Jag också är född / och vuxen till det enda: / att vara Anna i världen. Så uttryckte Anna Rydstedt i en tidig dikt sin poetiska kallelse men också den inre nödvändighet som var dess drivkraft. Hon måste skriva, kunde inget annat. Det handlade alldeles konkret om att försvara den egna identiteten mot en ständigt närvarande ångest: om att ord för ord och sats för sats hålla fast en flyende verklighet.
I Kära, kära verklighet en bok om Anna Rydstedt tar Jan Olov Ullén sin utgångspunkt i författarinnans ursprung och uppväxtmiljö: människorna, djuren och landskapet i det öländska Ventlinge, byn där hon föddes och dit hon ständigt återvände. Ullén skriver utifrån en personlig vänskap med Anna Rydstedt genom många år, men följer samtidigt utvecklingslinjer i författarskapet och frilägger dess centrala motiv. Hennes skrivande uppfattar han som en livslång strävan att upprätta en balans mellan jag och värld, ett sätt att leva i världen utan inkapsling i betryggande frälsningsspråk, profana eller heliga.
Samtidigt utkommer Anna Rydstedts Dikter, redigerade av Göran Sonnevi och Jan Olov Ullén. Volymen rymmer samtliga hennes diktsamlingar:
Bannlyst prästinna (1953), Lökvår (1957), Min punkt (1960), Presensbarn (1964), Jag var ett barn (1970), Dess kropp av verklighet (1976), Genom nålsögat (1989) samt den postumt publicerade Kore (1994).