LitteraturMagazinets recension av Veterinären, Gertrud Hellbrand

Märkligt distanserad släktkrönika i ridsportens skugga

Intrigen bränner aldrig till och händelserna ter sig intetsägande på grund av ett distanserat berättande"

Kristin återvänder till sin barndomstrakt för att göra ett radioreportage. Den ensliga hästgården i Östergötland är fortfarande "hemma", trots att hon har bott i Stockholm länge.

Huset på kullen är sig likt, liksom stallet och skogen, betesvallarna och fälten. Men stämningen på gården är spänd. Kristin börjar tvivla på sitt uppdrag. Vad förväntas hon egentligen skildra och kan man fly från sitt förflutna?

Veterinären är ett relationsdrama och en släktkrönika som tar sin början på 1950-talet.

Kristin återvänder till sin barndomstrakt för att göra ett radioreportage. Den ensliga hästgården i Östergötland är fortfarande "hemma", fast hon bott i Stockholm länge. Huset på kullen är sig likt, liksom stallet och skogen, betesvallarna och fälten, den skiftande grönskan och leråkrarna.

Men stämningen på gården är spänd. Familjens avelssto ska begravas under ceremoniella former, och den destruktiva ryttartalangen Carro är försvunnen. Kristin börjar tvivla på sitt uppdrag. Vad var det som fick henne att en gång lämna Småsjöbygden? Vad förväntas hon egentligen att skildra? Kan man fly från sitt förflutna?

I Veterinären berättar Gertrud Hellbrand om en trakt där lantbruk och hästsport samexisterar. Det är en roman om landsbygd men också ett relationsdrama och en släktkrönika som tar sin början på 1950-talet. Mot bakgrund av ridsportens utveckling till en folkrörelse, med djup betydelse för generationer av flickor, framträder en stark modersgestalt - veterinären - som en bland flera andra slumpartade och fatala krafter som formar en familj.


Omslagsformgivare: Sara R. Acedo