Christin Ljungqvist

Funderingar

Jag vet inte vad jag håller på med, och inte Fredrik Backman heller"

Jag vet inte vad jag håller på med, och inte Fredrik Backman heller, enligt senaste numret av tidningen Skriva. Det är alltså en sådan dag, som bara förlamar, eller krampar skrivet lätt, jag har försökt med allting,

1. choklad
2. utomhusvistelse
3. musik
4. glasögon

och ingenting fungerar! Jag får liksom inte riktigt tag på nästa kapitel, jag, som var så himla glad och nöjd i fredags då jag pausade för helgen; tror till och med jag sa till maken att jag längtar efter skrivet, att få berätta och samtidigt bli berättad för, att se vart berättelsen tar vägen. Nu känner jag bara rastlöshetens kittlande värk i bröstet ut i armarna, stirrar på den blinkande markören, prövar några ord, raderar dem, surfar in på ställen som Facebook och booli.se, bläddrar i kataloger som den ovan, och bara ... längtar, till en massa saker, samtidigt. 

Sedan har jag funderat, också, över kulturarbetares, särskilt författares, närmast obefintliga timlöner kontra ekonomiskt belastande drömmar, som husdrömmar; tidsbegreppet i procent och hur mycket som är lönt att lägga på skrivet; om jag passar bäst i lång eller kort lugg; faktum att det var dumt av mig att inte ta chansen och bli kommunikatör i höstas, för då hade jag kunnat söka väldigt många roliga arbeten.

Kanske är det det jag ska sluta göra? Fundera? Eller längta?

Kommentera /Visa 1 kommentarer

Esther Hansen

Bok- presentation:	Mina fräknar
Författar- presentation:	Sofia Hallberg

En fängslande och annorlunda roman om en kvinnas utveckling och relationer

En trettionioårig kvinna sitter vid sitt köksfönster och kurar skymning medan hennes man sitter i rummet bredvid och zappar runt mellan tv-kanalerna. Hon räknar hur många gånger han byter kanal, nu senast 167 gånger. Kväll efter kväll tycks tystnaden råda mellan dem. Hon måste hålla koll på människorna på gatan för annars kan hennes tankar löpa amok.

Läs hela inlägget ...

Kommentera

Emma Kreü

Bok- presentation:	Bombay Takeaway : Indien genom maten
Författar- presentation:	Malin Mendel Westberg

Åh, vilken hemlängtan

Just nu trängs det flera böcker på mitt nattduksbord (eller, ärligt talat, kattens klätterbräda där hon bara använder den övre delen och den undre tjänar som bokhylla) som är mycket intressanta. Där finns bland annat Donna Tartts senaste, hennes första på tio år, samt den avslutande delen i Engelsforstrilogin. Mycket spännande saker, alltså.

Men där trängs även en helt annat bok, nämligen "Bombay Take Away - Indien genom maten" av Malin Mendel Westberg. En bok om människorna, kulturen, samhället - och självklart maten, i främst Bombay. Fusionfood, traditionell matlagning och religiös föda i en glad mix. En bok som förundrar mig på många sätt, men mest av en särskild anldening - den ger mig hemlängtan så att tårna krullar sig. Och jag har inte ens varit i Indien. 

Men jag bodde i mer än fyra år i Dar es Salaam, Tanzania, och tre av dessa åren huserade jag i ett område där det mest bodde människor av indisk och pakistansk härkomst. Alla de närmaste resturangerna  - från de lite flådigare till de som bestod av en tillfällig grill och en träbänk, var inspirerade av det indiska köket. Och det var gudomligt gott. 

Matpassionerad som jag är, minns jag mycket genom just smaker och dofter, och när jag jag läser Mendel Westbergs bok så är det mixi, bhadjias och gobi manchurian dry som svämmar över i minnescentrat. Allt det andra kommer liksom på köpet. Resturanger där man satt under bar himmel i skymningen och tittade på fladdermöss stora som katter som flög förbi, chai masala i en alldeles för tunn plastmugg på en skumpig väg någonstans utanför Bagamoyo, chapatis stekta i skjul av korrugerad plåt. Det vattnas i munnen och jag googlar och twittrar frenetiskt om vart jag kan hitta Chindian food i närheten av Stockholm. Och jag inser att jag har hemlängtan.

Kommentera