Hans fingrar fick fatt på apelsinen, han slöt handen runt den men drog den inte till sig, låg kvar utsträckt och bara höll om den. Kramade den i handen. Hon frågade vad han sysslade med, men han svarade inte; han blundade och för några ögonblick var han bara i sin utsträckta kropp, han och apelsinen. Och han tänkte: Jag ligger kvar här.
Ledan, kärleken, oron, beroendet livet, som det är. I två längre berättelser söker Hans Gunnarsson av sprickor och förkastningar i den svenska vardagen, där det komiska bor granne med det tragiska, det sublima med det banala. I Skoda ställs allt helt omärkligt på sin spets när ett ungt par blir ägare till en bil som knappt vill rulla.
Titelberättelsen Februari låter ett antal människoöden ur samtiden snudda vid varandra. Det oanade står plötsligt klart och det som nyss var tydligt blir ett töcken.

skarpt och ömsint, hur levande som helst Hans Gunnarssons interiörer, träffande i varje pryl, detalj och replik är både komiska och svarta, kvävande och uppenbarande
Pia Bergström-Edwards, Aftonbladet

Hans Gunnarsson lyssnar på rörelsen. Han har örat mot marken och dörrögat vidöppet mot svenska maktlösheter och kärlekar
Jonas Thente, Göteborgs-Posten

en ypperlig berättare, saklig, stilsäker har avgjort något väsentligt att säga om tillvaron i ett grått februari-Sverige.
Lennart Bromander, Arbetet

Nominerad till Nöjesguidens Stockholmspris 1999.

På framsidan:
Det här är bra. Jag höll på att skriva mästerligt, men då hamnar det väl på baksidan av nästa bok.
Ola Larsmo, Dagens Nyheter