andra familjehemligheter.
Husfrid är bra tecknad, bra skriven, smart upplagd i högst okronologisk ordning - och väldigt gripande. Efter ett kapitel är jag fast och bara måste läsa vidare. Slutet kommer lite abrupt, men det är å andra sidan mitt enda klagomål. Jag uppskattar boken och jag uppskattar särskilt alla litterära referenser!
Betyg: 8/10
Avdelning: Serier Taggar: #recension #hbtq #hyllning #favoriter #läslycka #kärlek mellan kvinnor #kärlek mellan män #uppväxt #föräldrar
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Omslag - Queer poesiantologi
"Omslag" har givits ut av Rosenlarv förlag, som annars mest publicerar feministiska, bortglömda klassiker. Den här antologin har undertiteln "Queer poesi" och redaktörerna är Athena Farrokhzad och Linn Hansén. Urvalet bygger på Queerlitt, en queer litteraturfestival som arrangerades i Göteborg tre år i rad.
Texterna är alldeles olika på alldeles olika sätt. De flesta är samarbeten, ofta i dialogform. Många har sina fina stunder, men få är konstnärligt helgjutna helheter. Bäst är Jenny Tunedals Vad jag ser när hon sluter mina ögon som kallar sig "en perverterad översättning av Gertrude Steins What does she see when she shuts her eyes". Bara enstaka bidrag är riktiga lågvattenmärken. Här finns mycket sex, mycket språk, mycket queer, mycket diskussioner om VAD queer är och HUR (om) man kan skriva queer. Rekommenderas!
Betyg: 7/10
Medverkande: Jonas Brun, Kristofer Folkhammar, Tove Gerge, Hanna Hallgren, Leif Holmstrans, Johan Jönsson, Sofia Klittmark, Mara Lee, Emmaniel Nybierg, Sofia Pulls, Matilda Roos, Kajsa Sundin, Jenny Tunedal.
Avdelning: Poesi Taggar: #recension #hbtq #queer #antologi
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Christopher Isherwood - A Single Man
Jag har tidigare sett filmen baserad på den här boken och när jag hittade boken begagnad för någon månad sedan kändes den högst aktuell att köpa. Boken är ganska så annorlunda, de grova dragen liknar varandra men nyansskillnaderna är oändliga. Hela inramningen med självmordsplanen är till exempel obefintilig i den skrivna förlagan.
Isherwood skildrar med stil en sörjande änklings dag, en änkling som aldrig ens kunnat vara öppen med att han och Jim var ett par. George, som huvudpersonen heter, är lärare i engelska på univeristet i Los Angeles, bor i en förort och har många tankar om saker och ting som välskrivet förmedlas till mig som läsare. Slutet är alldeles formidabelt. Jag påminns återigen om hur rätt det kan vara att läsa på engelska.
Not that one isn't broad-minded, of course; let them write about heterosexuality if they must, and let everyone read it who cares to. Just the same, it is a deadly bore and, to be frank, a wee bit distasteful. Why can't these modern writers stick to the old simple wholesome themes - such as, for example, boys?
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #hyllning #moderna klassiker #döden #sorg #kärlek mellan män
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
P.O. Enquist - Tribadernas natt
Jo, jag var ju på antikvariatsmässa och dreglade över mycket men prisklasserna var så oerhörda att jag gick hem med bara ett kap: Tribadernas natt av P.O. Enquist. Jag minns att jag undrat över detta drama ända sedan jag såg en affisch för det i min litteraturhistoriebok på gymnasiet. Nu kändes det mycket lockande. Hem gick jag och läste ut samma dag, det är kort men mycket hinner hända under de få akterna.
Det handlar om Strindberg och hans före detta fru, Siri von Essen, som han anklagat för att vara "tribad", alltså lesbisk. Med på scen finns också kvinnan som utlöste anklagelserna och som Siri von Essen sedan levde ihop med fram till denna kvinnas död. Som fjärde person i triangeldramat finns en intet ont anande manlig skådespelare som beundrar Strindberg. Fast beundra Strindberg är svårt att göra i den här pjäsen, där han panikslaget försöker hävda sin manlighet med hänvisningar till sin penisstorlek. Det är ingen pjäs som sätter Strindberg på piedestal, utan tvärtom en pjäs som problematiserar honom. Dock inte mer än vad han själv gjorde i sina pjäser.
Pjäsen tar avstamp i en repetition av Den starkare, en enaktsdrama med vilket Strindberg gjorde fiasko. Jag läste det idag - delar finns med i Enquists pjäs men helheten är alltid helheten som ni vet - och det var verkligen inte mycket att hänga i julgranen. Däremot vill jag (som förövrigt har undervisning om Strindberg hela denna veckan) genast läsa En dåres försvarstal som ligger till grund för den här pjäsen.
Betyg: 7/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #teater #pjäser #dramatik #kärlek mellan kvinnor #hbtq
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Gun-Britt Sundström - Bitar av mig själv
Den här boken lät intressant, jag gillar ju Sundströms För Lydia och Maken, så varför inte läsa nyaste boken? Den består av kåserier och när jag kom hem och började läsa tyckte jag först att de var sådär lite lagom intressanta men egentligen inte läsvärda nog för att uppta min tid hela boken ut.
Dock blev boken kvar på köksbordet (när jag äter vill jag helst läsa något lättsamt) och en bit in i boken dyker det plötsligt upp ett kåseri som grep tag i mig så starkt att jag måste gå och ha högläsning för folk. Så att jag måste skriva av det och spara. Så att jag skulle vilja citera hela kåseriet här på bloggen (vad säger upphovsrätten om det?!). Därefter var jag fast och bar med mig boken överallt. Snabbt var den utläst och jag hade fått mycket att fundera över och reagera på.
Ibland tycker jag att Sundström försöker få till poänger som halkar platt, till exempel när hen raljerar över att han och hon är oundgängliga eftersom den skulle se konstigt ut i vissa sammanhang. Men hallå då, hen? Har Sundström aldrig hört talas om detta lilla ord, som väl borde ha nämnts i sammanhanget isf? Som en hängiven henanhängare blir jag lite uppbragt.
Även annars är det inte alls så att jag alltid håller med Sundström (t.ex. tycker jag inte att man kan sätta likhetstecken mellan antihomofober och homofobfober, som Sundström gör - det är en viss skillnad) men däremot har jag alltid både nytta och nöje av de, på det stora hela, ganska så förträffliga kåserierna. Lagom lätt, lagom politiskt, lagom tuggmotstånd. Jag gillar't helt enkelt!
Betyg: 7/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #hyllning #läslycka
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Inger Edelfeldt - Duktig pojke
Inger Edelfeldts Duktig pojke gavs ursprungligen ut 1977. Den var Edelfeldts debut och fick stor uppmärksamhet. Senare (redan 1983) kom en omskriven version som nog är den som läses mest idag.
Duktig pojke handlar om Jims uppväxt och gradvisa insikt om att han blir kär i män. Jim slåss mot insikten och mot en oförstående omvärld men med hjälp av sin första pojkvän, Mats, accepterar han sig själv och kommer ut. Duktig pojke tillhör böckerna där homosexualitet beskrivs som något mycket jobbigt att hantera för individen: det tar många år innan Jim ens erkänner vad han redan vet, och ännu fler innan han kommer ut och hittar sin plats i tillvaron. Boken är en typisk utvecklingsroman, enligt mönstret inse -> komma ut -> bli lycklig. Slutet är dock inte har hellyckligt slut, inte alls - Jims "läggning" accepteras aldrig fullt ut av föräldrar och arbetsgivare och därmed kan Jim heller inte bara vara sig själv.
Det här handlar alltså om den senare versionen. Den tidigare skiljer sig åt både genom språket, som är mycket mera metaformättat, och tonfallet, som är mera pessimistiskt. Det är en mörkare värld som målas upp kring Jim, med mindre ljus, och slutet är betydligt mera negativt. Jag tänker inte avslöja riktigt hur, men en episod som Jim bara föreställer sig i den senare versionen utspelas i verkligheten i originalet. Även omslaget är mycket mörkare i originalutgåvan (tyvärr hittar jag ingen bild på nätet och min kamera är oladdad, men vid intresse kan jag ladda upp en bild senare).
Jag rekommenderar absolut Duktig pojke, som är en av de bästa böcker med homotema jag någonsin läst. Här finns många oförglömgliga scener, t.ex. när Mats "förför" Jim eller när Jim pratar med en prostituerad på tunnelbanan. Här finns mycket humor och det är helt klart en bok jag är kär i. Jag har läst Duktig pojke flera gånger och kommer antagligen att läsa om den igen. För den som vill ge Duktig pojke en läschans rekommenderar jag den senare versionen, men om du gillar den och blir nyfiken - leta upp originalet och jämför!
Det fanns något inom mig som jag borde dölja … ett slags hemligt hjärta som bara var mitt och som de inte skulle acceptera. Något sade mig att man alltid borde dölja det som betydde mest för en. För det som är trevligast, det är alltid mest förbjudet, och man är duktig om man avstår ifrån det. …
Jag vakade över mitt inre som över en drakskatt. Jag kunde inte sätta fingret på vad det var jag måste dölja.
*
Jag lyssnade på regnet, och det var med ens som om en ny melodi hade smugit sig in i de fallande vattendropparnas brus.
Vad var det? Det gav mig panik. Du är ensam, sade det – ensam och innestängd och härute finns livet; här ute finns en öppning, en friskhet, en stor Närvaro, som kan luckra upp ditt kvävande hölje. Om du bara vågar släppa efter.
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #hbtq #hyllning #kärlek mellan män #moderna klassiker
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Aidan Chambers - Dansa på min grav
Dansa på min grav utspelar sig i England, i en tid som inte är närmre specificerad, men boken gavs ut 1982. Hela boken är huvudpersonen Hals försvarstal sedan han åtalas för att ha dansat på sin döde ”väns” grav. Vännen, Barry, var Hals älskare och han dog i en motorcykelolycka efter ett gräl mellan dem.Berättelsen är formad som om Hal skrev till sin socialarbetare och det handlar om att förklara för läsaren varför Hal gjorde något så märkligt. (Dock förstår läsaren ganska snabbt.)
Dansa på min grav är inte den klassiska komma ut-romanen. I själva verket handlar det inte alls om homosexualitet, utan om ett förhållande som råkar vara samkönat. Hal kallar sig aldrig bög eller homosexuell, han verkar inte ha ångest över sin läggning eller se det som något konstigt. Hela förhållningssättet till "det avvikande" är avslappnat och fritt från ångest, trots att omvärlden inte alls framstår som självfallet förstående. Vare sig heterosexualitet eller homosexualitet beskrivs heller som helt absolut, kanske för att författaren inte verkar ha något som helst intresse av att reda ut vilken läggning personerna i boken har. Ingen av killarna "kommer ut", men de är inte heller särskilt hemlighetsfulla.
Det jag minns mest av Dansa på min grav (det är några år sedan jag läste den) är dess språk och sättet den är skriven på. Så kreativt, originellt, fantasifullt! En ren fröjd. Av det fyrtiotal HBT-böcker jag läst genom åren utmärker sig Dansa på min grav som något utöver det vanliga.
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #hbtq #hyllning #moderna klassiker #kärlek mellan män #döden #sorg
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Nina Bouraoui - Pojkflickan
Tidigare har jag bara läst Dockan Bella av Nina Bouraoui - en fragmentarisk men intressant nattboksroman. I jämförelse är Pojkflickan en uppenbarelse. Bouraoui återger en till synes självbiografisk berättelse om uppväxten i Algeriet som barn till en fransk och en algerisk förälder. Det faktum att berättarrösten inte är vare sig fransk eller algerisk gör att hen blir ingendera och detta ingentingtillstånd smittar av sig på könstillhörigheten som blir kluven och dubbelbottnad, skapande men ambivalent.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #hyllning #favoriter #läslycka #språkglädje #kärlek mellan kvinnor #queer #genus #Algeriet
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Gerd Brantenberg - Jag är väl inte sån, heller!
Gerd Brantenberg är mest känd för den moderna feministklassikern Egalias döttrar. 1973 publicerade Brantenberg dock en liten skrift som hette Opp alle jordens homofile och som blev något av en flopp. Den såldes i 800 ex första året, mestadels inom den gruppering av människor med homosexuell identitet som levde ett ganska så undanskymt och hemligt liv. Brantenberg hade förväntat sig att förändra världen och öppna människors ögon, men så blev det inte riktigt. Den lilla boken förtegs. 1981 gavs den dock ut på svenska med titeln Jag är väl inte sån, heller!
Jag har stött på denna titel i biblioteksdatabaser och listor med HBTQ-litteratur och alltid trott att det är en ungdomsroman, den där typiska ungdomsromanen om att komma underfund med sin läggning, som det ärligt talat finns alldeles för många av. Jag har aldrig direkt letat efter den, eftersom den inte är lätt att få tag i, men när boken dök upp i en fyndlåda hos Myrorna tog jag hem den och läste den ganska så kvickt. Jag hade inte så höga förväntningar, så jag behövde inte bli särskilt besviken...
Jag är väl inte sån, heller! är en bitsk och arg bok på gränsen mellan självbiografi och polemik. Samtidigt finns det en viss uppgivenhet mitt i allt raseri. Brantenberg berättar om sitt liv som flata i Norge under 50-, 60- och 70-tal. Det är underhållande mellan varven, men främst är det ett tidsdokument. Idag är det helt andra böcker som behövs och Brantenbergs bok blir mest ett pikant arkeologiskt fynd som hör hemma på antikvariat. Inte ens 40 år gammal, men redan litteraturhistoria.
Betyg: 6/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #sågningar #kärlek mellan kvinnor
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Sebastian Lönnlöv
Mannen som älskade Yngve - boken och filmen
Tore Renbergs Mannen som älskade Yngve gavs ut 2003 men utspelas 1990. 17-årige Jarle Klepp bor i en norsk småstad, sjunger i punkband och är ihop med Katrine. Deras förhållande funkar bra och Jarle har en bästa vän med samma politiska åsikter och tuffa attityd. Allt detta förändras när Yngve flyttar in och börjar i klassen. Blyge Yngve spelar tennis och lyssnar på synthpop. En tönt. Som Jarle blir upp över öronen kär i...
Bokens ledmotiv, de två meningar som upprepas gång på gång och bäst sammanfattar historien, lyder: ”Hur dåligt kan saker gå? Det kan gå ofattbart dåligt.” Om det fanns en genre som hette ”kärleksdystopier” är det vad jag skulle kalla Mannen som älskade Yngve. Jarle spårar nämligen ur och blir allt mer falsk både mot sig själv och mot omgivningen. Jarle sviker alla för Yngves skull - tills det är Yngves tur att krossas.
Det är inte muntert. Det handlar om alla pinsamheter som förälskade gör sig skyldiga till, men på ett plågsamt snarare än roligt sätt. Budskapen i boken är att kärleken kan få allt att gå åt helvete, men också att heterosexualitet inte är absolut - man kan bli kär i någon av samma kön men ändå vara heterosexuell.
Men det här inlägget skulle egentligen inte handla om boken, som jag läste för flera år sedan och inte jublade över, utan om filmen. Som är bra. Och faktiskt en smula uppmuntrad; slutet är något ändrat. Till det bättre. Filmen blir kul trots allt det tunga och norskan låter alldeles underbart. Yngve är alldeles briljant spelad och jag kan faktiskt inte se några brister alls. Rekommenderas!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #filmatiseringar #kärlek mellan män #tungt #hbtq
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Titti Persson - Jag vet ingenting om dig
Titti Perssons bok Jag vet ingenting om dig berättar om Sean och Jon, deras liv fram till det första mötet och deras relationer efter det. Sean växer upp i Seattle och hans liv kommer att präglas av systern Debbies försvinnande. Jon växer upp i Skärholmen med en mamma som dricker alldeles för mycket.
I vartannat kapitel berättar Jon om sitt liv i jagform, i vartannat kapitel berättar han om Seans liv i duform. Däremellan finns kursiverade kapitel där Jon berättar om sina upplevelser av deras förhållande. Den här lite intrikata uppbyggnaden fungerar riktigt bra och allt sammantaget är Jag vet ingenting om dig en lågmäld, melankolisk, både ljus och mörk berättelse om livet. Utan överdrifter och på fullaste allvar, men på rätt sida om alla gränser.
Det finns helt enkelt ingenting att klaga på, bara en berättelse att sluka och vidröras av.
Betyg: 9/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #hyllning #favoriter #läslycka #kärlek mellan män #sorg #uppväxt #kärlek
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Ingen hör hemma här mer än du (Miranda July)
Miranda Julys speciella och fina novellsamling Ingen hör hemma här mer än du (No One Belongs Here More Than You) finns i snygg pocket från Alfabeta och är absolut läsvärd. Det här är noveller med ett väldigt originellt tonfall, där logiken är skruvad några varv för långt - det är ganska knäppa berättarröster vi får lyssna till. De mår dåligt, men på ett sätt som blir mera roligt än obehagligt.
Och det kanske är min största invändning mot Ingen hör hemma här mer än du: det är för mysigt, sådär lite fnissigt småputtrigt som en komedi om charmiga knäppskallar. Det här är inte alls några dåliga noveller, de är bra och jag borde anse att de är fantastiska - men de angår mig aldrig på riktigt. De bränner aldrig till, kommer inte tillräckligt nära. Det sanna drivet saknas i min läsning. Novellerna berör mig mer på ett intellektuellt plan än på ett emotionellt sådant och då räcker hbt-inslagen, charmen och originaliteten inte ända fram.
Betyg: 7/10
Miranda July är också regissör till kultfilmen Me and You and Everyone We Know som jag dock inte har sett.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #novellsamlingar #queer #absurt
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Vad är queer (Fanny Ambjörnsson)
Vad är queer ger många svar men ställer ännu mer frågor. Vad är queer förklarar lättfattligt men inte alltför förenklat inte helt enkla saker. Vad är queer är en lättläst, välskriven och underhållande ingång till queerteori - en alldeles utmärkt bok som borde vara obligatorisk läsning för alla som ännu inte känner sig redo att läsa Judith Butler i egen hög person, men vill fatta ungefär vad hela grejen handlar om. Kort sagt: rekommenderas varmt!
(Och om du inte vet vem Judith Butler är, eller kan förklara minst tre olika betydelser av ordet queer, så finns det helt enkelt bara ett respektabelt sätt att gå vidare i livet: läs!)
Avdelning: Fakta Taggar: #recension #hbtq #hyllning #akademiskt #queer #lättsmält
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Undersökningen eller When I woke up this morning I felt so gay (Kristina Hultman)
Kristina Hultmans debut Undersökningen eller When I woke up this morning I felt so gay var en helt oemotståndlig bok. När jag fick den i handen var min första tanke: Wow! 600 sidor! Vem skriver 600-sidiga romaner idag? Inte många är så modiga.
Bokens baksidestext presenterar handlingen: en kvinna, Clara, bildar familj med en man men inser - två barn och en skilsmässa senare - att hon är intresserad av kvinnor. Boken återberättar några relationer, men detta material är inte nog för alla sidorna. Och det är väl ungefär där problemen börjar.
Denna halvroman är i lika hög grad en evighetsessä om allt möjligt. Det som skulle ha kunnat bli skönlitteratur om liv och relationer vill också vara en undersökning av samtiden. Det hade i och för sig kunnat vara riktigt intressant. En del av det Hultman undersöker har definitivt potential - den klaustrofobiska hbt-världen, könsroller och dold homofobi.
Mer än en gång kommer jag att tänka på historien om skräddaren. Ni vet. "Det bidde ingen vante..." Detta bidde ingen roman men inte heller mycket till undersökning. Det bidde 600 sidor som alltför sällan innehåller något av intresse.
Hultman själv sätter fingret på detta när hon låter sin huvudperson säga till sig själv: "Nej! Du kan inte skriva om allt. Vänd bort blicken. Försök fokusera på det som är viktigt." Men huvudpersonen Clara besvarar lika snabbt frågan med "Men vad fan är viktigt då?". En fråga som Clara/Kristina Hultman inte verkar ha hittat svaret på. Så här kan det låta:
"Jag lägger in tvätt i maskinen. Först i den ena till vänster, och sen i den andra till höger. Sen trycker jag på knappen som det står fyrtio grader på, först på den ena till vänster och sen på den andra till höger. Fast där, på den högra, trycker man inte på knappen. Man snurrar på ett vred först och sen trycker man."
Efter 600 sidor där sådana detaljer tar minst lika stor plats som själva berättelsen är jag ganska matt och kan konstatera att detta är en bok jag antagligen aldrig skulle ha läst ut ifall det inte rörde sig om ett recensionsexemplar. Det är visserligen en lättläst bok, men ack så seg och utan driv. Hade Kristina Hultman jobbat på boken i ungefär ett år till hade den kunnat bli något helt annat. Bra, till exempel. Nu är jag mest fascinerad över att den överhuvudtaget givits ut.
Betyg: 4/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #sågningar #kärlek mellan kvinnor #tegelstenar #självbiografier
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Kyssa sammet (Sarah Waters)
Första gången jag började läsa Kyssa sammet måste ha varit för fyra år sedan. Den gången gav jag upp ganska snabbt - det var helt enkelt inte tillräckligt spännande, givande eller bra. Ändå kändes detta som en kultbok jag bara måste ha läst, om så bara "för att". En pocketutgåva hamnade i min ägo och den här gången kom jag hundra sidor in i handlingen innan jag tröttnade igen och lät boken ligga i ett par år.
Till sist plockade jag fram den ur gömmorna och hade som läsutprojekt - tio sidor då och då, av pliktkänsla snarare än läsglädje, även om vissa partier kunde få läslusten att sprudla igång en stund innan den falnade. Till sist, när 300 sidor av 450 var avverkade, tog jag med Kyssa sammet till Venedig och där blev den till sist utläst. Fortfarande mest av plikt och borde, vilket väl säger allt om vad jag tycker.
I mina ögon är det här den allra sämsta sortens populärlitteratur. Jag läser gärna alla sorters böcker, men då ska de baske mig GE någonting. Lite spänning, lite avkoppling, lite underhållning, vad som helst! Men Kyssa sammet är lika spännande som träbit och smakar snarare knäckebröd än choklad. Hur tusan lyckas man med det i en skildring av förbjudna lustar under den viktorianska eran?
Jag vet faktiskt inte. Jag vet bara att gestaltningen och de formmässiga kvaliteterna = 0. Det känns som om Sarah Waters sett en film och skrivit ner vad som visats på skärmen. Det är inte levande. Det är inte gripande. Det är tomhet och leda.
Slutligen: Tipping the Velvet är en 100 gånger bättre titel än Kyssa sammet. Och Nattvakten, Sarah Waters näst senaste roman, visar på en viss utveckling.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #sågningar #kärlek mellan kvinnor #historiskt
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Passionen (Jeanette Wintersson)
Vilken passande bok att läsa strax innan en resa till Venedig! För även om Passionen även utspelar sig i Frankrike, Ryssland och andra europeiska länder så har staden Venedig så gott som huvudrollen. En återkommande fras i boken är: "Man spelar, man vinner. Man spelar, man förlorar. Man spelar." En annan: "Jag berättar sagor, tro mig."
Här är Venedig en stad man inte kan rita kartor av eftersom den hela tiden ändras. Här kan människor gå på vattnet och få sina hjärtan stulna - bokstavligt talat! Allting lyder sagans lagar och räcker tungan åt realismen. Winterson gör sig allra bäst som så, när hon helt låter bli det verkliga livet. I ett uppdiktat Venedig under napoleonkrigens dagar kan jag bara luta mig tillbaka och njuta av språket, berättarkonsten och all påhittighet.
I början, när Henri för ordet, känns fantasirikedomen mest tvångsmässig och utan intrig att cirkla kring. Så fort Villanelle kommer in i bilden blir jag däremot förförd, förtjust och förtrollad. Villanelle som iscensätter sitt liv och spelar med höga insatser. Kvinna ena dagen, man nästa dag, ömsom mottagare av kvinnors kärlek, ömsom av mäns. En sann Tintomara.
Det här är en bok som sprakar av magi. En maskerad med förklädnader, kortlekar, mystiska nycklar. En passionerad och fascinerande berättelse om begär och berättande. En medryckande läsupplevelse och ett bevis på att jag måste läsa allt av Winterson.
Betyg: 8/10
Reine Brynolfssons inläsning till ljudbok är riktigt bra!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #hyllning #kärlek #kärlek mellan kvinnor #kvinnor #språkglädje #läslycka
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Skrivet på kroppen (Jeanette Winterson)
Jag tänker på en viss septembermånad: Den Fjärilsvingade Skogsduvekuttrande Brandgula Skördenatten. Du sa: "Jag älskar dig." Hur kommer det sig att det minst originella vi kan säga till varandra fortfarande är just det som vi helst vill höra? "Jag älskar dig" är alltid ett citat. Du var inte den första som sa det och inte jag heller, och ändå är det så att när du säger det och när jag säger det så talar vi likt grottmänniskor som har hittat tre ord och dyrkar dem. Jag dyrkade dem verkligen, men nu är jag ensam på en klippa som huggits ur min egen kropp.
Tidigare hade jag bara två av Jeanettes titlar i bagaget: Det finns annan frukt än apelsiner, för flera år sedan, och Fyrväktaren alldeles nyligen. Nu är jag verkligen sugen på dem i en milsvida större utsträckning än förut och nu väntar Passionen på att läsas härnäst. Just Skrivet på kroppen har jag däremot länge velat läsa. Själva idén med en kärleksroman där den ena partens kön inte avslöjas tilltalar mig.
I somras träffade jag på en engelsman som läste Skrivet på kroppen och kunde inte låta bli att fråga honom vad han tyckte. Han sade att jo den var väl intressant, "but much too broody". Sedan fick han förklara uttrycket "broody" också, eftersom det inte ingick i min vokabulär. Den svenska motsvarigheten - äggsjuk - stämmer illa i sammanhanget.
"Broody" betyder: introvert, besatt av önskan att ruva på ägg, kvinna som vill ha barn. I detta fall menade engelsmannen att jaget i boken är alldeles för besatt av sin olyckliga kärlekshistoria och gräver ner sig i den på ett osmakligt, tröttsamt sätt. Jag kan förstå vad han menade, men jag håller inte med.
Jag tycker verkligen om Skrivet på kroppen; den är bättre än Det finns annan frukt än apelsiner och lika bra som Fyrväktaren. Den är njutbart välskriven och dessutom är den full av anatomisk poesi som passar mig fint just nu när jag studerar fysiologi. Det är en olycklig kärlekshistoria med en mörk, underligt skruvad humor och udda personligheter som inte faller ur minnet i förstone. En väldigt läsvärd bok som jag hoppas att fler än jag gräver fram ur bibliotekshyllorna.
Betyg: 8/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #hyllning #språkglädje #läslycka #kärlek #sexualitet #kärlek mellan kvinnor
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Jeanette Winterson - Fyrväktaren
Fyrväktaren är en sagolik bok - och då lägger jag ingen värdering i begreppet. Vi rör oss helt enkelt i en berättarvärld där fantasin är full av påhittighet och det verkliga är synnerligen relativt. Berättaren Silver växer upp i en liten skotsk hamnstad utan pappa och hon är inte gammal när även mamman dör. Helt föräldralös får Silver flytta till fyren längst ut på klippan mot havet - Cape Wrath - och lära sig fyrväkteri av Pew, den tvåhundra år gamle fyrvaktaren som är blind och full av historier om Babel Dark, en man som var präst i det lilla samhället på artonhundratalet och levde ett sällsamt dubbelliv.
Silver och Pew bor i sin ensamhet ute på fyren, de har varandra och sina berättelser om en förfluten tid, men det är 1960-tal nu och samtiden hinner upp dem, en ny tid utan behov av salta historier och fyrväktare. Pew uppfostrar Silver till sin efterträdare, men vad ska hon i själva verket ta sig till? Silvers berättelse om sin vuxendom är om möjligt än mer kryptisk, men helt klart intressant - och Fyrväktaren är en bok som drar in mig i sin säregna sfär och håller mig kvar där tills de alltför få sidorna tar slut.
Silver är en berätterska jag ogärna släpper greppet om, hennes röst är stark och samtidigt skyddslös. Winterson är alltid Winterson och hennes språk är sig självt, det finns helt enkelt ingen annan som kan skriva så dimmigt och lättillgängligt på samma gång. Den som har läst andra av hennes böcker känner igen sig i de originella liknelserna och tendensen att halka in på sidospår och alltid avvika från realismen. Winterson är sagolik på så sätt att hon berättar sagor snarare än att skriva romaner. Däri ligger något ytterst sympatiskt. Det är flera år sedan jag läste min förra Winterson-bok, nämligen Det finns annan frukt än apelsiner, men nu ska jag absolut råda bot på den försumligheten!
Fyrväktaren heter Lighthousekeeping i original och publicerades 2004. Man går säkert miste om massor om man, som jag, läser på svenska. Däremot går man inte miste om något av det svenska originalets charm ifall man, som jag, lyssnar på ljudboken inläst av Regina Lund. Hennes inläsning får alla de olika karaktärerna att komma till liv med skilda röster och mycket känsla, även om hon stundom har en tendens att läsa irriterande snabbt och/eller lågt.
Betyg: 7/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #kärlek mellan kvinnor #queer #läslycka #språkglädje
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Ninni Holmqvist - Kostym
Den här antagligen aldrig lästa pocketen betitlad Kostym hittade jag i en låda med tre böcker för fem kronor på en torgloppis. Jag hade ingen riktig koll på vem författaren var, men noveller är jag ständigt i behov av så varför inte? Boken blev liggande någon månad, till sist tog jag upp och började läsa men tyckte att den kanske var... lite väl konstig. Boken blev liggande ännu längre, som ett dåligt samvete, någonting jag Borde.
Häromdagen bet jag ihop, fortsatte läsa och var strax alldeles fast. För det är ett oändligt rikt novelluniversium som ryms inom pärmarna till den här debuten från 1995. Många märkliga berättarröster, fint framslipade, framträdande så som de särskiljer sig från den anonyma massan. Det triviala blir magiskt. Vardagen blir en skräckfilm. Upprörande, omskakande, provocerande - precis så som jag vill ha mina noveller. Jag vill bita på naglarna, jag vill spärra upp ögonen, jag vill känna att allting är osäkert och obehagligt och samtidigt njuta för fullt av språk och skrivteknik. Här gläds jag också åt att många noveller har HBT-tema, utan att det blir det enda som skildras. Ytterligare pluspoäng utdelas för att novellerna ofta utspelar sig på resa i olika miljöer. En del av den svenska tristessen går effektivt förlorad.
Jag sitter här häpen efter att ha sträckläst andlöst. Alla senare titlar av Ninni Holmqvist hamnar högt upp på läsalistan. Nu ser jag andäktigt fram emot två ytterligare novellsamlingar (Något av bestående karaktär och Biroller) men även en roman, Enhet, som nyligen har kommit i pocket och tydligen även lanserats på engelska.
Nu slår det mig att jag sett många entusiastiska recensioner av just Enhet - och att jag ett flertal gånger förstrött ögnat Biroller på biblioteket - men det som krävdes för att jag skulle hitta Holmqvists författarskap var tydligen Kostym. En 14 år gammal, oläst och oälskad pocket. Numera läst och älskad och bevarad för all framtid som en skatt.
Betyg: 8/10
Taggar: #recension #hbtq #novellsamlingar #queer #hyllning
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Lucía Etxebarría - Beatriz och himlakropparna
Beatriz är en vilsen ung kvinna från Madrid som har studerat litteratur i Edinburgh i fyra år. Hon lever tillsammans med sin skotska flickvän, Cat, men har svårt att besvara Cats kärlek. Istället för att uppskatta vad hon har drömmer Beatriz om sin tonårsbästis Monica som hon under flera års tid var olyckligt kär i.
Beatriz bestämmer sig för att ta reda på vad som hände med Monica efter deras katastrofala sista vecka tillsammans, så hon lämnar Cat och reser tillbaka till Madrid. Den fysiska jakten på Monica visar sig vara ganska enkel, men Beatriz känslomässiga resa i sina egna minnen - som också upptar större delen av boken - är desto mer komplicerad.
Beatriz och himlakropparna (Beatriz y los cuerpos celestes) är full av amfetamin och heroin, men aldrig drogromantik. Trots flat-temat är detta ingen kärlekshistoria, snarare en sorgsen relationsroman om hur svårt det kan vara att knyta an. Som helhet är det en smärtsam saga som jag verkligen uppskattar. Jag ser inga direkta brister även om meningarna ibland är långa och snåriga med många bisatser.
Finns i pocket. Läs! Finns det någon själ därute som kan rekommendera eller avråda från Kärlek, nyfikenhet, prozac och tvivel av samma författare?
Betyg: 8/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #hyllning #Skottland #kärlek mellan kvinnor #kärlek #tungt #sorg #favoriter #läslycka
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Rita Mae Brown - Rubyfruit Jungle
Rubyfruit Jungle (Kvinnofrukt på svenska) utkom 1973 och var för sin tid ovanligt frispråkig. Huvudperson är Molly Bolt, född i Pennsylvania som resultatet av en utomäktenskaplig kärleksaffär. Hon hamnar på katolskt barnhem men blir snart adopterad av Carrie och Carl, barnlösa på grund av Carls syfilis. Mellan Carl och Molly utvecklas en ömsesidig uppskattning, medan Carries och Mollys relation är betydligt mera komplicerad. Carrie har svårt att acceptera det som inte passar in i hennes världsbild - och Molly gör det definitivt inte. Från första stund går hon sin egen väg och vägrar acceptera det man försöker få henne att skriva under på. Molly lyder bara sig själv och utstår hemlöshet, fattigdom, kvinnoförtryck och förtryck i moralens namn, alltid rak i ryggen.
Tidigt upptäcker Molly att det är kvinnor hon intresserar sig för, vilket i femtio- och sextio-talets USA inte alltid är enkelt. Molly kommer att bli av med sina bästa vänner och bli avstängd från sitt college, men detta är en snabbtungad och rebellisk hjältinna som alltid har självförtroendet och humorn i behåll.
Rubyfruit Jungle är en flatklassiker som brukar lovordas och jag förstår varför, men samtidigt som den är omväxlande sorglig och rolig så att jag bryr mig kan jag inte riktigt bortse från de ofta styltiga dialogerna eller från de partier av boken som bara blir allmänt urspårade. Dessutom finns det inslag som kanske är effektfulla tidsdokument men inte känns särskilt fräscha efter trettiofem år, till exempel att det hela tiden talas om hur mycket roligare och bättre det är att vara lebsisk än hetero.
Hursomhelst: Molly är en stark röst som ljuder kraftfullt genom tidens, geografins och fiktionens avstånd. Jag sörjer inte en enda stund jag tillbringat i hennes sällskap och eftersom detta ändå är en debutroman kan jag förlåta dess svagheter. Tyvärr verkar Mae Browns senare böcker inte särskilt intressanta - eller? Om någon skulle sitta inne med motsatt information tar jag gladeligen del av den.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #sågningar #kärlek mellan kvinnor
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Christine Falkenland - Vinterträdgården
Vinterträdgården är en förhållandevis mild anrättning, jämfört med Falkenlands fem tidigare romaner, av vilka jag läst fyra med skiftande känslor. De utspelar sig alla i en frikyrkligt karg bohusländsk övärld och de handlar om kvinnor med dålig relation till sina mödrar och destruktiva band till människor i största allmänhet. Begär verkar vara den röda tråden som löper genom alla dessa skildringar.
Hela denna morgon har jag känt hur det sträcker till i tandraden, spricker som tunt glas under kokhett vatten.
Vinterträdgården är till stora delar annorlunda, även om modersskildringen skulle kunna vara hämtad ur vilken som helst av de tidigare böckerna. Huvudperson är den snart fyrtioåriga Laura, en dagisfröken som bor hemma hos sin pappa i nutidens Skövde. Dammiga drömmar får henne att söka in på en skrivarkurs och börja dikta, men det som blir verkligt avgörande är Shahrzad, mamma till ett av dagisbarnen. De blir nära vänner och så småningom älskande, men att Shahrzad skulle lämna sin man är otänkbart. Relationen måste fortgå förstulet och förbli en hemlighet dem emellan. Det är inte första gången Falkenland skildrar samkönad kärlek mellan kvinnor, men det är förstå gången en sådan relation står i centrum för en av hennes romaner.
mellan allvar och lek
finns en genväg
där annars endast katter
brukar tassa
Laura för ordet, ömsom i form av poesi och ömsom på poetisk prosa. Hon "orientaliserar" Shahrzad och skildrar henne som ett exotiskt väsen. Gränsen till Tusen och en natt eller Höga visan är hårfin. Det starka obehag som Falkenland brukar bjuda på - det som jag både älskar och avskyr - lyser mestadels med sin frånvaro. Det hela blir en ganska lågmäld och stillastående, märklig kärleksberättelse om begär och begränsning.
Vad är det för dag idag och igår? Vad händer nu och sedan? När blir det någonsin dags och tar det äntligen slut? Vad är klockan nu och förut? Hur tar jag mig in och hur tog jag mig ut? Vad säger du nu och varför sade du aldrig något?
Egentligen är historien lite i tunnaste laget för sina 198 sidor, men inte så att det stör. Alla detaljer och språkliga utsvävningar gör den tvärtom rik. Tyvärr tvingas jag konstatera att historien är lite för stillastående och vare sig upprör eller berör särskilt mycket. Vinterträdgården är i slutänden lite för ljummen för att få mig lyrisk, trots sitt "kryddstarka" språk. Däremot vore det intressant att analysera de partier som säger emot bokens helhet och verkar antyda att kärleksförbindelsen kanske bara är uppdiktad - sådana luckor i fiktionen får mitt littvetar-hjärta att dregla.
Betyg: 6/10
(Bara Trasdockan kvar nu - ser fram emot!)
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #kärlek mellan kvinnor #kärlek #Iran
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Johan Unenge - Astrid och hon, Liv
Astrid är en deppig tjej utan någonting att leva för, men hon blommar upp när hon får en ny kompis: självsäkra tjejen Liv. Tack vare Liv börjar Astrid bli mer av en "vanlig tonåring". Hon provar alkohol, tar plats, blir mindre blyg. Men duger Astrid verkligen i Livs ögon? Och vad är det för konstiga känslor som Liv framkallar inuti Astrid? Plötsligt blir Astrid så sårbar och livet så komplicerat.
Astrid och hon, Liv är otroligt poetiskt skriven och full med talande detaljer. Det är en fin bok som framkallar både obehagsont och värmekänslor i magtrakten. Jag bryr mig riktigt mycket om Astrid och det är ibland riktigt jobbigt att läsa boken, just därför att jag vill Astrid så väl. Slutet ska jag självklart inte avslöja men det är öppet och jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Lyckligt? Olyckligt? Denna osäkerhet gör det svårt att sluta tänka på Johan Unenges bok.
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #hbtq #kärlek mellan kvinnor #kärlek #sorg #uppväxt
Kommentera
Anmäl textfel
