Jag känner mig helt speciell. Det är som att gå omkring i ett eget ljus. Redan som barn var jag insvept i ett eget skimmer. Men det var det ingen som såg. Inte förrän jag blev vuxen och mötte Lillian Ask.
Så börjar romanen om Jonas Eckel, Eckel med e som han presenterar sig, den 38-årige noggranne och korrekte lagerchefen.
En dag kommer Lillian Ask in på lagret, knubbig och grönögd och omgiven av en svag doft av nyrostat kaffe. För första gången i sitt liv blir Jonas förälskad. Inte bara i Lillian utan även i själva tanken på tvåsamheten. Efter en kort tids bekantskap gifter de sig, men det som Jonas trodde skulle bli ett lugnt samliv visar sig med tiden få helt andra och dramatiska konsekvenser ....

Karin Fossum föddes i Sandefjord 1954. Hon har skrivit poesi, noveller, dramatik och romanen De galnas hus. Mest känd är hon dock som författare till deckarna om den sympatiske kriminalkommissarien Konrad Sejer. De har blivit rosade av såväl kritiker som läsare och har översatts till ett stort antal språk.

Bara Karin Fossum kan skapa en sådan kuslig stämning av något så vardagligt!

Jonas Eckel, Eckel med ett E som han själv presenterar sig, är en 38-årig noggrann och korrekt lagerchef. En dag kommer Lillian Ask in på lagret, knubbig, grönögd och omgiven av en svag doft av nyrostat kaffe. För första gången i sitt liv blir Jonas förälskad, inte bara i Lillian utan även i själva tanken på tvåsamheten. Efter en kort tids bekantskap gifter de sig, men det som Jonas trodde skulle bli ett lugnt samliv visar sig med tiden få helt andra och dramatiska konsekvenser.

”Tät och obönhörlig, redan från första sidan får jag en krypande känsla av obehag… Ett ödesmättat vardagsdrama, sparsmakat skildrat av Norges främsta författare.” Aftonbladet

”Det är en skickligt berättad historia som griper tag i läsaren.” Dagbladet

”Det är spännande och känsloladdat…Infernaliskt skickligt och kul. Det var länge sedan en roman kunde överraska så.” Länstidningen Södertälje

”… en liten otäck roman. Äckligt bra.” Arbetarbladet

”… en fascinerande och mycket sorglig mänsklig skildring, utsökt berättad och i en form som tilltalar … Här bevisar Karin Fossum återigen vilken stor berättare hon är och att spänning kan byggas upp utan något blodigt mord.” Vestmanlands Läns Tidning