Vecket är ett både historiskt och spekulativt försök att sätta Leibniz filosofi i förbindelse med en ”barock” estetik. Gilles Deleuze spårar begreppet veck – le pli – på alla områden i Leibniz tänkande. Därmed blir vecket ett operationellt drag som verkar hos Leibniz på samma sätt som i 1600-talets barocka konst i stort.

I Vecket når Deleuzes speciella sätt att skriva filosofi sin fulländning, ett sätt som bygger på en fundamental identifikation med den författare han kommenterar – inget är honom mer fjärran än en kritik som vill påvisa svagheter och inkonsistenser. Istället handlar det å ena sidan om att tränga djupt in i det historiska materialet, å andra sidan om att utveckla den egna tanken genom att skapa en historisk iscensättning. På så vis formar sig boken både till en noggrann historisk analys och ett i högsta grad egensinnigt spekulativt tänkande.

Deleuze spårar begreppet veck – le pli – på alla områden av Leibniz tänkande, från den monadologiska metafysiken till matematiken, fysiken, synen på materien etc. I Deleuzes läsning blir vecket till ett operationellt drag som i olika former – inveckling, utveckling, veckning – verkar inte bara i Lebniz tänkande, utan också inom såväl 1600-talets barocka konst som inom samtida estetiska uttryck som musiken, poesin och bildkonsten.

Förord av Sven-Olov Wallenstein.

”Oj.” (Malte Persson, Exp)

”det är oavbrutet fascinerande genom den dramatiska laddning som genomsyrar texten.” (Pauli Olavi Kuivanen, NT)

Den franske filosofen Gilles Deleuze (1925–1994) har fått stor uppmärksamhet utanför filosofernas begränsade krets. Hans inflytande över den samtida diskussionen inom allt från arkitektur, film och psykoanalys till politisk teori är omfattande och genomgripande.