LitteraturMagazinets recension av Astarte, Karin Boye

Boyes debutroman lika tänkvärd nu som då

En bok som bör läsas, diskuteras och tas fram ur skuggan"

I debutromanen Astarte visar Karin Boye upp det kapitalistiska samhällets dyrkan av konsumtion och yta. Astarte förkroppsligar ett innehållslöst kvinnoideal och är fast i en objektsroll.

Astarte var Karin Boyes första roman och publicerades ursprungligen år 1931.

Karin Boye föddes i Göteborg år 1900; när hon var 9 år flyttade familjen till Stockholm. Fast en särling trivdes Karin Boye bra med skolan och beslöt sig för att bli lärarinna, efter studentexamen 1920 gick hon igenom Folkskoleseminariet i Stockholm — därefter studerade hon vidare några år i Uppsala. Hon blev senare både lärarinna och journalist. Som lyriker debuterade hon 1922 med diktsamlingen Moln; hennes prosaproduktion daterar sig huvudsakligen till 30-talet.

När Karin Boye 1941 gick bort lämnade hon bakom sig en rik och intressant produktion. Hennes diktning var en ständig personlighetskamp, kanske finast utkristalliserad i lyriken samt i den själv-biografiska romanen Kris och tidsromanen Kallocain, ett betydande verk inom svensk prosakonst. Redan med debutsamlingen Moln framstod hon som en fin och äkta lyriker, och sedan går linjen över ännu ett par ungdomsdiktsamlingar till För trädets skull och De sju dödssynderna, där hennes lyrik nått en ny och intressant fulländning. Förutom de redan nämnda prosaalstren märks prisromanen Astarte och ett äktenskapsromanerna För lite och Merit vaknar, samt två novellsamlingar.

Karin Boye föddes i Göteborg år 1900; när hon var 9 år flyttade familjen till Stockholm. Även om hon var en särling trivdes Karin Boye bra med skolan och beslöt sig för att bli lärarinna, efter studentexamen 1920 gick hon igenom Folkskoleseminariet i Stockholm — därefter studerade hon vidare några år i Uppsala. Hon blev senare både lärarinna och journalist. Som lyriker debuterade hon 1922 med diktsamlingen Moln; hennes prosaproduktion daterar sig huvudsakligen till 30-talet.

När Karin Boye 1941 gick bort lämnade hon bakom sig en rik och intressant produktion. Hennes diktning var en ständig personlighetskamp, kanske finast utkristalliserad i lyriken samt i den självbiografiska romanen Kris och tidsromanen Kallocain, ett betydande verk inom svensk prosakonst. Redan med debutsamlingen Moln framstod hon som en fin och äkta lyriker, och sedan går linjen över ännu ett par ungdomsdiktsamlingar till För trädets skull och De sju dödssynderna, där hennes lyrik nått en ny och intressant fulländning. Förutom de redan nämnda prosaalstren märks prisromanen Astarte och ett äktenskapsromanerna För lite och Merit vaknar, samt två novellsamlingar.

Astarte har inte funnits utgiven sedan Karin Boyes Samlade skrifter utkom 1947. Precis som hennes noveller, i Snäckors sorl, har denna roman också varit bortglömd.

Astarte (1931), hennes första roman, hade arbetsnamnet Skyltdockan. Den fick andra pris i en nordisk romantävling och blev en framgång vid sidan av författarens roll som poet.

Skyltdockan i romanen är döpt efter gudinnan Astarte och målad i guld. Den dyrkas av män, som en dröm kvinnlig skönhet utan känslor. Berättelsen är uppbyggd med collageteknik, en modernistisk text, med kritik riktad mot mode- och skönhetsindustrin. Den utspelar sig i Stockholm, men tar avstickare till tweedens hemland Skottland och till den åttaåriga textilarbetaren Puh-Li, i Kina. Hur mycket har tiderna ändrats? Huvudpersonerna är modejournalisten Tage, och de båda yngre kvinnorna inflyttade från landsbygden till huvudstaden, Viola och Britt. Karin Boye är som så ofta, i tanke och åsikt, före sin tid.

I denna nyutgåva finns specialskrivna för- och efterord. Förordet har professor Johan Svedjedal skrivit med ett litteraturvetenskapligt perspektiv. Efterorden har psykoanalytikern och idéhistorikern Per Magnus Johansson skrivit.