Hur tar man sig tillbaka efter en stor förlust? Den israeliske författaren David Grossman undersöker sorgens natur, en berättelse sprungen ur egna smärtsamma erfarenheter. Här får vi möta en samling människor som berättar om sina öden i en sällsam blandning av drama, prosa och poesi.

Skräcken för att ett barn ska gå bort i strid var huvudmotivet i Grossmans förra roman, På flykt från ett sorgebud. I augusti 2006, då bara timmar återstod av kriget och vapenvila redan var beslutad, dödades hans tjugoårige son.

I sin nya bok Fallen ur tiden, som undandrar sig alla genrebeskrivningar, undersöker den israeliske författaren David Grossman sorgens natur och den svåra vägen tillbaka efter en stor förlust. I denna märkvärdiga blandning av drama, prosa och poesi får vi möta en samling människor som, nästan likt ett medeltida allegoriskt drama, berättar om sina egna öden i ett slags sångspel. I berättelsens början beger sig "Mannen som går" hemifrån för att leta efter sin döde son. Han får sällskap av Hertigen, Barnmorskan, Kvinnan i fisknätet, som alla har drabbats av samma öde. Kan man, om så bara ett enda flyktigt ögonblick, få kontakt med de döda och befria dem från döden?

David Grossmans sorgeberättelse har sprungit ur en egen smärtsam förlust. I augusti 2006, då bara timmar återstod av kriget och vapenvila redan var beslutad, dödades hans tjugoårige son av en missil när han tjänstgjorde i israeliska armén under Libanonkriget. Skräcken för att ett barn ska gå bort i strid var huvudmotivet i David Grossmans förra roman, På flykt från ett sorgebud. David Grossman är en av dem som engagerat sig för att påverka den israeliska regeringen att förhandla med palestinierna och försöka nå en varaktig fred. Han har fortsatt att protestera mot de israeliska bosättningarna på ockuperad mark.

Fallen ur tiden är översatt från hebreiska av Ervin Rosenberg.

"Fallen ur tiden är en helt annan typ av bok. Kort, koncentrerad, flytande, poetisk. Men likafullt ett mästerverk. Det är en drabbande och stundtals isande vacker gestaltning av sorgens och saknadens närmast fysiska smärta, om dödens fruktansvärda tomhet. Men också om livet, hur det liksom blir mer intensivt och får sina konturer i dödens närvaro och skugga. De mest gripande avsnitten i boken är inte de om döden utan de som, om så bara i form av minnet av den döde, lyckas fånga känslan av förtätat liv. Det är så han skriver Grossman, på liv och död."
John Sjögren, Upsala Nya Tidning