Recension
av Femtio nyanser av honom, EL James
En tramsig skräpbok – men likväl en ligguppvärmare
Självklart skulle även jag läsa den erotiska storsäljaren som alla talar om. Jag har varit peppad att läsa den här boken sedan jag såg en intervju där E. L. James berättade att huvudpersonen är en stark kvinna som utforskar sin sexualitet. En bok kan knappast bli mer lockande för mig. Men... Den så kallade starka kvinnan Anastasia, 21 år gammal och litteraturstuderande, är långt ifrån vad jag kallar stark.
Hon tvivlar på sin egen person och hon är nästan aldrig snäll mot sig själv. Hon uppfyller alla fördomar om den heliga jungfrun. Ana har aldrig varit kär, aldrig haft sex, tragiskt nog inte heller med sig själv. Det sistnämnda bekymrar mig och jag hade gärna läst mer om varför. Men där ligger tyvärr inte fokus. Allt handlar nämligen om den åtta år äldre "bad boy" som Ana förälskar sig i. Christian Grey är en stenrik affärsman, snygg och muskulös förstås, alltid med full kontroll. Han blir aldrig förvånad eller känslosam och han vägrar släppa henne nära. Mr Grey påminner om en obehaglig actionhjälte som aldrig gör bort sig eller behöver hjälp med humörsvängningar och svart blick. Han vill vara med Anastasia på villkoret att hon blir hans undergivna och BDSM-partner.
Storyn får således underkänt. Jag läser inte gärna om en svartsjuk aggressiv man som trots att han beter sig illa får behålla den unga oskuldsfulla flickan vid sin sida. Hon älskar och attraheras av honom oavsett. Hennes försök att omvända honom misslyckas och spelet fortsätter helt och hållet på hans planhalva. Det här får mig bli illamående.
Språket får också underkänt. Det är slarvigt, upprepande med bitvis usla beskrivningar. E. L. James använder vissa favoritord så många gånger att det blir störande. Jag vet inte hur ofta Ana rodnar till exempel. (Det dåliga språkbruket tycks inte bero på översättningen då den engelska versionen fått samma kritik.)
Kompositionen är kronologisk, ur Anas perspektiv. Vi får följa hennes tankegångar ofta i form av inre dialoger med sin "gudinna" och sitt undermedvetna. Dessa plattityder får nästan mig att rodna, så barnsliga är dem.
Budskapet får också underkänt. Det är uppenbart att poängen med boken är att sätta BDSM på pränt, vilket i och för sig är något nytt för mig. Men frågan är vad anhängare av dessa sexuella uttryck tycker? Den trasiga människan Christian Grey använder BDSM för att få utlopp för sitt behov av att kontrollera och bestraffa andra människor. Jag vet inte mycket om BDSM men kan tänka mig att det är en förlegad syn att den sortens sexuella lekar utförs av trasiga människor.
Stort plus att författaren vid varje samlag alltid nämner att kondom används.
Efter ungefär hundra sidor har jag hunnit bli irriterad lika många gånger på personerna, på språket, på författaren och på att boken är nått framgång eftersom att den är fördummande och dålig. Ändå är jag fullständigt fast. Jag slukar sida efter sida, för att komma fram till nästa spännande sexavsnitt. Dessa är nämligen ordentligt heta och eggande. Jag inser att likt en porrfilm är raderna mellan sexet bara transport och jag gör det enda rätta, jag sätter den intelligenta kritiskt tänkande delen av min hjärna i mode "off" och sen njuter jag i fulla drag.
Men jag längtar efter att läsa en bok där laddningen mellan kvinna och man inte är destruktiv och spelar på stereotypa extrema könsroller. Jag tycker det är oerhört synd att E. L. James valt att skriva om Madonnan och den farliga mannen. Den här skräckhistorien är verkligen inget för ungdomar som ska prova sig fram och utforska sin sexualitet. Däremot rekommenderar jag den gärna till vuxna trygga kvinnor och män som har förmågan att se problematiken och tar den för vad den är; en tramsig skräpbok men såväl en ligguppvärmare.
Mottagen: 21 oktober 2012
Sexroman säljer – även i Sverige
Ny kassako för Norstedts
Läs mer ...
Från och med denna vecka går böckerna att köpa på svenska
Nu har "Fifty Shades of Grey"-febern nått Sverige
Anmäl textfel
