”Det finns en närvarokänsla i romanen som om allt var självupplevt. Johanna Nilssons språk är smidigt, följsamt, obesvärat och helt enkelt mästerligt.” Upsala Nya Tidning

Så länge jag kan minnas har jag velat skriva om pappas Afrika, om de fantastiska äventyr som han var med om som missionärsbarn i Mimias djungler, om leoparden som nästan åt upp honom, om krokodilerna som nästan åt upp farfar, om de väldiga skyfallen, det svarta vattnet, vinddraget efter hökarna, stamkrigen och Capitan utan näsa och Ikamoluku som blev som en mor och en far …

Men det tog tid att hitta orden. Tid att våga berätta också om smärtan. Tid att hitta min historia, mitt Afrika.

Jag är Leopardpojkens dotter är Johanna Nilssons berättelse om sin egen familjs historia. Om farfar och farmor som 1935 lämnar Sverige för att verka som missionärer i Belgiska Kongo, och om deras barn – Johannas far och hans syskon – varav två tidigt lämnas i Sverige medan de andra växer upp i skuggan av föräldrarnas missionsarbete. Vad får föräldrar att avstå från sina barn till förmån för Gud?

Med hjälp av brev, dagböcker, fotografier, egna och andras minnen formar Johanna Nilsson sin berättelse.

”… en smärtsam och väldigt gripande historia, en djuplodande och insiktsfull roman om smärta, svek, längtan och skuld …” Skånska Dagbladet
”Den är vacker, inte sällan rolig och ofta mycket klok.” Södermanlands Nyheter
”Jag är Leopardpojkens dotter är en gripande berättelse om barn som tvingas maskera sin sorg och sin längtan till de frånvarande föräldrarna … en rörande roman med stark närvaro …” Dala-Demokraten

"Det känns ibland som om jag håller på att betala av en skuld genom att skriva detta. För varje ord, varje mening, krymper skulden. Till pappa. Till Sverker. Till farmor och farfar och Bengta. Till alla missionärsbarn som blev lämnade för Guds skull och till deras föräldrar som lämnade dem och led helvetets kval och ångrade sig och kände skuld, men ändå stannade ute på fältet, ty det var Guds vilja."

Jag är leopardpojkens dotter är en berättelse om den kristna övertygelsen och kallet att hjälpa utsatta människor till ett bättre liv. För de vuxna missionärerna var det ett meningsfullt livsval, men för deras barn som fick tillbringa långa perioder på internatskolor var barndomen inte alltid en dans på rosor. Med hjälp av brev, dagböcker, fotografier, egna och andras minnen, målar Johanna Nilsson upp en färgsprakande och avslöjande bild av sina farföräldrars missionärsliv i Kongo under första halvan av förra seklet.
Fram träder en samling levande och kärleksfulla släktporträtt, men även en hjärtskärande berättelse om hur valet mellan Gud och familjen så starkt kom att prägla deras och kommande generationers liv.

Johanna Nilsson är född 1973. Jag är leopardpojkens dotter är hennes sjätte roman sedan debuten 1996 med den uppmärksammade Hon går genom tavlan, ut ur bilden. Hon skriver även barn- och ungdomsböcker samt dramatik. Förra romanen, De i Utkanten älskande (2005), utsågs till 2005 års stockholmsskildring och kommer även att filmatiseras.